tisdag 4 januari 2011

Ledigt

Sandra fixar lixom inte det där med lagom. Det är allt eller inget som gäller...


Igår morse var iaf en bra morgon. Sandra var så glad över att få åka till fritids och korttids, även om skörheten låg på lur. Hon käkade frukost och pusslade en stund innan taxin kom klockan nio. Ja, sen var vi lediga här hemma, och är ju det fortfarande, till ca 14.15 imorrn.

En prommis kändes som en bra sak att göra på vår ledighet. Det var hur länge sen som helst… Och gissa om det var skönt i det vackra vintervädret.


Vi får väl se om vi tar en idag med, kanske. Det beror på vädret, för vi har lite annat att pyssla med annars. Vi skulle ju göra ”ingenting” var det tänkt, men man kommer efter så mycket när Sandra har varit hemma, så det är skönt att komma ikapp med lite sånt också. Ja, nödvändigt, faktiskt.

Igår, efter prommis och lite mat, åkte vi och handlade, för det var skönt att få det gjort, tyckte vi. Sen lite småärenden när vi ändå var ute och åkte. Idag måste vi börja packa lite inför resan eftersom vi inte vet hur mycket tid det blir för det framöver. För nästa veckas korttids kommer gå åt till att lämna Sune till kattvakt i Småland, om nu Sandra kommer iväg som planerat.

Sen finns det ju ingen garanti för att Sandra mår bra och kan vara på fritids dom sista dagarna. Behöver hon vara hemma så blir det svårt att packa utan att oroa henne. Och det bästa är ju att hon inte vet något om någon resa öht, förrän samma dag vi åker.

Ja, alltså behöver vi börja packa lite kläder och sånt idag. För er som inte vet så har vi en andelslägenhet i Marbella dit vi brukar åka varje år.


Bellan undrar om vi kan ta in en till assistent. Jo, kan, kan vi, men det kräver en del. Dels måste det vara en person som funkar med Sandra, förstås, och som kan autism. Sen tar det väldigt lång tid att lära känna Sandra, så man kan läsa av henne rätt, och i tid. Det är t.ex. väldigt lätt att köra på för mycket med henne, eftersom hon tycker allt är så roligt, och bara dom som känner henne riktigt väl klarar att stoppa i tid. Stoppar man inte så blir hon uppskruvad och är svår att få ner igen, om man säger så. Fortsätter man att köra på så blir hon tillslut sjuk.

Ja, sen alla andra små tecken som när hon behöver hjälp och inte kan be om det. Känner man henne inte så förstår man liksom inte vad det är, för hon kan prata om andra saker än just det som hon behöver hjälp med. Det är lite svårt att förklara, men man måste känna henne för att det ska funka i längden.

Korta stunder skulle det gå bra ändå, men om en assistent ska ta över så Göran och jag kan koppla av, så kräver det ganska mycket av den personen. Och det känns inte värt den oron som det skulle innebära för Sandra innan vi hittar rätt person och dom har lärt känna varandra och alla rutiner.

Sandra är 16 år, och hon slutar skolan det år hon fyller 21 och då blir det andra verksamheter och så småningom ett boende. Det kommer att bli en jätteomställning för henne och vi vill inte röra till det med andra saker i onödan. Men hade hon varit yngre, så hade det nog varit idé att försöka hitta en till assistent.

Ha en skön dag!
Kram!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Godmorgon!
Jag förstår att ni inte tycker det är värt all den energi det skulle gå åt att hitta en assistent till till Sandra.
Hur ska ni alla tre orka med en sådan omställning.
Men Nina, du skulle ju ta det lugnt och vila på ledigheten :-|
Du måste ju vara rädd om dig. Synd att ni måste åka så långt för att få en kattvakt, önskar att hyresvärden här tillät husdjur, då skulle jag mer än gärna vara kattvakt och åka och hämta honom med. Det är ju faktiskt inte så långt...jag får se till att flytta så jag kan ställa upp nästa gång :-)
Kram och ha en skön dag//Lena

hönsmamman sa...

Ni gör verkligen ett jättejobb och jag förstår hur ni tänker med att inte skaffa assistent trots att det är rätt slitigt. Som föräldrar försöker man ju alltid se till sitt barns bästa.

Photo by Maria sa...

Ta nu hand om DIG under den lediga tid ni har kvar..

Kram Mia