torsdag 9 december 2010

Man är sig själv närmast

Det är så lätt att glömma andras svårigheter i sitt eget kämpande ibland.

Jag känner mig ibland lite ensam på nåt sätt. Jag menar med Sandras svårigheter och så. Det var nog mest därför jag gick ur föreningen, för jag kände att jag, eller snarare Sandra, inte blev förstådd. Inriktningen var mer på personer som klarar sig mycket bättre. Alltså klarar att göra saker som finns i samhället utan att det krävs så mycket anpassning.

Men det kan sannerligen inte vara lätt för personer med Asperger heller! Även om det är andra motgångar då. På sätt och vis har ju Sandra det bättre eftersom hon själv inte förstår att sakna. Dessutom, vilket är det viktigaste, så får hon mer stöd, hjälp och anpassning än vad personer med Asperger får i t.ex. skolan. Hon får mer assistans och mer förståelse.

En person som har Asperger syndrom klarar ju vissa saker väldigt bra. Då är det lätt hänt att dom får väldigt höga krav på sig även på sånt dom har svårt för. Och att ofta få för höga krav på sig stärker ju inte självkänslan, precis.

Nu diskuteras det en del om skolan på fb, att det är lagändringar på gång. Elever med diagnoser enbart inom autism ska inte få gå kvar i särskolan. Visserligen kan jag tycka att personer med normal eller hög begåvning behöver en annan typ av skolgång än en särskola, men när det inte finns? När en vanlig skola inte förmår att anpassa verksamheten så personer med Asperger mår bra där? Så en del elever, som går i särskolan nu, för att det iaf är bättre för deras självkänsla än i en vanlig klass, vad händer med dom nu när den tryggheten försvinner? Vart ska dom ta vägen? Hur kan man ta bort något innan man har ett alternativ?

Sen är det på förslag att skolk ska synas i betyget… Jorå, kan väl vara bra, om man är lite trångsynt i sitt tänkande och tror att alla elever är lika, med samma behov och så. Men vilka drabbar det? Jo, dom svaga, som behöver stärkas och ha stöd. Nu ska dom straffas istället. Alla som inte orkar gå till skolan för att det ställs för höga krav på dom… För alla har inte lätt för sig och alla klarar inte kraven som ställs. En del behöver faktiskt extra stöd!

Och när ska politikerna fatta att det blir betydligt billigare för samhället om man ger hjälp och stöd i tid? Vad är det för idioter som sitter och beslutar en massa saker om sånt dom inte är insatta i?

Det var bara det jag behövde få ut! Nu kämpar vi vidare med att sprida kunskap och förståelse och jobbar för att det åtminstone blir nån slags debatt eller nåt i tv, på bästa sändningstid. Folk måste få veta vad autism är! Visste ni att det inte ens ingår någon information om npf i lärarutbildningen?... Skrämmande!

Kram!

6 kommentarer:

Anonym sa...

Bra skrivet Nina! Jag håller med dig. Detta är skrämmande, vad är det för samhälle vi ska lämna efter oss? Vill vi ha det så här? Där bara de med mycket pengar eller de som faller inom ramen "normal" (vsd nu det är???) får hjälp, plats och gemenskap. Vill vi ha ett samhälle som inte vill veta av eller kännas vid dessa barn?? Där de ska slås ut redan i förskoleåldern. Jag blir så jä**a arg rent ut sagt. Är vi inte alla medmänniskor där alla behöver hjälp med olika saker? Eller ska vi bara ha en värd befolkade av män i 50-årsåldern med kostymer och högskoleutbildning på ekonomi och media?
Jag tar nog till den gamla slagdängan från fackföreningsrörelsen; Upp til kamp!!!
Kram & tack för ett bra inlägg Nina//Lena

Anonym sa...

Hej! Tänkte lämna ett litet avtryck :) intressant och bra skriven blogg. Har en son på snart 3år som fick diagnosen Autism för ca. 2 veckor sen. Jag har letat efter bloggar där man kan läsa om hur andra har de och hur dom löser vardagen som kan vara turbulent milt sagt. Mvh Mickan

Unknown sa...

Himla bra skrivet!
Tänk att alla människor är värda så mycket , bara på olika sätt. De flesta är älskade och älskar på sitt sätt. Lycka, kärlek, respekt och förståelse har alla rätt till, med eller utan diagnos

Bellan sa...

Väldigt bra skrivet och uttryckt. Det är ju precis så där man tänker. Dessa elever med AS hamnar mellan två stolar - de passar inte in nånstans... Precis som att det finns en särskola för alla barn som hör dit så skulle det också finnas aspergerklasser i alla kommuner eller åtminstone inom rimligt avstånd. Hoppas vi kommer dit så småningom!

Kramar till dig min vän!
//Bellan

Britt-Marie sa...

Mycket bra skrivet!!Jag hoppas vi alla kan hjälpa till att få samhället att förstå vad dessa barns behov är. Kram

Unknown sa...

Ja Nina. Riktigt bra tankar.
och jag håller med dig. Varför besluta nått utan att tänka på vad det innebär!

Det börjar komma skolor för AS och andra högfungerande autister. Men..än är de få.

De har heller ingen korttids, egen sådan...
Utan blandas då gärna med personer med begovningshandikapp. Och det är inte en bra kombination.
Nej dra dom i skägget bara,så dom tänker lite längre än dit näsan slutar, kan jag tycka!

Stor kram!