lördag 1 januari 2011

Hjärnsläpp


Det där närminnet, undrar hur det står till med det egentligen. Alltså, jag vet inte hur många gånger jag är på väg att göra nåt och liksom måste gå tillbaks och tänka efter vart jag var på väg nånstans…

Det händer säkert alla ibland, men frågan är hur ofta som är normalt? Flera gånger om dan? Nästan så fort jag ska göra nåt… Så är jag lättretlig, virrig, splittrad och allmänt klantig. Slår i, tappar, stöter emot och glömmer.

Mest småsaker som ”Just ja, det var ju det jag höll på med” och ”Jaha, var det så du sa” och ”Var sjutton ställde jag den nu då” och ”Vad skulle jag göra här” och t.o.m. Göran börjar bli lite orolig. Igår glömde jag förbereda maten innan vi hade lite ärenden att fixa. Alltså, potatisgratängen skulle ju förberedas först, men Göran och Sandra fick åka hem tidigare och börja med det, så maten blev bara en timme försenad.

Sen stressen. Jag tål den inte. Minsta lilla tidspress eller två saker samtidigt så fixar jag det inte längre och det är jättejobbigt, för det går inte med Sandra. Man måste fixa! Hela tiden och gärna samtidigt! Så jag hoppas att det beror på förkylningen…

Jag vet ju att det är såå vanligt hos föräldrar i samma situation, och det skrämmer faktiskt lite. För jag har inte tid med nån kollaps! Inte så länge Sandra bor hemma, och det i sig stressar ju. Det är lite svårt att styra det där. Kroppen reagerar ju liksom bara oavsett vad jag tänker och tycker.

Men det är nog förkylningen…

Hursomhelst så får det bli mindre tid vid datorn nu. Jag känner att orken inte finns så jag kommer att prioritera lite, men ska inte överge era bloggar. Ni betyder mycket för mig, men jag kommer nog inte orka kommentera på samma sätt ett tag.

Nåja, nog om det. Vi får väl se om jag lyckas… Igår var en bra dag, trots nyårsafton. Ja, och trots att maten blev försenad. Det brukar märkas på Sandras humör om hon inte får mat i tid, men det gick bra med ett litet mellis på förmiddagen.



Efter maten ville hon ut och Göran följde med, men så precis när hon klev ut genom dörren så åkte grannens barn förbi med en spark. Ja, då låste det sig och Sandra skulle prompt åka spark. Bara det att Görans knän inte klarar det så han försökte få henne ut till snökojan som dom har byggt. Fast har Sandra fastnat i nåt så har hon, liksom. Det är inte bara att göra nåt annat då.

Men jag fick snabbt undan i köket och gick ut en stund så Sandra fick åka spark. Det är ju bra att passa på när det är sånt väder, för det är man inte så bortskämd med, precis. Förra vintern var det ju rätt väglag, men på tok för kallt. Igår var det riktigt skönt ute, tyckte t.o.m. jag som helst vill ha +30 om jag ska vara helnöjd ;)


Efter ett par vändor orkade jag inte mer (det är en barnspark så det känns i ryggen...) så då fick Sandra köra en stund, och det tyckte hon nog var roligare än att åka. Så Göran och jag bestämde att vi tar en liten prommis med sparken idag, om väder och humör tillåter.


Jaha, sen låste det sig lite igen och Sandra ”frös fast” när det var dags att gå in. Då bestämde jag mig för att berätta vilken dag det var och genast tinade damen upp :) Sen gick det över förväntan, med hjälp av ett ritat schema, ända tills skjutandet satte igång vid halv elvatiden.

Inte så mycket att man skulle hinna se nåt, men det lät ju. Och Sandra vill gärna se vad hon hör, för annars blir hon orolig. Hon började gråta och sa att hon var rädd. Lilla gumman, så duktig på att tala om hur hon känner. Hon fick komma upp i soffan med sitt täcke. Så klart! Det fick ju hellre bli en övertrött, gnällig med trygg tjej i soffan än en rädd och ledsen tjej i sängen.



Men jag tror nog hon hade hunnit sova lite innan skjutandet började, för det blev inget gnäll i soffan. Vi hade en mysig stund i väntan på tolvslaget. Ja, sen märktes det ju att hon var både lite trött och stressad när vi skulle titta på fyrverkerierna, men det gick bra iaf.

Och att gå och lägga sig sen gick också ganska bra om man jämför. Jag tror inte det blev ett enda utbrott igår eller inatt. Låsningar blev det, men dom löstes liksom upp innan det gick för långt. Så det var en bra dag igår och en väldigt bra dag för att vara nyårsafton. Och nu är det över och det känns skönt!

