Ovisst men hoppfullt

Det hände en del positivt igår angående hur vi ska ordna det till nästa sommar. Jag mailade LSS-handläggaren för att förbereda henne eftersom målet för mötet plötsligt blev lite annat, och lite akutare.

Hon svarade på direkten, så redan kvart i åtta på morgonen hade vi alternativa lösningar som LSS-handläggaren kan börja nysta i lite. Det ser inte becksvart ut längre, tvärtom. Det kommer nog att bli bra, om det bara går att lösa det praktiska runt alternativen. Men mer om det när jag vet mer.

 

Men en sak är säker, hemifrånflytten känns närmare idag än före mötet… Och jag vill inte! :( Jag fattar ju att den dagen kommer, och att vi inte kan vänta för länge, men vi är inte redo än så jag hoppas att dom två åren som vi gick miste om en trygg skola går att lösa på nåt smidigt sätt så vi har lite mer tid att förbereda resten på.

Nä, nu släpper vi det tills det händer nåt nytt :) Igår kom en skör tjej hem och var arg på direkten, som hon gärna är när hon är skör. Men hyfsat pigg ändå, så efter lite i magen blev humöret bättre även om skörheten sitter där den sitter nu en period. Hon är kanske lite höst-trött eller nåt, för det verkar inte vara nåt annat vad vi har märkt.

 

Kvällen gick bra och kvällsrutinerna gick att tidigarelägga lite för att hinna klart innan tröttheten störde friden. Lite bus kom det då och då, och det är ju goda tecken :)

 

Idag blir en vanlig dag. Skola för Sandra och inget särskilt för oss. Kanske en prommis, beroende på vädret, vi får väl se vad vi känner för.

 

Jag önskar er iaf en fin dag!

♥ Kram ♥