fredag 4 mars 2016

Plötsligt händer det

Igår kom det ett brev från kommunen. Dom har, efter IVO:s utredning, äntligen börjat jobba. Men jag säger inget förrän vi ser ett resultat också. Återkommer när jag vet mer, men jag hade iallafall missförstått deras lite otydliga information om att Sandras DV-plats var uppsagd av oss. Dom skrev att den var öppen, men att vi hade tackat nej till den utformning dom hittills erbjudit. Så det var i sin ordning, rätt ska vara rätt även om det har tagit på tok för lång tid och än är vi inte i mål.


Vi har också fått en tid för Individuell Plan igen, och det gick ganska smidigt den här gången. Men man får vara på sin vakt hela tiden och kommunen vill gärna bestämma vilka som ska vara med och inte. Det blev dock som Godman begärde, tillslut.

Sen är ett möte med korttids och assistenterna på gång också, så det tar sig lite varstans nu. Efter den senaste tidens alla motgångar och vakennätter, så räckte det med ett par små steg åt rätt håll för att luften skulle gå ur mig helt. Jag var tvungen att moffa i mig en massa godis för att orka hålla mig vaken till jag kunde gå och lägga mig. Inte för att det brukar hjälpa med godis, men jag tror gärna det varje gång av nån anledning.


Jag var så irriterad och hade skrivit ut en bunt anmälningsblanketter till IVO (en per chef, typ) men det får väl vänta ett tag nu då. Boende känns iallafall viktigast, för har bara Sandra någonstans att vara, så löser sig resten med hjälp av bästa assistenterna. Ju mindre hon behöver vara beroende av kommunen, desto bättre.

Natten har varit lugn och jag har sovit som en gris. Trött är jag väl, men inte sov-trött. Tids nog ska det väl bli ordning i röran. En lever länge på hoppet ;)


Trevlig fredag och helg på er!

.

1 kommentar:

Johannes mamma sa...

Känner verkligen med er i den frustration ni befinner er i!
Vis av er historia har vi redan nu när sonen är 13 och ett halvt börjat föra diskussionen med kommunen om boende efter hans 18-årsdag.
Jag vill inte hamna i den sits ni sitter i.