Då har vi sommarlov

Eftersom Sandra inte skulle få veta att det var avslutning igår, så kunde vi inte låta henne ha finkläder. Finkläder = fest, nämligen. Då hade hon räknat ut det, eller börjat fråga varför hon skulle ha klänning. Men hon fick ha ett par vita jeans iaf, så det blev lite ”smyg-fint” ;)

Jag hade ju meddelat fel till taxichauffören och sagt att Sandra var helt ledig som igår. Men hon hade inga andra körningar planerade så det gick att ordna till misstaget i all hast. Hem behövdes ju ingen taxi, eftersom vi skulle dit sen. Vi hann inte göra så mycket mer än att få oss klara här, efter det att Sandra hade kommit iväg, innan det var dags för oss att åka.

På vägen hämtade jag ut ”babyvakten” som kom i onsdags, så nu har vi en som verkar funka bra. Skönt att slippa vakna av ett högt sprakande så fort Sandra vänder sig i sängen om nätterna.

Avslutningen gick bra och Sandra var mycket lugnare än hon har varit nåt år tidigare, även om det är lite oroligt för henne när vi kommer och ”stör ordningen” Vi fikade (ganska snabbt, så det inte hann bli jobbigt för Sandra) önskade Glad sommar och åkte hem.

Sandra hade plockat blommor och gjort så fint i sitt rum

Så nu har vi sommarlov. Ja, från skolan iaf, lite ”vardagsrutiner” behåller vi ju eftersom vi har korttids och fritids en del under lovet.

När vi kom hem efter avslutningsfikat såg vi på filmen som vi fick med oss hem, ”Skolans musikal-film” där eleverna sjöng och dansade så fint. Jättekul att även Sandra klarade att vara med i filmen :) Hon ville för övrigt se filmen hela eftermiddagen, så det var vad hon gjorde innan det blev dags för kvällsrutiner och middag.

Idag har vi väl inga planer förutom att Sandra har bestämt att hon ska se filmen igen. Väder och humör får styra, men det blir lugnt ute eller lugnt inne iaf. Och grillning om det blir grillväder. Det har inte blivit så mycket grillande än, men det är ju sommar ett tag till, så det ska väl hinnas.

Ni får ha det så jättebra!

♥ Kram ♥

Batteriladdar-ledighet

Vilket härligt avslut på ledigheten det blev med två mycket goa och härliga vänner och hur mycket skratt som helst. Tiden bara försvann så vi hann inte ens fota! Det fick bli ett par akutfoton innan dom åkte hem…

Men vad fort tiden går när man har kul. Helt sanslöst roligt hade vi iaf, och vi måste ju genast börja planera för nästa träff. Tre personer med diagnoser hemma att ta hänsyn till gör det inte helt plättlätt att hitta dagar då alla kan, men vi bor iaf inte jättelångt ifrån varandra, så med lite god vilja ska det nog gå om inte alltför lång framtid.

Sen kom ju Sandra hem efter ett par timmar, på ett strålande humör och med fin krans i håret. Eller, den var nog fin innan den vissnade iaf, men Sandra var så stolt så. Hon tyckte att vi skulle lägga kransen i vatten, så dom torra blommorna skulle börja leva igen :)

Hon hade haft det bra, vad vi kunde läsa i boken och vad det verkade på henne. Go och glad och lugn. Skönt! Ja, förutom att hon blev ledsen över att nån hade knuffat/slagit henne. Tyvärr stod det inget i boken så jag kunde inte svara henne så mycket, men det gick över ändå och sen sa hon inget mer, så förhoppningsvis kunde hon släppa det även fast jag bara kunde svara ”Jaha” eller vad jag nu svarade.

Idag är det skolavslutning, men jag tror inte hon har nån koll på det, och det är ju bra så länge hon inte undrar och är orolig.

Dom får berätta i skolan, strax innan vi kommer dit, i em. På så sätt hinner hon inte få några större förväntningar och bygga upp en oro innan det är dags. Annars finns risken att vi måste ställa in det för att hon blir orolig.

Imorgon är den riktiga avslutningen för dom elever som klarar det. Den har vi aldrig varit med på, men i början hade vi Sandras avslutning samtidigt, fast vi satt inte med dom andra utan höll till i Sandras rum. Men även det oroade för mycket, så sen några år tillbaka har Sandra en egen avslutning, dagen före alla andra. Det funkar mycket bättre även om hon blir en aning stressad av att vi kommer dit och fikar med henne. En kort stund brukar det dock gå bra, och hon vill ju samtidigt ha en avslutning.

