Så
har vi gjort en IP igen då. Eller, det är väl det handläggaren ska göra nu, utefter
det vi kom fram till. Så egentligen har jag inget att komma med förrän vi får
den hemskickad. Förra gången skrev hon bara ett protokoll från mötet med hjälp
av mina anteckningar. Inga åtgärder, förslag på lösningar eller några
ansvarsområden. Vi får väl se om hon klarade det bättre den här gången.
Efter
att ha ifrågasatt några av handläggarens lögner så sa hon inte så mycket mer.
Kanske insåg hon att det bara blir värre om hon fortsätter ljuga, eller så blir
det något annat kommun-anpassat efter mötet?!
Tack för stort stöd från bästa assistansbolaget!
Tack för stort stöd från bästa assistansbolaget!
Ett
förslag på en akut och tillfällig lösning när det gäller daglig verksamhet är
iallafall öppnat. Men, av erfarenhet sen tidigare ”positiva möten med massa bra
framsteg” så säger jag ingenting förrän det har hänt nåt i verkligheten, som
gagnar Sandra. Hittills har ingenting hänt på tre år, nämligen. Men det lät bra
den här gången också.
Det
skulle kollas upp lite regler först. Som det lät på mötet ska det kollas om
kommunen får göra den här lösningen. I verkligheten handlar det nog mer om
ifall dom måste eller om dom kan slippa undan. Jag må låta pessimistisk, men
jag har varit med ett tag så jag vet hur dom jobbar. Den dagen det skulle hända
något till Sandras fördel tror jag nog inte kommer. Om den mot förmodan gör det
så är det säkert nån baktanke, eller bara helt enkelt nya lögner.
Jaja,
nu är det väntan igen. Återkommer i ämnet när jag vet nåt. När vi kom hem såg
det ut så här på infarten och vi fick parkera på gatan.
Jag
fattar ju att dom bara gör sitt jobb, och måste gräva, det är inte det. Däremot
tycker jag ju att dom kan meddela innan, så man vet. För tänk om Sandra var
förberedd på en utflykt och bilen stod på tomten. Det hade blivit katastrof för
henne. Så vi är väldigt tacksamma att det inte hände nåt värre än att vi fick
stå på gatan tills dom täckt över diket. Pjhu!
Sandra blev förstås lite störd av grävandet, och allra helst när dom körde den där vibratorn, eller vad den nu heter som plattar till. Men det gick ganska bra med hjälp av duktiga assistenter.
Det
blev lite ledighetsslapp en stund efter mötet, innan jag började mitt pass. Men jag gick
förstås ner lite tidigare, och var social med assistenterna i den mån dom
hade tid. Idag är det ett nytt möte, med assistansbolaget. En hel del
framtidsplaneringar ska gås igenom och det blir nog ordning på det mesta vad
det lider. Bara Sandra hade någonstans att ta vägen så skulle resten lösa sig.
Vilken lättnad det skulle vara… Håhåjaja.
Må
så gott!
.