Vardag = ledig

Även om jag älskar mitt jobb och vår goa dotter så behöver även jag rast och ledigt ibland, så jag älskar vardagen också. Särskilt efter en vecka med sjuk Sandra och extra många timmars jobb. Sandras assistanstid på 72 tim/vecka är ju ett snitt och det innebär ju betydligt fler timmar vissa veckor och mindre andra, liksom. Veckan som var innehöll ju förstås fler arbetstimmar för Göran och mig än en vecka där hon är frisk och klarar skola/fritids och korttids. Det har känts bra att Göran har varit hemma mycket i veckan så jag har haft mina lediga stunder att återhämta mig på. Däremot kommer man ju efter en hel del med saker som man bara kan göra när Sandra inte är hemma.

I ”vanliga familjer” är problemet oftast att man inte hinner vara tillsammans med barnen, och det lider iaf inte vi brist på. Hos oss är det istället allt runtom vi inte hinner med. Dammsuga, gå till frissan, träffa vänner, laga mat, putsa fönster, duscha, gå på toa… Jo, klart vi kan, men inte ”bara sådär” liksom. Måste ju först kolla läget. Är vi båda hemma så hinner jag oftast duscha… *ler*

Men nu när Sandra är äldre och de perioder hon mår bra, så går allt lättare. Nu klagar jag inte, jag ville bara få fram varför jag tycker att en måndag är så härlig! För det är ju så att jag är ledig när dom flesta andra jobbar, så för mig är en måndagsmorgon lika härlig som en fredagskväll är för dom som har lite mer ”vanliga jobb” Och en måndagsmorgon efter en vecka med sjuk Sandra är bara såå fantastiskt härlig!

Det är ju lika med semestrarna, för en semester för oss innebär ju mer jobb än vardagarna och vi är ju inte precis lediga. Tvärtom är det oftast jobbigare på semestern eftersom rutinerna ändras och Sandra blir skörare. Det är mer folk runt oss och vi måste planera ännu noggrannare och ha ännu fler reservplaner.

Att vara på helspänn tröttar och det är vi ju mycket mer när vi är på semester än när vi är hemma. Vi ska inte bara hantera Sandras eventuella utbrott och reaktioner utan också omgivningens. Det är ett under att vi inte har blivit anmälda än… Samtidigt är det lite skrämmande att folk inte reagerar, för tänk om deras farhågor skulle stämma…

Ett exempel på det är när vi har varit på campingplatser förr om åren (nu undviker vi det…) och Sandra ska duscha. Väl inne i duschen, som ju oftast är väldigt trång och det är extra jobbigt för henne, får hon ett utbrott. När Sandra blir frustrerad så händer det ibland (oftare förr) att hon slår sig själv med handflatan i huvudet. Jag brukade då säga ”Inte slå på Sandra” och Sandra brukar ofta härma det man säger.. Så när hon får ett utbrott i duschen på en campingplats och slår sig i huvudet så det smackar av allt vatten… samtidigt som hon skriker ”Inte slå på Sandra” så kan ni ju tänka er vad folk tror och hur jag känner mig…

Jag kan ju inte säga åt Sandra att hon inte får säga så, för tänk om någon skulle slå henne nån gång… Och jag har lärt henne att inte säga nåt… Vad gör man? Springer ut från duschen med armarna över huvudet och vrålar ”Jag är oskyldig”? Lite konstigt att ingen har agerat är det dock, även om jag är innerligt tacksam över det!

Ha en skön vardag, gott folk!
Kramen!

P.S. Om någon av er skulle ramla över en blogg som handlar om autism skulle jag bli glad om jag fick tips om den. Det är alltid roligt att läsa om andra i liknande situation.