fredag 3 december 2010

Städa städa

Igår blev det stora rensningen i ena klädkammaren. Eller, njae… Inte bland kläderna då, utan en massa "skräp" som vi bara har ställt in där ”så länge” väldigt länge… Det började med att vi skulle få undan den gamla datorn, som inte funkade, men som Göran tänkte kolla på när han får tid framöver. Och för att ha nånstans att ställa den då, så fick vi rensa klädkammaren… Men vilken skillnad det blev på kontoret sen, utan den stora klumpiga datorn :)


Ja, jag passade ju på att städa lite där på en gång, för det behövdes ju, liksom. Bara resten kvar nu då, och det vore ju skönt att få det klart så det blir kanske dagens projekt? Så man hittar bland alla kom-i-håg-lappar sen...


Göran satte i sladden till den gamla datorn när den var på plats i klädkammaren och plötsligt funkade den! Men den får stå kvar och går ju att använda om det behövs framöver. Vi har Excel och PowerPoint på den, nämligen, och Excel behövs när jag skriver fakturor till Görans firma.


När Sandra kom hem så blev det dom vanliga rutinerna och hon var väl lite upp och ner i humöret, som hon ju har varit en tid nu. Det kan bero på julen som närmar sig, men hon har inte verkat så stressad över den än. Det har varit toppen att inte ha några julgrejor framme alls.

Jag pratade med en av lärarna igår, för taxin hem var försenad så hon ringde för att meddela det. Och då passade vi ju på att prata om lite annat också :) Vi kom fram till att det mycket väl kan vara snö och, framförallt halka som oroar Sandra. Hon är nämligen väldigt rädd att halka, och blir stel som en pinne när det ser lite halt ut någonstans. Så det kan påverka humöret det med, iallafall när hon ska gå ut.

Sen håller dom ju på och gräver för fjärrvärme hos grannarna här, och vi sa det igår, Göran och jag, att vilken tur att det ändå är en liten bit ifrån oss, annars hade vi väl fått flytta hemifrån några dagar. Grävmaskinerna och lastbilarna och allt folk stör Sandra väldigt, särskilt på morgnarna. Men det är ju som det är och bara att ta sig igenom. Vi hoppas att dom inte ska hålla på hela vintern…

Habiliteringsverksamheten skulle ju ringa senast den här veckan… Ja, just det, vi får väl se om dom gör det då, så här på sista dagen. Skulle jag ju inte tro! Eventuellt nya läsare som undrar vad det handlar om kan få sig en liten bild av det HÄR Det har nu gått två månader sen jag började försöka få det där datahjälpmedlet åt Sandra och vi har inte kommit nån vart alls.

Dåligt, tycker jag! För det är ju tur att man orkar ringa, tjata, jaga och stå på sig. Tänk vad många som inte orkar hela vägen fram. Jag tror att den största orsaken är att om alla anhöriga och alla funktionshindrade skulle få det vi har rätt till, så skulle det kosta på tok för mycket.

Nu är ju inte det här datahjälpmedlet akut på nåt sätt, och jag är inte mitt uppe i utredningar och sorgearbete, så jag orkar ju. Men alla dom som är i början av kämpandet och där barnen faktiskt mår dåligt (och föräldrarna med, så klart) dom orkar faktiskt inte! Jag har varit där, så jag vet. Där måste det ju sättas in resurser direkt, men när man inte ens vet vart man ska vända sig eller var man hittar ett telefonnummer… Då är det illa!

Nåja, nog om det för nu. Jag ville ju ha lite frågor, och jag fick iallafall en fråga igår, från Mia, tack så mycket! :) Mia undrar hur mycket Sandra pratar och förstår. Ja, pratar gör hon ju… *himlar med ögonen* ;) Hon pratar mer än hon förstår. Ja, iaf oftast… För ibland kan hon inte uttrycka sig alls, trots att hon förstår. Så det är väl inte helt lätt att svara på den frågan, kanske.

Men över lag är det ju så att hon pratar mer än hon förstår, för om man inte känner henne väl, så kan man hamna varsomhelst i en diskussion med henne och det gäller att hålla det på en lagom nivå om man ska klara att svara på alla frågor som liksom nästar in alltihop tillslut.

