Är
det något jag har svårt för så är det när missförstånd inte reds ut i tid, och
när det påstås felaktigheter som man sen nekas att prata med berörda om. Sånt
där falskt ”bakom-ryggen-prat” får jag fasen eksem av! Jag föredrar rak och
ärlig kommunikation. Det är inte nödvändigt att vara överens, men det är fasen
krav på respekt! Det går att medla om alla berörda försöker.
Det
är det enda vi vill. Att vi ska samarbeta och göra vårt bästa från alla håll.
Jag vet ju att det går, och blir jättebra för Sandra om vi alla försöker. Vi är
inte ute efter nånting annat än att göra det så bra som möjligt.
Vi
har erbjudit så många lösningar som skulle underlätta för kommunen, och där det
i slutändan blir billigare än deras trångsynthet. Fast, dom har ju bestämt sig
för att Sandra inte har några behov alls, och därmed har kommunen inget ansvar
heller (eftersom hon i stort sett klarar sig själv, enligt handläggaren). Och det är klart…
det är ju det allra billigaste och enklaste alternativet för kommunen.
Men
eftersom Sandra faktiskt tillhör personkrets 1 LSS så har kommunen skyldighet, vare
sej dom vill eller inte, att se till att hon har boende och sysselsättning som
är anpassat efter hennes behov. Och om vi börjar där så är våra lösningar och
erbjudanden väldigt anpassade till en väldigt billig peng. Eftersom vi håller
med både lokal (tills boendefrågan är löst) och personal.
Men
för att kommunen ska hjälpa Sandra med pedagogisk handledning och material så
måste hon sitta i en skrubb och ha sin verksamhet. Det blir ju iofs billigt för
kommunen eftersom skrubben i deras kontorslandskap står tom, och eftersom
Sandra skulle krascha ganska snart och då inte klara att jobba, och därmed inte
behöver något material.
Den
här kommunen kan tydligen inte se till individens bästa överhuvudtaget, och
försöker inte ens utan att det först ska anmälas. Jag. Blir. Så. Trött.
Men,
som vanligt har vi nya planer i bakfickan. Vi måste ju komma framåt, och bygger
kommunen murar som inte går att riva så får vi hitta andra vägar. Igen och
igen.
.
1 kommentar:
Jag. Blir. Också. Så. Trött. Varför kan de inte vara samarbetsvilliga och fatta behoven?? Ska det vara så svårt???
Styrkekramar ♥
//Bellan
Skicka en kommentar