Här har vi lite kvällsmys en stund innan det var sovtid för Sandra. Vi följde våra tider och rutiner så mycket som möjligt eftersom Sandra mår bäst av det, men lite mys hade vi och det gillar hon.


Hoppas er dag och natt har varit bra på alla sätt och vis!
God fortsättning på det nya året!
Kram!

10 kommentarer:

Nattmia sa...

Det där känner jag igen mig i.. Sån blir jag när jag är trött och inte fått sova tillräckligt.. Ofta med andra ord.. Så kanske trötthet, förkylning och stress i ett som gör att du är en aning förvirrad??

Härlig bild på dig och Sandra skålandes i soffan :-)

God fortsättning nu fina du..

Kram Mia

Patricia sa...

Ja du Nina, sådär disträ är jag med till o från, men det blir hundra gånger värre när jag inte mår bra och är stressad.

Det är ju inte så konstigt heller, du får ju så sällan varva ner helt och hållet och bara under någta dagar här och där. För även när ni har kortids så har du lite att stå i och all stress som blir när du tjatat på HAB o.s.v.

Så himla skönt att Sandra fixade nyåret över förväntan, ytterligare ett utvecklings-steg i rätt riktning ... Jippi!! =D

Hoppas din förkylning släpper och att du känner dig piggare snart!

kram Patricia

Annika N sa...

Mycket av glömskan beror nog på stressen, och ligga steget före som du gör med Sandra måste ta på krafterna. Men du borde kanske ändå kolla upp det så det inte är något annat.Ta nu och vila upp dej ordentligt när ni är lediga och du gör rätt i att låta datan vila, vi överlever ;-) Sköt om dej vännen.

Gott Nytt År !!! Kram Annika

agneta sa...

Vad roligt att det går framåt så med Sandra, det är nästan alltid något nytt! <3 Strunta du i datorn ett tag och ta hand om dig, du är värdefull och vi finns kvar! Kram agneta <3

Annelie L sa...

Lilla gumman, försök att prioritera dig själv så gott det går. Nu menar jag inte att prioritera dig själv före Sandra och ditt jobb, för det går ju inte, utan att du ska försöka att bara göra det du absolut är tvungen till på dina raster och under "helgerna". Hoppa över bloggar och datortid om du hellre behöver vila. Vi kommer att sakna dig, men vi vet ju att du försöker må så bra som möjligt och det har vi alla glädje av i förläningen. Lova att se till att ta hand om dig vännen <3
Sen måste jag ju säga att med vilken glädje jag läser om årets nyårsfirande. Det verkar ju ha blivit så bra som det bara kan tänkas.
Kram till er Nina och var rädd om dig, det finns bara en av dig och henne tycker vi väldigt mycket om och vill att hon ska må bra<3
Kramar

Britt-Marie sa...

Åh Nina, ta hand om dig. Det är det viktigaste för dig och din familj. Det är en mörk, kall och jobbig tid och batterierna fylls inte på som under vår ljusa årstid. Man måste prioritera om denna tid för att orka...för att överleva.
Kram!!

Maritha sa...

Du har mycket att tänka på och hjärnan kan bli över belastad. Att du dessutom har förkylning i kroppen drar ju sitt till. Ta nu och vila och prioritera bort sånt som inte är måste ett tag.

Vad fint det ser ut på fotot och hela tiden kommer bevis på skaer som utvecklas positivt för Sandra.

Sköt om dig vännen!
Kram Maritha

Annelie sa...

Åååå.. vad jag verkligen önskar att ni hade nån som kunde avlasta er lite. Så, att du min kära vän inte är på G in i väggen.

På tal om avlastning, finns det inte en chans att Sandra skulle kunna få komma just till en avlastningsfamilj, tll en familj där hon är enda barnet och som hon känner sig trygg med..??

Försök att ha det sååå bra som du kan ha det ihop med din familj.. // Varm kram på det nya året 2011.

GOD FORTSÄTTNIG till er alla tre.

♥ Lenaeff ♥ sa...

En tuff dag låter det som...men vilken otroligt gullig bild på dig och Sandra, man riktigt ser hur kärleken lyser :-)
Kram//Lena

Bellan sa...

Läser ikapp här lite, ligger efter sen helgen.
Oj, hoppas du kan ta hand om dig ordentligt så du pallar med alla måsten! Det gäller att prioritera men det är inte alltid så lätt. Finns det ingen chans att ni genom assistansbolaget kan försiktigt introducera någon annan som kan avlasta er några timmar regelbundet? Så ni slipper vara ensamma om assistansen du och Göran, menar jag?
Vad skönt att nyårshelgen gick hyfsat bra för er del. Nu är det ett helt år till nästa gång...

Fina bilder på Sandra och sparken!
Sköt om er nu, kramar om er!
//Bellan