Även vi som känner henne väl åker ju dit ibland och man märker på Sandras reaktion när man har svarat mer än man ska… men oftast kan vi hantera det där och stoppa i tid. Att BARA svara på det som frågan gäller är ju ett hett tips som funkar för det mesta. Och när det börjar komma konstiga frågor så brukar det hjälpa att vi svarar ”Vi struntar i det” och det kan Sandra säga själv också ibland när hon känner att det blir mer prat än hon orkar.

Det beror lite på hur hon mår, det där. Är hon skör, så babblar hon ju på lite speedat, liksom, och rösten blir ljusare. Då låter det lite stressat när hon pratar om allt och inget och hon liksom skruvar upp sig själv. Då har vi jämt å göra att försöka varva ner innan det går överstyr.

Mår hon bra, då pratar hon lugnt och har ett enormt bra ordförråd. Det är då hon kan säga såna härliga meningar som jag har med här ibland. Och det är då hon kan saker som vi inte har en aning om att hon kan :)

Jag önskar er alla en skön fredag!
Kram!

8 kommentarer:

♥ Lenaeff ♥ sa...

Godmorgon i städyran! Det är väl bäst att Göran håller sig undan så han inte åker med ut han också *ler*
Jag har en fråga, hur kom ni på att det var just alla julsaker som störde Sandra, eller julen i största allmänhet? Det kan ju tyckas enkelt i efterhand eftersom de ofta blir störda av förändringar. Men ändå, att det hjälpte att plocka bort julsakerna?
Jaa du myndigheter som ska höra av sig...jag tror inte de fattar hur "vanligt" folk har det.
Man blir matt på deras nonchalans.
Det blir väl du som får ringa, som vanligt.
Ha en skön fredag//Kram Lena
P.S. Var det nåt speciellt med handväskan eftersom du fotat den två gånger? hi hi D.S.

Annelie L sa...

Godmorgon, att bli stressad av halkan kan jag gott förstå, jag blir också stel som en pinne och lite på dåligt humör när det är halt. Jag har ju brutit fotleden två gånger och tro mig, det är inget jag vill göra om. Visserligen bröt jag mig inte vintertid,ena gången halkade jag på gräs....men halka är halka och inget jag tycker om. Så skönt att ha fått städa ur och att datorn beslutade sig för att fungera igen, han ville väl försöka komma ut till kontoret igen, till sin gamla plats ;))
Ha en fin dag vännen// Kram

Mia sa...

Hej.
Ja, visst får man kämpa sig blå för att få det ens barn behöver ibland? Man blir riktigt trött. Varför ska det behöva va så?
Halkan ja! Förstår sandra, jag tycker det är jobbigt och jag är ju inte funktionshindrad. Har ni provat att sätta på piggar(man spänner på skorna) från apoteket? Men det kanske stressar henne ännu mer....
Ha en fin dag. Kram Mia

agneta sa...

Hej! Nu kanske städandet är över och ni fått hem en solstråle? Här har det precis börjat snöa så någon sol finns inte här (varken inne eller ute)! Jag jobbade tidigare på ett gruppboende för vuxna funktionshindrade och där bodde en dam med "autismliknande tillstånd"! Vad mycket jag känner igen från det du berättar, som är jobbigt för Sandra! Ni är enorma, ha det gott! Kramar i massor <3 Agneta

Annika N sa...

Vad fint det blev efter rensningen.
Dåligt att de inte kan höra av sig på Rehabil. sånt tar ju på orken om man ska behöva jaga dom :-(

Ha en finfin fredag !!! Kram Annika

Maritha Qvist sa...

Vad skönt att få bort sånt som ligger och "skräpar". Men har dom inte hört av sig än!!!!!!
Hoppas ni fick en fin eftermiddag.

Kram Maritha

MammaMorran sa...

Usch ja, vad det är jobbigt med allt jagande av folk som man måste prata med, vill prata med och behöver prata med- tyvärr verkar ingen ha ngt behov av att prata med mej för ingen ringer tillbaka eller ens svarar :(
Men men, ngn gång måste man ju få hjälp!
Trevlig heelg på er!
Kram
MammaMorran- funderar på livet & Barn med ADHD/Autism

peaz sa...

Himla synd om all som inte har orken eller förmågan att själv strida och kämpa för sina barns och sina egna rättigheter. Inte vidare jämlikt att bara de som klarar figthen får det man har rätt till. Det har inte alltid med orken att göra. Har stött på en del där det har med förmågan att göra..... Det finns ju även dom som har små funktionshinder som får barn med större funktionshinder. Inte ens dom får hjälp att få hjälp..... :(