Tema - Skola/Förskola - En dag i skolan

Först ska ni få det rätta svaret på gårdagens lilla test, stort tack för era gissningar! Jätteroligt för mig att få se hur ni tänkte.

På bild nummer 1 är Sandra helt lugn, även om hon rynkar på ögonbrynen. Hon sitter och tittar på nåt, och funderar, men är lugn och tillfreds.

 

På bild nummer 2 är hon stressad och det syns på både munnen och ögonen om man känner henne. Händerna har däremot inte med stressen att göra, för så kan hon hålla även när hon är nöjd.

 

När Sandra är stressad så hörs det oftast också på hennes sätt att prata, eller låta. Rösten blir gäll och hon kan prata stressat och forserat. Men för det mesta syns tecknen först som på fotot, och känner man henne tillräckligt väl så kan man hinna bryta i tid, och slippa låsningar och utbrott.

Gårdagens besök i skolan då. Jag börjar med att svara på Bellans fråga, hur Sandra fixar att vi rör om i rutinerna och att jag kommer och stör i skolan. Det går faktiskt otroligt bra, och det är så roligt. Sandra reagerar väl inte värre än vad barn brukar göra när nån förälder kommer och stör där föräldrar vanligtvis inte håller till.

 

Visst får man gå ifrån lite då och då, för att behålla lugnet, men inte särskilt många gånger, faktiskt. Sandra tyckte att det var jätteroligt att jag var där och hon jobbade på som aldrig förr. Hon ville visa alla sina jobb, tror jag, så läraren hade fullt sjå att hinna med att fylla på med nya uppgifter vartefter Sandra blev klar :)

 

En liten fikapaus hade vi på förmiddagen, och då brukar Sandra äta lite frukt för att varva ner och få i sig nåt så hon orkar fram till lunch.

 

Jag ska väl berätta att skolan är en träningsskola för elever med autism och begåvningshandikapp. Jag vet inte hur många elever och lärare det finns, men Sandra har behov av att ha en lärare på sig, och det är nog ungefär lika många lärare som elever, gissar jag. Det är iaf anpassat efter elevernas behov.

 

Dom flesta eleverna har egna klassrum, och Sandra är en av dom, eftersom hon inte skulle klara att dela rum med någon annan. I sitt rum är hon trygg och där väljer hon att vara oftast, även om möjligheten att röra sig utanför rummet också finns. Men hon kan alltid välja att vara i sitt rum, och det är bra för det är olika vad hon fixar olika dagar.

 

Precis innan lunch såg man att orken tog slut. Det berodde säkert på att hon hade jobbat i raketfart, och att jag var där, men också på att hon behövde fylla på med lite energi.

 

Dom andra eleverna, utom nån till tror jag, går till en matsal och äter, men Sandra stannar kvar och äter i lugn och ro, vilket är bra. Hon fixar ju inte alla intryck och annat folk, så hon skulle bara bli stressad och inte äta nåt i en matsal.

Här får hon egna skålar, med lagom mängd mat i, och då klarar hon för det mesta att ta mat själv. Hade hon inte egna skålar så skulle hon inte veta hur mycket mat hon ska ta.

 

Så långt har vi inte kommit hemma, men eftersom Sandra är otroligt kravkänslig så har vi inte heller tränat på det. Hon känner krav på sig i stort sett så fort hon inte är ensam, så det räcker med att nån mer sitter med vid bordet när hon ska ta mat, så låser det sig. Hemma lägger vi därför upp lagom mat åt henne, men det är jätteroligt att hon kan i skolan :)

 

Igår var vi ju dessutom en person till runt bordet, eftersom jag var där. Men det gick jättebra och jag kunde sitta kvar under hela måltiden utan att Sandra blev stressad.

Helt otroligt egentligen, så bra det gick alltihop!

Efter maten hade Sandra rast på ”Sandra-vis” och då satt hon i sitt rum och lyssnade på musik. Igår fick hon sällskap av mig, annars brukar hon sitta själv den stunden, med en ”rastvakt” i närheten.

Efter det kom en annan lärare, som skulle vara med Sandra på eftermiddagen. Sandra har fasta lärare enligt ett schema, så hon vet alltid vem som ska jobba med henne. För Sandra är det just det som är viktigast, så det är det enda som behöver finnas på hennes schema i skolan.

Nu var det dags att röra lite på sig, och det blev en bandymatch i källaren.

 

En perfekt korridor där man kan skjuta bollen så hårt man bara orkar så den flyger upp och fastnar i rören i taket, jätteskoj tycker Sandra. Men här slog det över lite så jag smet iväg och väntade i hennes rum tills dom hade spelat klart.

Eftersom Sandra inte kan vara med när dom andra eleverna har gymnastik, eller går till badhuset, så har hon egna ”gymnastik-stunder” som bakas in i det vanliga schemat. Det är bl.a. bandy eller lite rörelse till musik, men kan också vara promenad eller trapp-träning beroende på Sandras ork och lust för dagen.

Personalen läser alltid av Sandra och kollar var dom kan lägga ribban så alla aktiviteter anpassas efter hennes ork. Ork och lust/mående varierar nämligen från dag till dag.

Dagen avslutades med lite ”klippa i kataloger” som är en lagom aktivitet när orken är slut, och det var den. Vi gör lika hemma eftersom Sandra varvar ner väldigt bra då.

 

När vi kom hem hade Göran köpt wienerbröd åt oss, så det blev lite gott fika som mellis, och den energin behövde vi nog båda två efter en intensiv och rolig dag.

Göran är ju förkyld så jag tog över kvällsrutinerna och vi hoppas att han inte smittar ner Sandra om han håller sig lite på avstånd. Vi har roligheter som väntar på nästa korttidsledighet så det vore lite oturligt om det kom sjukor i vägen just nu, men det blir som det blir med den saken.

Jag önskar er en fortsatt skön helg, vad ni än tar er för!

♥ Kram ♥