måndag 15 oktober 2012

Tema - Assistans - Gästinlägg


 
Hej.

Jag är en tjej runt 20 års åldern med diagnoserna atypisk autism och adhd.

Jag hade assistenter när jag var yngre.

Det hela började med att jag var stökig och inte hängde med och betedde mig annorlunda. Jag fick komma på utredning och fick då först en resurs på dagis. Och sen utvecklades det till personlig assistent.

I skolan fick jag med assistent. Det funkade inte så jätte bra. Det som funkade i lågstadiet var en helt underbar lärare. Utan denne hade jag inte kunnat läsa eller skriva idag.

Blev ofta slagen och mobbad ändå fast jag hade assistent. För assistenten tog inte hand om mig utan var mer intresserad av att socialisera med resten av arbetslaget.

Fick byta skola när jag gick på mellanstadiet till en liten klass med elever med autism då hade varje elev en egen assistent. Det funkade sådär för jag var duktigast där. Samtidigt så hade jag väldigt mycket autism. Det förekom mycket misär på den här skolan och jag mådde dåligt.

Sen byte jag till vanliga särskolan och där funkade det inte heller bra för den assistenten jag hade där brydde sig inte heller. Jag hade även ledsagare hemma och det funkade väl okej men hade många dåliga ledsagare med.

Sen var jag på läger med och det var ett extremt bra ställe.

Sen när jag började på gymnasiet hade jag inga assistenter och det funkade mycket bättre. Gick både på särskolan och i vanligt gymnasium. Det vanliga gymnasiet fungerade bra medan sär där blev jag mobbad.

Det jag känner med assistenter var att det kränkande och man blir ännu mer utstött. Dock när jag hade bra assistenter så var det helt okej, men det kändes påtvingat och konstlat.

Idag bor jag själv och har fått boende stöd. Och fått beviljat kontaktperson. Och ska få en godman. Det här tycker jag är väldigt lite insatser med tanke på mina funktionshinder.

Så idag har jag väldigt lite insatser. Så till er andra som har autism och adhd eller andra funktionshinder förtrösta inte, livet kan bli bra men det tar mycket på ens hälsa. Om man är hög fungerande.

Min mamma har tränat mig på att klara av förändringar och ljud och nya platser. Detta har gjort med hög fungerande. Så ja älskar mina föräldrar.

 
Stort tack till ”Anonym” för att du ville dela med dig av dina erfarenheter! Vill man gästblogga hos mig så skriver man sin mailadress i en kommentar, som jag självklart inte publicerar, så hör jag av mig.

Jag önskar er en fin dag!

♥ Kram ♥

3 kommentarer:

Tina sa...

Sorgligt att höra om assistenter som inte var där för dig, de borde valt andra jobb... Underbart att höra om dina framsteg trots allt ! Vilken kämpe du är ! Blir varm i hjärtat att du kommit så långt i mycket. Sänder en varm kram till dig och dina föräldrar, och all lycka till i framtiden ! Tina

Photo by Maria sa...

Vilka assistenter du råkat på =( Man blir ledsen av att läsa det.. Jag är ju själv assistent till en kille med autism och en utvecklingstörning och jag är ju där för att hjälpa och få honom att "växa", inte för att stjälpa eller umgås med andra (nu jobbar jag ju ensam men har jobbat i lag med)
Men skönt att läsa att det gått så bra för dig trots allt..

Kram till dig Anonym och till Nina..

Anonym sa...

Tack Tina:) Jag tror många med autism kan komma långt i utvecklingen med rätt träning. För läkaren vi hade sa att föräldrarna skulle ha krav på mig. Men såklart det funkar inte för alla.

Gästbloggaren