söndag 11 november 2012

Oordning som oroar

Igår var det en vanlig lördag med allt vad det innebär. Sandra var ganska lugn och allt flöt på bra.

Idag började med fel ordning i morronrutinerna och stora utbrottet. Det behövs inte så mycket för att stöka till det och på ett sätt är det väl lite bra att bli påmind om det då och då.

Det optimala är förstås att allt flyter på och fungerar, men det är väldigt lätt att glömma Sandras svårigheter när hennes liv är tillrättalagt, för det är när det blir fel i flytet som man märker hur svårt hon har med vissa saker.

 
I morse väcktes jag av att Sandra behövde gå på toa. Hon säger ju inte till, men jag hörde i baby-vakten att hon var orolig, så jag gick in till henne och förstod att det var ett toabesök som gällde. Så vi skippade timstocken (ett tidshjälpmedel som vi använder jättemycket, bl.a. när det är dags att gå upp på morgnarna). Men då blev ordningen fel och det resulterade förstås i det stora utbrottet.

Efter nån halvtimma blev det lugnt igen och ordningen var återställd. Då kunde morgonen fortsätta där vi kom av oss. Ja, det är väl den största orsaken till att man måste känna ”lilla damen” mycket väl för att det ska fungera att jobba med henne. Att känna henne mycket väl är faktiskt viktigare än utbildning, även om det är jätteviktigt att förstå autism också.

 
Jag tänker en del på hur det kommer funka med nya assistenter till Sandra. Så klart att det kommer bli bra, men det är inte ”bara” utan krävs en hel del planering och förberedelser. Jag hoppas ju först och främst att vi får igenom timmarna vi ska söka, men också att vi får lite dubbelt i början, så nya assistenter hinner lära känna henne tillräckligt för att det ska gå så smidigt som möjligt. Både spännande och lite oroligt är det.

 
Jag avslutar med lite svar på frågor och tips som har kommit till mig på olika vis den senaste tiden. Tack så jättemycket! Det är så roligt med lite respons på det jag skriver :)

Tips om jättebra halkskydd som finns inbyggda i en del skor är en bra idé. Problemet för Sandra är dock att hon inte förstår att det hjälper med broddar/halkskydd, utan hon är lika rädd ändå. Hon behöver inte känna halkan för att bli orolig, utan det räcker med att hon ser en isfläck på håll för att inte våga gå, oavsett vad hon har på fötterna.

Mia undrar om man inte kan göra ett slags schema till Sandra, som räknar ner dagarna till jul. Jo, det är en jättebra idé, och så brukar vi göra när det är något som stressar, och som Sandra vet ska komma men inte när det kommer.

Vi hoppas dock att oron lägger sig ett par veckor till, för det är bättre om det inte är för länge kvar när vi börjar räkna ner, så det blir lite mer överskådligt för damen :)

 
Jag skrev om en ”Längta-kalender” för länge sen, och om nån vill så finns det inlägget under fliken ”Pedagogiska tips” här ovan. Några gamla foton har jag tagit bort för att göra plats för nya, men fotot på kalendern är kvar.

Förra året utökade vi Sandras schema, så det går att sätta upp saker som kommer om fyra veckor, men vi har inte behövt det sen dess, så vi vet inte om Sandra förstår det. Troligtvis kommer vi väl att testa det snart :)

 
Det kommer bara att vara två veckors framförhållning på själva schemat, för det är max vad Sandra klarar, men så en bild på t.ex. vilken dag det är julafton så vi kan räkna dagarna dit. Men, som sagt, vi väntar så länge det går, och det får inte vara mer än fyra veckor dit för att få plats på schemat, eller kalendern.

Men det är svårt med det där när det är läge för att förbereda och inte. Sandra stressar nämligen upp sig av att veta, så det allra bästa är om vi kan hålla saker hemliga tills strax innan det sker.

mariellejohnsson undrar lite över pool-husen vi brukar hyra. Vart man hittar såna och vad det kostar och så. Vi brukar hyra av Novasol (ßLänk) och här kan man skriva in t.ex. ”Pool-hus Sverige” i sökrutan, men dom har även andra alternativ.

 
Påminner er om att följa temaveckorna där det finns många fina blogginlägg i olika teman. Gör det genom att klicka på bilderna i högermarginalen (Facebook och Twitter) och hjälp jättegärna till att sprida länkarna. Nästa tema är "Skola/Förskola" och kommer vecka 47.

Imorgon är det korttids och skola, lite möten och lite roligheter. Jag återkommer när jag får tid, antagligen på onsdag kväll, gissar jag.

Må allra bäst!

♥ Kram ♥

6 kommentarer:

Anonym sa...

<3


/ Emelie

Annelie L sa...

Bara en liten kram som tackar för gin läsning och vackra bilder som alltid <3
Kram o kärlek

Photo by Maria sa...

Tror att det kommer att gå bra med en assistent till åt Sandra.. tar man bara det lugnt så ordnar sig ju det mesta =)

Ha nu en fin start på veckan och tack för alla grattis..

Kram Mia

Johannes mamma sa...

Jag bara tänkte på det här du pratar om hur viktigt det är att lära känna Sandra för att assistansen ska fungera. Jag har två jätteduktiga tjejer som jobbar ½ tid båda två och då fungerar det men i somras då vi behövde ha 2 sommarvikarier havererade det totalt. Den bredvidgången som assistansbolaget tycker räcker, räcker inte närmelsevis för att vår son ska lite på att dom vet allt som han menar. Och förstår dom inte så blir det utbrott. Detta resulterade i att resten av familjen fick stanna hemma mest hela tiden, men hur kul var det.. Vi har ju ett äldre syskon som också behöver oss. Den ena assistenten sa faktiskt häromdan att det tar ett halvår innan man känner sig säker på det mesta som rör Johannes värld. Jag är beredd att hålla med!

Tina sa...

Ja det kräver sin tid och förståelse för att förstå våra barn så de är trygga. Jag skulle aldrig hoppa in hos nån och tro det skulle funka på kort tid, men det är väl för man lever i det själv och ser svårigheterna. Tänk att vara vikarie och bli insatt så och inget funkar, inte heller en rolig sits. Och som du säger Nina att utbildning löser inte allt men är såklart viktigt ändå. Och oj vad en sån grej kan förstöra för lång tid för barnets trygghetskänsla om det blir fel. Kan ta lång tid att bygga upp, vi jobbar med det just nu och det är svårt. Kramar och <3

mariellejohnsson sa...

Tack för svaret! :-)
Fick veta igår att Gs sjukgymnast och en av personalen från daglig verksamhet har bokat tid på badhuset för att prova igen om det ändå skulle funka.
Fast just nu har hon ju stukat foten, så hon måste ju bli av med svullnad och ont först.
Nu håller jag tummarna, samtidigt som jag innerst inne tvivlar lite.... Men det får man ju inte visa. Och jag hoppas ju att mina tentakler har fel. Ibland funkar sånt man absolut inte tror.
Men tack så jättmycket, jag ska kolla lite noggrannare. Kul idé är det ju alla fall att åka på semester till ett poolhus.
Kramar!