För övrigt har det varit lite förändringar runt Sandra den senaste tiden och hon har hittills klarat det ganska bra, men om det rörs om för mycket så kommer en reaktion för eller senare, så vi hoppas att det lilla orosmomentet har löst sig nu, innan det hann bli något större problem. Sandra var iaf mycket lugnare igår än vad hon var förra veckan och i helgen.

Men nu är det ju först ett långt sommarlov att se fram emot. Ja, vi ser faktiskt fram emot lovet i år. Annars är ju lov något som inte riktigt gillas, iaf för oss som har turen att ha en bra skola. Så vi har alltid bävat lite inför loven och mest längtat till att dom ska vara slut, så det blir vanlig, trygg vardag igen.

Har vi bara en bra planering under dom lediga dagarna, så funkar dom ju ganska bra, och mår Sandra bra och är frisk, så kan det vara riktigt mysigt att vara lediga tillsammans. Ja, lite lagom iaf.

Som tur är har vi ju korttids och fritids (som är samma ställe) och det räddar ju långa lov. Både för Sandra och oss föräldrar. Dels behöver hon ha lite lagom sysselsättning, och inte komma ifrån vardagsrutinerna för mycket, och dels behöver vi lite ledighet att hinna annat på, och det är ju faktiskt vår semester när Sandra är på korttids, eftersom vårt jobb är att assistera henne. Sen är vi förstås föräldrar också, och vill ju vara med henne en hel del. Iaf lite lagom för oss alla.

Så vi har lagt upp lovet så att Sandra kommer att vara på korttids/fritids lite jämt fördelat över lovet, så inte ledigheterna blir för långa för henne. Samtidigt vill ju vi passa på att kunna göra lite egna saker, som är svårt att hinna i den vanliga vardagen, så vi har planerat in några tillfällen med lite längre korttidsperioder. Det blir nog bra, tror vi.

Jag önskar er en toppenfin torsdag!

♥ Kram ♥

Bara en liten snabbis

Gårdagen blev ganska full av handling och pyssel och plötsligt var det kväll?? Men då var det ju bara mys kvar och vi öppnade en flaska jordgubbsvin som Göran köpte till mig förra veckan. Supergott var det!

Senare blev det bakpotatis med räkröra, och det var minsann supergott det med.

Allt som gick att förbereda förberedde jag till idag då jag får efterlängtat besök av två mycket goda blogg-vänner. Så när dom dyker upp här frampå förmiddagen kan jag umgås och behöver just inte göra så mycket mer än att blanda ihop salladen och köra in fikatillbehöret i ugnen. Det blir bra det.

Ja, sen kommer ju Sandra hem, och allt är förberett till det också med schema och kläder och sånt som går att göra klart i förväg.

Så mycket mer har jag inte att komma med så ni får ha det så bra så återkommer jag väl som vanligt imorrn.

♥ Kram ♥

Kramar och dammvippor

Igår började med en gooo kram från gooo vän :)

Tack för snabb-titten, fina Mijah, och delar av din fina familj! Och tack för fotot :)

Sen blev det storstädning av huset både här och där, uppe, nere, bakom och rent i sängarna. Hög musik och röj, helt enkelt. Skönt att vara lite ikapp med det igen. Göran körde t.o.m. av fönstren en snabbis. Fast bara utifrån och framsidan av nedervåningen. Dom såg inte kloka ut efter åskovädret som drog förbi häromkvällen och blötte upp pollendammet, eller vad det nu berodde på. Det var ju inte så värst länge sen han putsade fönstren, nämligen. Men nu får det duga. Sune pussar ändå ner insidan på sina utkiksplatser, så rena fönster har vi inte så vidare värst länge i den här familjen, men nu ser man ut iaf.

Ja, sen hade Göran att göra i telefonen ett tag. Få tag på hab… Jodå. The same procedure as last time. As every time. Eller hur man nu uttrycker det på engelska… Inga kommentarer behövs egentligen. Efter en hel del ringande, letande och hänvisningar så har vi iaf en läkartid nu, i början av augusti, till en läkare som tillhör hab, och som vi inte ens visste fanns. Tids nog får vi nog ordning på det här med, ska ni se ;)

Tänk om vi hade fått rätt telefonnummer på en gång, så enkelt det hade varit då, och Göran hade sluppit ägna två dagar i telefonen, och en veckas väntan mellan olika samtal. (Och en gång till med inskickande av papper) Men jag är glad att jag slapp den här gången. Det är sånt som gör att jag hemskt gärna skjuter upp telefonsamtal tills det blir lite akut.

