måndag 1 mars 2010

Korttids

Så skulle jag svara på ett par frågor och i vanlig ordning blev det ett helt inlägg av det när jag började fundera kring varför vi tycker korttids är så bra :)

Annelie undrade hur många korttidsdygn Sandra har.
Hon har 6 dygn i månaden, och vi söker nu ytterligare två.

Maritha undrade om vi har kvar de korttidsdygn som Sandra missar när hon är sjuk.
Nej, det har man inte. Man har sina bokade dygn och bokningarna görs för ett halvår i taget. Så det brukar t.o.m. vara svårt att byta om man inte är ute i väldigt god tid.

Det är ganska fullt på korttids, men det finns en akutplats som man kan utnyttja om nåt händer. Om vi föräldrar blir sjuka samtidigt, så vi inte klarar att ta hand om Sandra, t.ex.

Men blir Sandra sjuk när hon egentligen skulle ha varit på korttids, så missar vi det. Man kan inte heller flytta över dygnen från en månad till en annan, så vi har våra sex dygn att fördela på en månad, sen sex nya dygn nästa månad.

Vi tror att det skulle bli bättre med åtta dygn av fler anledningar. Dels blir det inte så långa hopp mellan gångerna. Om vi har en hel helg en månad så blir det inte så många dygn kvar sen, till resten av månaden. Vi blir trötta och Sandra blir orolig av för långa hopp. Och dels är Sandra äldre och behöver komma hemifrån lite mer än tidigare. Hon har ju ingen hobby eller träffar några vänner på fritiden, så korttids är liksom hennes tid, på fritiden, utan oss föräldrar. Bra träning inför framtiden är det ju också.

Tänker vi på det som bara vårt jobb, så är ju åtta dygn ledigt i månaden vad dom flesta har som är lediga på helgerna. Förutom att dom festa har semester också då…

Skulle vi tänka bara på Sandra så är det allra bästa att varje vecka är lika, d.v.s. alltid korttids t.ex. måndag till onsdag. Men det skulle innebära att vi aldrig är lediga en helg och det är ju oftast på helger vi har möjlighet att träffa våra vänner. Så vi har pratat här hemma, om för- och nackdelar och tror att det bästa skulle vara typ måndag till onsdag varje vecka, men med något undantag, så vi får lite ledigt nån helg ibland. Kanske varannan månad eller så.

Ja, det är vårt önskemål det. Sen ska det bli beviljat också, först och främst. Och sen ska det passa med korttids planering. Dom utgår från våra önskemål, vilka som jobbar och vilka andra gäster som är där samtidigt. Alla går ju inte ihop med alla, och en del är ju kompisar. Nog så viktigt att ta hänsyn till! Så vi får väl se hur det blir, men bättre skulle det bli med två dygn till iaf, det är vi så gott som säkra på.

Ja, den 10:e ska vi träffas, en från korttids, Göran, jag och LSS-handläggaren. Sen får vi se vad som händer och fötter efter det. (Tack för hållna tummar)

Ha det fint!

7 kommentarer:

Patricia sa...

Det är så bra att du förklarar för dem som inte är insatta. Nu har jag ju kännt er ett tag och är lite insatt men du förklarar alltid så logiskt och bra för oss utomstående.. =)

Jag tycker absolut ni borde ha 8 dygn per månad och hoppas ni kan få det löpande som gör att det blir rutin för Sandra, så som hon behöver, och ni får lite mer sammanhängande ledighet, ett dygn är för kort för att hinna varva ner tycker jag, speciellt om det varit en tuff period med trötthet eller sjukdom som gör att ni får jobba så mycket extra med Sandra.

Beundrar er hur ni orkar, det vet du!!
Kram och tummar hållan till den 10:e.. =)

Mia sa...

Ja men verkligen, minst 8 dygn per månad borde ni ha ledigt för att orka. Och Sandra mår nog bra av det verkar det som. Håller tummarna! Kram

Maritha sa...

Tack för förklaringen och jag håller med Patricia du är så bra på att förklara.

Då håller jag tummarna för att ni får fler dygn!
Kram Maritha

Britt-Marie sa...

Håller tummarna för er att det ordnar sig med dygnen!! Kram

Photo by Maria sa...

8 dygn tycker man inte sulle vara några problem, men man vet ju aldrig med såna instanser..

Håller med Patricia, du är verkligen bra på att förklara..

Hoppas kvällen är bra..

Kram Mia

Monica R sa...

Jag håller tummarna för fler kortis-dagar för er!!

har precis hittat hit, inte alls läst mycket, men kan redan nu säga att jag känner mej "hemma" är mycket jag känner igen mej i..

tack för titten på min bildblogg:-)
kram Monica R

Okki sa...

Tumhållning för att det ska gå bra på mötet.
Kram