tisdag 11 januari 2011

Tomt

Så har vi lämnat Sune i ”Långtbortistan” och så tomt det är här nu. Sandra är ju på korttids med, så det känns nästan lite ödsligt här hemma. Men vi får väl passa på att njuta av tystnaden så gott vi kan.

Lenaeff och Maritha undrar hur Sandra reagerar när inte Sune är hemma. Jag får väl återkomma om det senare, för vi vet inte hur det kommer att gå. Göran tror att vi blir så illa tvungna att berätta om resan, medan jag hävdar att man inte behöver överinformera. Sune hälsar på hos vår vän, kort och gott, för det bara är så. Vi hoppas hon nöjer sig med det.

Sakna honom kommer hon säkert att göra, och det gör vi ju alla. Blir saknaden jobbig för henne så måste vi nog berätta varför han inte kan vara hemma just nu.

Allt gick iaf bra igår och Sune finner sig säkert tillrätta där han är. Gissar att han kommer att bli ganska bortskämd dom här veckorna. Javisst ja, Lena undrade ju också varför vi inte ville lämna honom på pensionat…

Vi lämnade ju båda katterna på det enda pensionat vi känner till som ligger häromkring, förra året. Jag fick sån olustig magkänsla direkt, men det var fräscht och så, så jag tänkte att det nog bara var lite separationsångest jag hade. Så klart att folk som har kattpensionat älskar katter, så dom skulle säkert få det hur bra som helst.


Och jag vet ju inte hur det fungerade, men bra mådde dom inte när vi hämtade dom. Sune var den som tog för sig, så han var bara otroligt kelsjuk, men Åke, som alltid lät Sune få sitt först, hade fått för lite mat och vatten. Vi trodde han var sjuk när vi hämtade honom, för han låg bara på sidan och flämtade hela vägen hem.

Sen kände vi inte igen honom, han var smalare och hade en jättekonstig blick. Det tog flera dagar innan han blev sig lik igen, och dom lämnade inte oss ur sikte på ett bra tag. Sällskap hade dom inte fått och när jag kom för att hämta dom så sprang dom och gömde sig. Det hade dom ju inte gjort om dom känt sig trygga där.

Då hade dom ju iaf varandras sällskap, men aldrig att vi lämnar Sune där ensam! Sen finns det ju säkert jättebra pensionat också, men hur vet man det? Nån som känner till nåt bra i Sörmland?

Nåja, nu har han ju lyxtillvaro iaf, men det är ju lite väl långt att åka bara för att få kattvakt, särskilt när man har rätt mycket annat att hinna fixa med. Göran mätte sträckan igår och det var 43 mil enkel. Men å andra sidan fyllde vi ju våra må-bra-celler med kramar hos mycket goda vänner samtidigt!


Så sent blev det faktiskt inte, vi var hemma före elva, men trötta var vi och mest Göran som envisades med att köra hela vägen, så vi stupade i säng nästan genast.

Idag måste vi få klart med all packning som går att packa, och sen är det väl lite handling också, så vi klarar oss den här veckan. Vi ska även köpa lite som går att ta med sig i resväskan, för vi kommer fram till Marbella på lördag kväll om allt går bra, utan förseningar. Affären där är öppen till 22, så Göran får kasta sig iväg direkt. Sandra behöver ju äta lite innan hon går och lägger sig, för på planet har vi säkert inte blivit mätta.

I lägenheten finns det alltid en flaska vatten som man ska lämna till nästa gäst, så vi tar med nåt som inte behöver kylskåp. Sen lite bröd och ett paket kaffe om Göran inte hinner handla på kvällen. På söndagar är det ju stängt i dom flesta affärer så lördagkvällar är en dum dag att komma dit på, men det är ju inte så mycket att göra åt, det får lösa sig, helt enkelt.

Idag är det skolstart i Sandras skola efter lovet. En mycket efterlängtad dag för många i Diagnoslandet. Men Sandra vet ju inte det, hon har lov och fritids hela veckan och det är nog bäst så, tror vi. Det blir bara hattigt och rörigt för henne att börja skolan som hon har längtat jättemycket till och sen bli ledig igen efter några dagar.