Till kvällen blev det lite vin i tv-soffan, trots att det inte var nåt att se på tv. Så himla skönt att bara sjunka ner där ändå, och titta på vadsomhelst.

Idag måste vi handla, men sen blir det nog inget annat än tv-soffan ikväll igen, med ungefär samma ”inget att se” gissar jag, så länge den där fotbollen håller på. Men det finns ju många som tycker det är kul och jag kan ju dricka vin istället ;)

Hoppas ni har det fint!

♥ Kram ♥

Åskan höll sig på utsidan

Gårdagen var lugn och Sandra var glad. Lite oro mellan varven och vill försäkra sig om att schemat stämmer, så vi har gått igenom det en hel del. Men i övrigt en go och nöjd tjej.

Hela förmiddagen gick åt till att göra halsband och sen tyckte Sandra att hon såg ut som en julgran.

Vi lyssnade på Sandras spellista och hade det mysigt i köket. Den här ”dockan” var ett kanonbra köp! Dockningsstation eller vad det nu heter… Högtalare på enkel svenska ;) Bra är den hursomhelst och vi har mycket användning av den. Och Sandra var helnöjd med att jag hade hennes musik i min mobil :)

En av Sandras absoluta favvo-låtar
"Farväl till släkt och vänner"
(För han sjunger "hus i helvete" och det är kul,
för man får ju inte svära, men man kan passa på)

Efter maten gick Göran och Sandra ner i källaren och hade lite pyssel och sortering att ordna med, sånt gillar ju Sandra så hon hjälpte gladeligen till. Sen tittade solen fram, minsann och dom gick ut en sväng också. Så nån datortid hanns inte med… Men det är som det är. En annan gång :)

Medan dom roade sig med sitt så packade jag korttidsväskan och schemafixade lite. Så beställde jag en ny ”babyvakt” från Elgiganten eftersom den vi har haft gick sönder förra veckan. Nu har vi en reserv, men den är antingen helt tyst, eller så prasslar den jättehögt så man vaknar när Sandra vänder sig i sängen. Den duger som reserv, men det blir bra med en ny snart.

Vi kör fortfarande med Revaxör på alla lediga stunder då vi inte har annat för oss. Det brukar bli på eftermiddagarna varje helg. Men vi åker nog på att få boka en läkartid efter sommaren, för det verkar inte hjälpa så bra. JAG HÖR INTE VAD DU SÄGER vrålar Sandra med bomull i örona, hon är för go! Glad och duktig, trots bök och knöl.

Lagom till kvällsrutinerna med Bolibompa och frukt så brakade åskan lös så det var bara att stänga av och dra ut sladdar. Så klart var ju inte det vidare poppis att bli avbruten på det där viset när hon dessutom började bli trött. Jag beredde mig på åskoväder inne med, om man säger så.

Sandra gillar inte åskan och tycker det är otäckt att inte veta vad som händer och varför. Hon vill gärna se och förstå, men det där är bara konstigt för henne. Fast det gick otroligt bra igår kväll. Visst blev hon irriterad, men jag hittade snabbt en plan B och hämtade hennes CD-spelare och en skiva, sen hade vi ”soffmys” och damen var nöjd ganska fort.

Fast lite oroligt åskoväder inne har vi haft här på morgonen istället. Vi hoppas det lugnar sig och blir en bra sista skolvecka innan lovet.

Idag ska Göran ringa till hab och göra klart för dom att det där läkarintyget som dom lovade hjälpa oss med måste skickas till oss senast idag, för att vi ska hinna få, och skicka vidare, så det är på rätt plats på fredag, som var sista dagen. Ja, annars får vi börja om igen.

Några andra måsten har vi inte och städa behövde jag ju inte skrev Tina igår, för hon hade inga vita handskar… ;) Då är det bara kaffe och slappa kvar då. Det blir bra det!

Och idag skulle visst en annan fin vän ut på långtur, och kommer förbi med en kram, eller två :)

Stor o liten

Ha en fin dag!

♥ Kram ♥

Surmulet och solskensglatt

Igår var det en hel del som kom ikapp mig så det var en sån där skit-dag som nog alla har då och då. Men idag är det en ny dag som tur är och det är bara att hoppas att Sandras strålande humör hon hade hela dagen igår även finns där idag när hennes mamma är gladare igen ;)

Nåja, dagen gick bra ändå. Vi pusslade före maten och till kvällen blev det chips i vanlig lördags-ordning. Nån korttidsväska blev inte packad, jag var helt enkelt inte på humör för nånting egentligen, men fick ju fokusera på att inte vara världens sämsta mamma iaf.

