Jag fick en
mycket klok kommentar av Helene efter förra inlägget. Det är när omgivningen
accepterar våra ungar fullt ut som dom kan få ett bra liv. Det är inte dom som
ska anpassa sig in i en mall, för det klarar dom inte.
Sandra (och
alla andra som inte klarar att anpassa sig in i samhällets mall) ska inte leva
ett liv som andra, utan dom måste få tillräckligt med stöd för att leva sitt
eget liv, på sina villkor.
Jag är så
trött på att bara läsa om ”alla stackars” som inte får delta i samhället, eller
får stöd. En skola för alla, allas möjlighet att idrotta, alla ska ha roligt
tillsammans osv, osv. Hade jag orken så skulle jag starta en förening för alla
andra. Alla som står utanför och där det inte går att anpassa, om man inte har råd att köpa ett helt evenemang. Alla som måste
ha egna individuella lösningar på allt, alltid. Som måste ha en tom biograf om dom ska kunna gå på bio. Eller en
gymnastiksal helt för sig själva. Eller ett helt tivoli... Eller en tom badstrand, restaurang eller ett köpcentrum... Eller eget klassrum och egen lärare. Personer
vars enda krav är att ha ett liv att överleva. Som gärna också vill ha lite roligt ibland.
Individer som inte kan föra sin
talan och inte förstår sina egna behov. Som är helt beroende av att
omgivningen vill dom väl. Som är helt utelämnade och som ingen
fightas för. För det är betydligt enklare om man själv kan förstå sina behov, och förmedla dom. Då kan man också lättare anpassa sig, och passa in i mallen.
Ylva undrar
om det finns någon kommun som är extra bra på autism. Inte vad jag vet, men
Hudiksvall, Gävle och Uppsala fick pris som bästa LSS-kommuner 2017. Jag har
bett vår handläggare om hjälp att hitta en anpassad gruppbostad, men han svarade bara att jag lättare kan leta själv… Jag
vill ju inte berätta vart vi bor men den här kommunen ligger bland dom sämre
när det gäller LSS.
Min högsta
önskan just nu är att det startar en boendeform för individer som inte passar
in. Med inriktning på (svår) autism och son-rise. Med personaltäthet och
kompetens. Där kunniga inom området är med från början så även lokalerna
anpassas. Med en bra planering kan det bli en verksamhet där fler individer kan
bo, även om alla inte klarar att vara nära varandra. Där skulle det finnas
möjlighet för varje individ att växa och utvecklas efter sina egna förutsättningar.
Där skulle jag vilja att Sandra bodde. Sen skulle jag kunna dö i frid.
Behovet
finns, men inte boendet.
.
2 kommentarer:
Om det vore enkelt för enskillda utförare att bygga och starta ettt boende. För att få tillstånd måste man bygga huset först. Därefter måstw man få avtaö med kommuner som vill köpa platser som det upphandlar med ett par år i taget.
Hej! Har du sett den här boken - tänkte att den kunde vara något för dig? https://www.bokus.com/bok/9789197830904/boendekooperativet-duetten/
Skicka en kommentar