Igår
kom det ett brev från kommunen. Dom har, efter IVO:s utredning, äntligen börjat
jobba. Men jag säger inget förrän vi ser ett resultat också. Återkommer när jag
vet mer, men jag hade iallafall missförstått deras lite otydliga information om
att Sandras DV-plats var uppsagd av oss. Dom skrev att den var öppen, men att
vi hade tackat nej till den utformning dom hittills erbjudit. Så det var i sin
ordning, rätt ska vara rätt även om det har tagit på tok för lång tid och än är
vi inte i mål.
Vi
har också fått en tid för Individuell Plan igen, och det gick ganska smidigt
den här gången. Men man får vara på sin vakt hela tiden och kommunen vill gärna
bestämma vilka som ska vara med och inte. Det blev dock som Godman begärde,
tillslut.
Sen
är ett möte med korttids och assistenterna på gång också, så det tar sig lite
varstans nu. Efter den senaste tidens alla motgångar och vakennätter, så räckte
det med ett par små steg åt rätt håll för att luften skulle gå ur mig helt. Jag
var tvungen att moffa i mig en massa godis för att orka hålla mig vaken till jag
kunde gå och lägga mig. Inte för att det brukar hjälpa med godis, men jag tror
gärna det varje gång av nån anledning.
Jag
var så irriterad och hade skrivit ut en bunt anmälningsblanketter till IVO (en
per chef, typ) men det får väl vänta ett tag nu då. Boende känns iallafall
viktigast, för har bara Sandra någonstans att vara, så löser sig resten med
hjälp av bästa assistenterna. Ju mindre hon behöver vara beroende av kommunen,
desto bättre.
Natten
har varit lugn och jag har sovit som en gris. Trött är jag väl, men inte
sov-trött. Tids nog ska det väl bli ordning i röran. En lever länge på hoppet
;)
Trevlig
fredag och helg på er!
.
1 kommentar:
Känner verkligen med er i den frustration ni befinner er i!
Vis av er historia har vi redan nu när sonen är 13 och ett halvt börjat föra diskussionen med kommunen om boende efter hans 18-årsdag.
Jag vill inte hamna i den sits ni sitter i.
Skicka en kommentar