Ha en fin tisdag och hoppas alla skolstarter går bra för er som har det idag. Många av oss välkomnar iaf vardagens trygga rutiner.

Må så gott!

♥ Kram ♥

8 kommentarer:

Anonym sa...

Skönt att resan gick bra och att ni kunde fylla på energi hos goda vänner samtidigt som ni lämnade Sune hos kattvakten.
Men usch vad är det för människor som har kattpensionatet? Jag förstår verkligen att ni inte vill lämna Sune där en gång till. Och den där magkänslan är ack så viktig, det märks inte minst i Diagnoslandet.
Hoppas att ni inte behöver tala om varför inte Sune är hemma för Sandra, att hon nöjer sig med att han är och hälsar på goda vänner :-)
Det blir ju såklart lugnast så.
Antar att det känns skönt att få komma iväg en sväng även om det inte blir semester som vanlig semester. Men jag tror vi alla lider av akut solbrist.
Det är ju bra att ni vet om det där med öppettider när ni kommer fram så ni kan förbereda er lite.
Hoppas ni hinner ta det lite lungt innan Sandra kommer hem//Många kramar...Lena

Unknown sa...

Det verkar som om Emil´s skola var ensam om att börja igår. :)

Jag vet hur du menar Nina ang pansionat.
Vi hade en labrador när Emil var liten.
Han fick bo på ett jätte fint och modernt ställe...men oj som vi inte kände igen honom efter det. Smalare, rädda ögon, skyg den första tiden hemma.
Nästa gång lämnade jag honom med en klump i magen på ett ställe som var ganska så nergånget, burarna var lite små kan jag tycka. Han som hade pansionatet verkade märklig. Men jag hade fått bra omdömme från andra.
När vi hämtade där så var hunden så otroligt glad och sprallig. Precis som när vi lämnade..

Så märkligt egentligen.
Men det är hemskt att lämna bort de man älskar.
Man vet ju bäst själv vad som är bra för dom liksom. *L*

Hoppas resan på lördag går bra. Ska hålla tummarna för det!

Kramar om!!

Annelie L sa...

Vilken långresa....jag förstår verkligen att ni stupade i säng när ni kom hem.
Tänk att en "liten" katt kan skapa ett så stort tomrum när den inte finns i närheten.
Hoppas att Sandra nöjer sig med att Sune har åkt på lillsemester för att hälsa på vänner och ha lite roligt.
Jag är allt lite avis på er resa, inte allt jobb runt omkring naturligtvis, utan på solen....Tänk att få njuta av en varm och fin sol, det härliga ljuset och värmen. Jag längtar så till våren och sommaren. Vintern är inte min favorit årstid. Hoppas ni hinner allt ni tänkt er att göra idag. Kram och ta hand om varandra

Annika N sa...

Vad mysigt att få hälsa på sina vänner även om det blev kort, och att Sune får en trygg plats att vara på när ni är i väg.

Vila nu upp er & Ha det gott !!! Kram Annika

agneta sa...

Hoppas att dagarna innan resan går i lugnets tecken, på alla områden! kramar om er <3

Maritha sa...

Förstår att ni hellre åkte långt än att lämna Sune där det inte kändes bra.
Vad mysigt att träffas och kramas så där hos vännerna.

Hoppas ni får lugnt innan ni åker nu!

Kram Maritha

Anonym sa...

Sune kommer att ha det toppen!
Hoppas att Ni kommer att få en toppen semester hela familjen.

Jag tror alla tycker att det är skönt när skolan börjar och man får rutiner och tider där de ska vara igen, dock kanske min son inte håller med första veckan (man blir trött, även om det är roligt).

Må gott och njut! Du behövde ju varva ner och vila.
Kram Marie-Emilly

Roffes blogg sa...

Åh vad jobbigt att det funkade så dåligt på pensionatet för kissarna förra gången. Jag förstår dej, skulle aldrig kunna lämna mina så där när det inte funkar. Fy, kissemissar ska må bra!
43 mil är mycket. Men till en älskad kisse kan man ge det mesta. Absolut! Kram.