Omställning

Nej, nu får det vara nog av energiåtgång till idioter på ett tag! Gårdagens lilla urladdning behövde vädring, men nu blir det fokus på allt braigt istället! För livet funkar och vi trivs och mår bra. Så det så! Framtidens bekymmer får vi ta tag i ordentligt när vi får besked om överklagan vi har gjort. Alltså när vi får reda på om Sandra får flytta ifrån den här skitkommunen eller inte. Sen kan vi lägga krut på rätt kommun istället, med helt andra lösningar om det krävs.

Jag vet att det inte är enkelt nånstans, men jag är nöjd om dom som ska hjälpa oss åtminstone försöker… Jag har liksom aldrig begärt mer än det absolut nödvändiga för Sandras del. Och inget som strider mot några lagar heller, för den delen. Tvärtom, faktiskt.

En massa superfina girafftavlor

Men nu släpper vi det och plockar fram känslan av att jag plötsligt inte behövs på jobbet mer. Det känns fantastiskt, och lite sorgligt. Fantastiskt för att det är dit vi vill, och att det faktiskt funkar jättebra utan mig, sorgligt för att jag trivs så bra och det är en omställning att dra sig ur. Det är allt tur att världens bästa assistenter står ut med att morsan kommer och är med lite på ett hörn ett tag. Jag behöver liksom ”utskolas” lite.

Kommande vecka är jag ledig alla dagar, måndag till fredag, och nätterna när vi har korttids måndag till onsdag. Ja, om alla håller sig friska, förstås. Men alltså, det har jag nog inte varit sen skolan slutade?... Kanske lite i början, innan vi insåg att det inte fanns någon verksamhet och Sandra ”bara” hade en assistent som skulle räcka till åt att hjälpa både Sandra och jobba åt kommunen (tyckte dom).

Så nu…. bara funkar det igen. Det känns jättekonstigt, jättehärligt och lite sorgligt. Men jag lär mig :) Nu ska vi bara försöka få in en vikarie också, så behövs jag ännu mindre sen.

Det är nog inte bara Sandra som får en bra ”flytta-hemifrån-träning” av att vänja sig vid att ha assistenter här hemma, det är nog väldigt nyttigt för mamman och pappan också. Men det underlättar iallafall att vi vill släppa taget, och vi vill att andra ska ta över. Annars är det nog snudd på omöjligt, tror jag. Känslomässigt kommer det kännas jobbigt ändå så det räcker. Om vi kommer så långt nån gång.

Det är ju lite svårt att hinna förbereda sig för den processen, men en stor hjälp att vi tränar oss innan hursomhelst.

Nåja, i övrigt är det bara bra för tillfället. Sandra har varit trött en period nu, och förra veckan var sig inte lik för hennes del. Eftersom jag skulle bort så hade vi fått beviljat ett extra dygn korttids. (Eller, snarare vi hade ett dygn extra att ta av den här månaden, för beviljat av handläggare och chefer får vi ju som bekant inte…) Sen gjorde vi lite schemaändringar också, och igår blev det en ledig dag för externa assistenter och Sandra.

Såna förändringar påverkar Sandra negativt och det är inget vi gör i onödan. Det är väldigt sällan vi ändrar på hennes fasta schema och korttidsdygn, men eftersom vi också har behov så händer det enstaka gånger. Då får vi välja om det är värt det eller inte, och ibland får det helt enkelt vara värt det.

Men natten till igår sov Sandra ikapp sig riktigt bra, så igår var hon piggelin igen. Nu blir ju den här helgen en dag längre än vad helgerna brukar bli, vilket förstås också påverkar henne. Hon gillar ju som bekant inte helger och ledigheter, utan vill helst ha vardag och jobbdag varje dag året om.

Inatt vaknade Sandra och var jätteledsen, så det blev en stund med tröst innan damen somnade om. Imorse kom hon ihåg det och blev ledsen igen när hon skulle berätta det. Hon har antagligen drömt något, men det är ju lite svårt att veta när hon inte kan förklara. Det gick iallafall över efter en stund och hur dagen blir idag får orken utvisa. Regnet hänger i luften så det lär inte bli något grillväder iallafall. Igår var det ju sommarväder, så vi passade på att grilla våra hamburgare, minsann.

Nu har det hunnit bli full rulle här, så det är bäst att jag försöker publicera det här inlägget innan jag blir upptagen med annat. Jag önskar er en härlig lördag!

.