fredag 23 november 2012

Ser ni det jag ser?

Väldigt ofta frågar Sandra ”Vad heter tjejen/killen som…” Det kan vara nån som vi mött ute med en hund, eller nån som bor i ”gula huset” eller nån som satt i en soffa när Sandra var hemma hos nån personal på korttids och jag inte ens var med. Eller nån docka i nåt barnprogram, nåt av hennes femhundra gosedjur eller vem sjutton som helst!

Och då vill hon ha svar! Först måste man då lista ut i vilken situation det var och om man ens var med då. Sen om det är nån vi öht känner, eller om det är från nån film eller nåt hon bara sett nånstans. Sen ska man komma ihåg vad personen, figuren, hunden eller dockan heter…

 
Jag har väldigt svårt för att ljuga, och det är ju bra. Man ska inte ljuga, men man kan försöka undvika sanningen om det är nödvändigt och om det inte skapar problem framöver. Och ibland kan man egentligen ge ett svar, vilket som helst, för att Sandra skulle bli lugnast av det.

Om det då inte är så att hon kommer ihåg vad man sagt och frågar igen… För då gäller det att man kommer ihåg det annars har man samma problem iaf, fast en annan gång.

Därför försöker jag få Sandra att gå med på att man inte behöver komma ihåg vad precis alla man har sett heter… Man behöver bara komma ihåg dom man känner, liksom. Men Sandra håller ju inte riktigt med om det, tyvärr.

 
Igår blev det utbrott och stora låsningen innan hon skulle klara av toa- och badrutinerna. Då kände jag att det hade varit smartare att ljuga, för klockan började bli kväll och Sandra var trött. Och hon skulle hinna bli klar innan Bolibompa började.

Hon frågade vem hon hade fått paket av en gång. Men vilket paket och när fick jag inte fram och då var det ganska omöjligt att veta vem det var ifrån… Sandra blev jättearg över att jag inte kunde svara och så var cirkusen igång.

Jag hade bara att lämna henne ifred tills hon utbrottat klart, och det gick över rätt fort, tackolov. Sen fortsatte kvällen som inget hade hänt. Så lite som behövs för att lugn ska bli kaos, och det svänger snabbt ibland.

Tina, med bloggen M som i underbar, hade ganska nyligen ett litet test i sin blogg (det är testet jag länkar till) och jag tänkte att jag skulle göra det jag med, mest för att se om ni ser det jag ser. Jag känner ju Sandra utan och innan och kan läsa av henne ganska bra, och ibland tänker jag om det är tecken som syns, eller om det bara är vi som känner henne som vet. Så kan ni se vilken bild Sandra är stressad, respektive lugn på?

 
Jag skriver rätt svar imorgon. Jag är medveten om att det är enklare när man ser helheten, men gissa. (På bild ett är hon tyst)

För övrigt är hon ganska okay nu, och oron hon hade i helgen verkar borta. Så då funkade det bra att jag följde med till skolan idag. Bellan undrade hur det går att vi bryter rutinerna med att jag är med i skolan, men jag svarar på det imorgon, ihop med hur dagen var, eftersom jag inte har hunnit skriva om "idag" än. Det här inlägget var ganska förberett, och bara att småjustera lite innan publicering. Jag måste ju skriva lite då och då, när jag har tid :)

Och eftersom det föll sig så bra att ”Neurobloggarna” har tema om skolan den här veckan, så får det bli ett tema-inlägg om Sandras skoldag imorgon, tänkte jag.

 
Jag får återigen tacka för fina kommentarer och även om läsarantalet minskar så verkar ni som är kvar gilla min blogg som den är. Sen är det nog jag som tycker det är intressantare att berätta om olika lösningar och tips än om vår vardag som ju är ganska enformig för det mesta. Men ni som läser kanske tycker vardagen är roligare, vad vet jag :) Stort tack till er som kikar in iaf.

Och Tina, min fina, fina vän! (En annan Tina, med bloggen Ex animo) Du ska inte be om ursäkt! Du hade rätt i din kritik just då, för det var så du kände när du skrev den! Alla kommentarer är välkomna, och utan kritik utvecklas vi inte :) Jag uppskattar det! Hur ska jag annars veta hur jag kan förändra och bli bättre?..

Visserligen förändrade jag väl inte så mycket iofs, eftersom jag måste skriva på mitt sätt för att vara jag, men iaf. Jag tar till mig ändå och jag tycker så mycket om dig, för att du är den du är!

 
Nu ska en trött mamma ta hand om en trött tjej. Göran är förkyld så vi har bytt arbetsuppgifter ikväll, vilket innebär att jag har lite att göra. Må så gott och ha en skön helg!

♥ Kram ♥

8 kommentarer:

Bellan sa...

Förstår att du haft en hektisk dag idag, men jag hoppas allt gått bra för er!

Jag tror Sandra är stressad på bild två....

Kramar om dig ♥
//Bellan

Tina sa...

Gissar också på bild två, men hon ser inte helt nöjd ut på ettan heller ? Tack och kram till dig Nina <3 <3 (Hoppas kvällen går bra för er, här hänger oron i luften...)

Maritha sa...

Gissar att hon är stressad på bild 2!!!

Vad bra att du kunde följa till skolan, ska bli kul att läsa om er dag <3

Kram Maritha

Tina (M som i Underbar) sa...

Åh, jag vill gissa! Jag tror att hon är orolig på bilden där hon sitter ner i soffan, och lugn där handen är vid munnen... Hon ser liksom spänd ut över axlarna på bilden i soffan. Ser fram emot att få svaret imorron!

Anonym sa...

Jag tror att hon är lugn på bild 1 när hon sitter i soffan.
På bild 2 ser hon orolig ut så där tror jag att Sandra är stressad över något.

Tack för en trevlig blogg!

/Åsa

Johannes mamma sa...

Det här var faktiskt riktigt klurigt.Jag tror att hon är lugn på bild 1 och stressad på 2 men det kan lika gärna vara tvärtom. Jag tror att det är mycket vi som känner våra barn som direkt ser vad som är vad.
När min son är superstressad lägger han armarna bakom huvudet. Råkar han då ligga ner tex hos doktorn kan det ju se väldigt avslappat ut, och dom som då inte känner honom har mer än en gång kommenterat att han ser så avslappnad ut. Hah dom skulle bara veta. Det ska bli spännande att läsa ditt svar imorgon. Ser fram emot det:-)

Anonym sa...

Jag gissar att Sandra är stressad på bild nr 1. Varma hälsningar från Elisabeth, som hittat hit ganska nyligen och som verkligen uppskattar din blogg :-)

Elisabeth Johansson sa...

Hej goa Nina. Jag älskar ditt sätt att skriva. Trots att det är jobbigt så går det som en röd tråd av positivism genom allt du skriver. Hoppas du förstår vad ja menar. Jag gissar stressad på bild ett för hon ser arg ut. Massa kramar fr.Liz ♥