måndag 28 november 2011

Den osynliga bredvid-hjälpen

”Igår” fick en rivstart då jag försov mig 2,5 timme! Inte bra att vakna strax före åtta när man behöver gå upp senast halv sex. Dessutom var Sandra vaken före mig…

Men ett inlägg blev det ändå, för det var klart dagen innan och bara att publicera. Jag har ju sällan tid att sitta vid datorn några längre stunder i taget, så jag skriver alltid lite då och då under dagen, och brukar för det mesta ha inlägget klart på kvällen, så jag bara kan justera det sista och publicera det på morgonen sen.

Vad sägs om lite färska smultron till Advent?..

Nåja, igår då. Eller egentligen började det väl redan kvällen före, för Sandra somnade inte förrän vid ettiden på natten och inte jag heller då. Så det, och min envisa förkylning, var ju orsaken till att jag inte vaknade i tid igår morse.

Tyvärr behövde inte Sandra sovmorgon, tydligen. Eller, hon sov nog nån halvtimme längre än vanligt, kanske. Vad vet jag, jag sov ju… ;) Annars har det hänt ett par gånger att jag har försovit mig (dock inte 2,5 timme…) samtidigt som hon har tagit sovmorgon, och då går det ju bra.

Igår blev det stressigt, och lite fel start även för Sandras del, eftersom jag inte hann förbereda allt innan hon kom upp. Men det ordnade sig tillslut och vi fick i oss frukost båda två. Pjhu!

Sen varvade vi ner lite medan Sandra ville se en film, och det var ju skönt så man hann vakna till lite innan det var dags att packa korttidsväskan. Numer vill ju Sandra vara med och packa den, och det får hon ju så klart. Bara det att jag måste hinna förbereda det först. Allt som Sandra ska vara med på måste förberedas, så hon kan göra så mycket som möjligt ”själv” när hon väl gör, liksom.

Man får nämligen inte vara för nära, men hon behöver hjälp. Så det gäller att bereda vägen rätt och finnas till hands lagom. Så när det gäller korttidsväskan då, t.ex. så måste jag ta fram allt, och lägga det i olika högar så tydligt det bara går.

Påsarna här är märkta med tisdag, onsdag, extrakläder, sovkläder och underkläder.

Sen packar Sandra ner dom olika klädhögarna i dom olika påsarna som är märkta med rätt dags färg, och jag måste ju säga vartefter hur hon ska göra.


Det är så roligt när man hittar ett sätt så Sandra ”kan själv” även fast man hjälper henne, liksom. Målet är att hon ska vara så delaktig det går i sitt eget liv, även fast hon behöver hjälp med i stort sett allt. För även dom saker hon ”kan själv” är ju förberedda och det hon gör behöver ”sättas igång” eller hur man nu ska förklara det på ett bra sätt.

Utan hjälp skulle hon inte ens kliva ur sängen på morgnarna, även fast hon rent fysiskt går upp själv. Men inte utan att man har berett vägen på rätt sätt. Och när det låser sig så låser det sig, så man måste finnas där i bakgrunden precis hela tiden.

Det är när Sandra funkar och inte ser ut att behöva hjälp som man har lyckats och det är då det ligger som mest jobb bakom.


Angående chokladbollsbilderna i gårdagens inlägg så ska jag förtydliga lite. Det var inte Sandra som valde bilder, utan dom kommer upp automatiskt medan man skriver. Så till nästa gång ska jag ordna så vår egen bild på chokladbollar kommer upp, eftersom det inte fanns med i programmets bildbank.

Än så länge kommer inte dom egna fotona upp automatiskt, men jag ska få hjälp att fixa det från skolan som har samma program. Det kommer att bli kanon :)

Igår fixade vi lite justeringar för att det ska bli så smidigt som möjligt när Sandra skriver framöver. Att ha olika lappar för alla möjliga ord funkar inte så bra, eftersom det blir väääldigt många ord. Så nu har jag skrivit ut dom ord och meningar som jag tror att vi kommer ha mest användning av, och försökt få lite ordning på alla ord så det går att kombinera olika meningar utan att man måste leta och bläddra för mycket.

Sen skrev jag ut ”tangentbordet” och Göran ramade in och fixade så det kan stå bredvid Sandras dator. Det är meningen att jag ska kunna visa orden och bokstäverna på ett tydligt sätt för Sandra, så att hon kan leta upp rätt bokstav och skriva orden ”själv” utan att jag hjälper till mer än nödvändigt.


Hon kan ju inte läsa och skriva, men med rätt hjälp så går det bra ändå, och hon blir så självständig hon kan bli, trots all hjälp hon behöver. Det är jätteroligt när man hittar ett bra sätt, och belöningen (för mig) blir ju att Sandra tycker det är roligt och förstår hur hon ska göra. Det är verkligen en kick när jag ser Sandra jobba och utvecklas.

Nu är det hög tid att förbereda morgonen här, innan Sandra ska väckas, så det blir lite mer ordning än igår. Ha en fin dag, ni som kikar in här!

♥ Kram ♥

4 kommentarer:

Anna A sa...

vad härligt att ni fixade morgonen okej ändå. lätt hänt att försova sig. och vilket enormt och viktigt och bra arbete ni lägger ner på Sandra:)

En fråga bara. Kan Sandra lära sig att gå upp ur sängen själv och att sen självständigt fixa det hon ska ha att äta? Eller skulle det bli för svårt att lära henne?

Patricia sa...

Tur det gick vägen ändå trots sovmorronen .. =)

Jag trodde att Sandra valde bilder, men hon skriver alltså ordet du visat och då kommer bilden upp?
Ett bra och roligt hjälpmedel måste jag säga, det var ju för väl att du orkade vara envis och kämpa så att ni fick det .. =)

Kram kram
Patricia

Maritha sa...

Låter som ett bra hjälpmedel som ni dessutom har roligt med tillsammans :o))

Hoppas morgonen gick bra och att ni får en skön ledighet!

Kramelikramen Maritha

agneta sa...

Låter kanon med datorn, vad duktig Sandra är! Ha det så gott <3 Kram Agneta