Ja, det gick ju bra, som sagt, och korttidsväskan springer ju inte bort så den tar jag hand om idag istället.

Sandra ville göra halsband så det ska vi väl göra om hon inte har ångrat sig här efter frukosten. Sen hoppas jag att det blir lite datortid också, för det har vi slarvat med ett tag.

På tal om frukosten. Det nya frukostschemat funkar jättebra! Sandra käkar glatt upp allt snabbt och smidigt och är så nöjd så. Dessutom klarar hon att välja frukostbilder utan några större problem. Hon behöver hjälp, men det går bra. (För er som missat det och vill titta närmare på det så hittar ni inlägget om frukostschema under fliken "Pedagogiska tips" här ovan)

Igår upptäckte hon att det fanns fler sidor i pärmen, så hon hittade alla frukostbilder :) Jag har ju annars valt ut lagom åt henne på första sidan i pärmen, för att hon ska klara att välja, och lite vad som passar ihop.

Den här gången valde hon messmör och smörgåsgurka! Fast jag kan ju inte bestämma vad hon tycker passar ihop så hon får väl testa det. Jag får komma ihåg plocka ur dom bilderna på sånt vi inte har hemma för tillfället bara, annars blir det ju problem.

Det är så roligt när hon kommer på saker själv och då vill man ju uppmuntra det, så det är bara att anpassa vidare och ligga steget före så ska det nog bli bra det med :)

Imorgon har vi korttids då, och vi ska vara hemma, vilket känns rätt skönt faktiskt. Inte för att jag har nåt emot att åka iväg, men det finns lite att hinna här hemma med. Och att ”bara vara” och ladda batterierna är inte så dumt mellan varven.

Dessutom får jag finbesök på onsdag och det ser jag fram emot. Dom skulle visst ta vita handskarna på sig och gå på inspektion så det är bäst jag storstädar ordentligt innan onsdag, var det inte så ni sa, finfolket?? ;)

Ha det kanoners!

♥ Kram ♥

Låst läge

Det är lite som måste ut, så det blir två inlägg idag med. Vill ni läsa det vanliga inlägget, så scrolla bara förbi det här :)

Ibland känner jag mig så låst och ensam. Även fast jag har vänner runt mig och så, men när man har svårt att hinna och svårt att komma loss… Och när det gäller så kan jag inte ringa till nån och babbla ur mig oro, ilska, ledsenhet eller glädje. Behovet är väl som störst när det är lite jobbigt i livet.

Nu är det många saker som oroar och tynger och då kommer känslan av ensamhet. Jag har ingen att dela det jobbiga med, och hade jag det så var det ändå svårt att hinna dela det, eftersom jag inte kan komma loss just när jag behöver det.

Jag är nog inte riktigt ikapp mig sen alla sjukor, även om det inte är nåt som oroar längre. Tröttheten ligger på lur fortfarande märker jag så fort det blir lite motgångar som jag annars klarar utan problem. Nu faller jag ner direkt, och det beror ju på att jag är för trött fortfarande.

Alla små bekymmer blir mycket större än dom är och jag vaknar på nätterna och grubblar över än det ena och än det andra, och det mesta av det kan jag inte skriva här.

Så är det vuxenlivet som närmar sig och jag vet ju att det blir en jobbig tid, det har redan börjat i form av oro och ovisshet. Ansökningar som strular, krångel med intyg, telefonköer och letande efter rätt personer. Funderingar kring bästa lösningen, boende, assistenter, var hur när, sysselsättning och den största biten – separationsångest.

Då menar jag inte den som säkert alla föräldrar känner när barnen flyttar hemifrån. Det är en annan känsla som är svår att förklara. Man blir liksom beroende av varandra på ett annat sätt. Sandra behöver oss och vi kan inte släppa taget om henne förrän det finns andra som tar emot. Vi behöver Sandra… Ja, så är det nog faktiskt. Vi har ju anpassat hela vårt liv efter henne i många år, så vad är vi utan henne då?

Det låter säkert inte klokt, men så är det. Och självklart kommer vi hitta tillbaks till ett liv utan Sandra när hon väl har det bra utan oss, men lätt blir det ju inte…

Ja, så är det ju ”här och nu” som ska funka och minsta lilla förkylning gör att jag vill dra täcket över huvet och försvinna för en stund. Ta semester från livet och samla kraft nån annanstans. Nu är vi ju iofs friska, men pigg är jag inte! Glad är jag dock över att Sandra är frisk, pigg och mår bra. Det underlättar, och det är på nåt sätt huvudsaken. Jag klarar mig ju :)

Men ensam är inte stark!

♥ Kram ♥