fredag 6 december 2013

Argt avslut på lyckad dag

Första reaktionen när jag berättade för Sandra att jag skulle följa med igår var ju förstås strålande glad. Men sen kom skörheten ikapp ganska snart, med några mindre morronutbrott och knappt någon frukost.

Det var lite halvnervöst innan jag såg hur det hela skulle gå, för Sandra kan bli väldigt stressad när det är fler än hon och en till, ibland blir det t.o.m. för många om det är fler än hon själv.

Men det gick fantastiskt bra! Hela dagen! J Så mysigt det är att följa med och vara i hennes vardag sådär ibland, när det faktiskt funkar. För det är ju långt ifrån nån självklarhet.


Frissabesöket gick jättebra och Jane slapp kastas in i en helt ny situation helt själv, utan fick möjlighet att se hur vi brukar göra först. Och Sandra fixade det hur bra som helst! Anledningen till att vi hade planerat att Jane och Sandra skulle åka själva var ju just att Sandra inte skulle bli stressad över att vi var båda.

Att jag ändå följde med berodde på att hon är så skör, och risken var stor att det inte skulle funka. Det kändes inte riktigt juste mot Jane att hon skulle ta den biten på egen hand. Och så gick det så himla bra! Eftersom Sandra fixade att jag var med så var det ju den bästa lösningen oavsett hur det skulle gå.

Sen vidare till DV, och det fortsatte funka bra. Så klart att vi fick lämna henne lite ifred då och då, men det är ju så det är, jämt. I det stora hela gick det väldigt bra och vi kunde t.o.m. äta tillsammans alla tre. Ja, Jane och jag fick smita ut mot slutet, men hann äta klart, och fick en trevlig stund med Sandra först.

Som sagt, det blev en mycket lyckad dag och det var jätteroligt att få vara med. När vi sen kom hem så tog vi det lugnt, men damen fortsatte att funka. Hela eftermiddagen och kvällen flöt på utan några problem och vi anade den där glimten i ögonen lite t.o.m. Så härligt att det kan bli en bra dag mitt i en skör period!


På eftermiddagen ringde handläggaren som har hand om vår ansökan om bilstöd. Förra gången vi skickade in pappren så ringde hon och sa att Sandra inte hade rätt till bilstöd så länge hon gick i skolan, trots att hon skulle hinna sluta där innan allt blev klart.

Det var ju helkorkat, tyckte jag, eftersom det skulle bli ett glapp då Sandra inte har skolskjuts längre. Men Jane erbjöd sig att köra med egen bil till DV från att skolan var slut tills ansökan blev klar. Så vi skickade in nya papper samma dag som Sandra skrevs ut från skolan.

Men nu har handläggaren andra förklaringar, och bilstöd kan man bara få om man har ett jobb. Och dit räknas inte Daglig verksamhet, tydligen. Vi kan ju så klart nöja oss med det svaret, men det tänker vi inte. Vi anser ju att Sandra måste kunna ta sig till sin DV, liksom.

Dom allra flesta klarar ju av att åka färdtjänst till DV, men det finns ju undantag. Sandra har ofta varit ett sånt undantag genom åren… Vi har självklart först kollat med färdtjänst om det går att anpassa det så att Sandra fixar det. Samma chaufför, snabbt vara på plats när orken plötsligt inte finns, ingen samåkning, ingen väntan… Det har vi skriftligt på att dom inte kan ta hänsyn till.

Så här står vi nu och vet inte så mycket mer, faktiskt. Vi kommer få hem papper så vi kan överklaga, och det kommer vi så klart att göra.


Idag är det utflykt hem till Jane för Sandras del och Göran ska jobba. Själv tänkte jag njuta av mitt eget sällskap hela ensamma dagen och bara lyssna på musik som enda nytta!

Trevlig helg!

.

1 kommentar:

Tina sa...

Moment 22 ang resorna till DV ! Galet, hur svårt kan det va kan man tycka och kunde ni inte fått reda på det från början ??? Härligt att det gick bra med frissan och besöket ! Trevlig helg till er med <3 Kramar