Nä, hörrni, det här går inte!

Att låta datorn vara avstängt funkar inte för mig, och att låta bli att skriva var ingen bra idé heller, eftersom skrivandet ger mig energi. När Sandra är hemma så är det bästa stället att vara på just här vid datorn, dom stunder man måste vara närvarande men inte inpå. Och då vill jag ju pyssla med nåt undertiden, som inte kräver så mycket av mig, eftersom jag måste vara hos Sandra psykiskt, liksom. Hela tiden beredd att rycka in i tid.

Men det behövdes ett brejk nu när vi hade korttids, för jag har kommit på vad som tar min energi mer än den ger just nu. Jag kan inte finnas för alla så mycket att jag glömmer mig själv. Så jag måste öva på att bli mer ego… Det är minsann inte så lätt det, för jag är en sån som bryr mig om andra väldigt mycket och jag mår dåligt när andra mår dåligt, liksom. Så hela jag vill vara överallt och stötta. Ja, det säger ju sig självt att man inte orkar det, tillslut.

Inte när man har det jobb, och den familjesituation som jag har, som faktiskt inte tillåter att man är ego. Jag måste se till att Sandra och vardagen funkar först, och sen är det inte så himla mycket ego-tid kvar. Men den tid som blir över måste jag lägga på mig själv. Ja, iaf mer än jag har gjort… Lena, med bloggen Vita Vox skrev ett så bra inlägg häromdagen, som träffade så mitt i prick. Läs det HÄR den som vill.

Nåja, nog om det. Förkylningen är på väg bort och jag känner mig piggare. Mer ego-tid blir bra. Det är några saker som har tagit musten ur mig på sista tiden, men bara man vet vad det är så kan man ju börja göra något åt det. Och det är inte att skriva blogg, så det tänker jag fortsätta med hädan efter.

Sandra kom ju hem igår, efter att ha varit på korttids sen i måndags. Jag hade förvarnat dom att hon var skör så dom kunde lägga ribban lågt, och det har dom gjort. Hem kom en ganska pigg och glad tjej och vi känner att det var rätt att korta ner vistelsen där den här veckan. Egentligen skulle hon ju ha varit på korttids ända till imorgon, men det hade varit en chansning. Troligtvis hade hon inte orkat det utan vi hade fått hem en mycket trött och skör tjej till helgen.

Idag är det ju röd dag, så idag är hon ledig, men imorrn ska hon till fritids, vilket känns precis lagom den här veckan. Nästa vecka är det korttids igen, måndag till onsdag, och då är det viktigt att hon kommer iväg, så vi hoppas på det, helt enkelt.

Hon har börjat fråga när skolan börjar, men nöjer sig än så länge med att vi säger ”Det dröjer länge” för hon ska inte börja skolan nu när skolstarten är, på tisdag. Det blir bara hattigt för henne att börja när hon bara hinner gå några dagar innan det är dags att vara ledig igen, så vi kör med fritids veckan ut istället. Resan hoppas vi att vi inte behöver säga något om förrän samma dag vi ska åka.

Ha nu en fin trettondag, ni som kikar in här, och tack för att ni finns!

♥ Kram ♥