fredag 22 juni 2018

Pausar


Angående senaste inlägget, om önskan att det startade ett anpassat boende där Sandra skulle klara att bo, och som svar på kommentaren jag fick, så vet jag att det inte är bara att starta ett boende… För då hade vi gjort det redan. Jag menade inte heller att någon bara skulle göra det, men vad jag menar är att det saknas den typen av boende och det finns behov av det. Det startas vanliga gruppbostäder i mängder just nu, för det finns ett stort behov. Kanske att några kommuner kunde tänka på dom individer som inte har någonstans att ta vägen?!

Jag tror nämligen inte att det kommer fungera med assistans för Sandra. Om det ska fungera så måste det satsas betydligt mer på just det, och det kommer det ju inte att göra, vad det verkar.

Om Sandra ska kunna leva ett liv med assistenter så måste det även finnas en bostad som är anpassad, och där hon inte riskerar att bli vräkt, eller måste flytta av någon annan orsak. Det måste satsas på yrket, och bli krav på utbildning. Olika inriktningar efter olika individuella behov. Typ personlig omvårdnad, personlig pedagog och personlig assistent, eller nåt. Olika kompetenser med lön därefter. För det är enda sättet att hitta folk som vill stanna när dom upptäcker att det inte bara är att ”sällskapa en ung trevlig tjej som behöver lite hjälp i vardagen” och dom som söker jobb för att ”det verkar kul att jobba med en jämngammal” behöver inte göra sig besvär…

Det måste också vara garanti på dubbelbemanning under dagtid, för det finns ingen som skulle palla för trycket annars. Inte om man ska göra ett bra jobb och se till att Sandra får den stimulans hon behöver för att må bra. Sen skulle nattpassen vara mer betalda då man alltid har jour och aldrig vet om man måste vara vaken, eller kan sova. Annars vill ingen jobba natt hos Sandra, och hon klarar sig inte själv.

Eftersom det här inte kommer bli verklighet, så kommer inte heller assistans att fungera. Idag har vi inga andra alternativ.

Sen är det ju en stor kostnad för samhället att försöka spara på dom som behöver det mest. För i varje familj där det finns vuxna barn som inte får det stöd dom behöver, finns det slutkörda föräldrar som inte har något annat val än att se till att deras vuxna barn överlever och mår bra. För föräldrar till vuxna barn har kämpat i många fler år än föräldrar som idag inte får hjälp till sina små barn. Så ni som har små barn bör kämpa för att era barn, när dom är vuxna, ska ha ett liv utan er. För då lär dom behöva det.

Tids nog får samhället ta hand om alltihop, och då blir det dyrt. Faktum är att jag inte orkar ta hand om mitt vuxna barn mer snart, och jag är definitivt ingen bra mamma eller assistent just nu. Därmed sagt att det blir ett blogg-uppehåll. Jag behöver mina krafter till annat ett tag. Tack alla som kikat in.


.

3 kommentarer:

Annelie L sa...

❤️❤️❤️

Anonym sa...

Det är så hjärtskärande bedrövligt det här. :-( Och ännu mer hjärtskärande är att du/ni inte är ensamma.... Spara på dina krafter och tanka så mycket energi du bara kan. Du har samlat så enormt mycket erfarenhet att jag fortfarande tycker att det vore kvalificerat slöseri efter allt ni har genomgått att du inte skulle få chansen att dela med dig. Du borde anställas som "expertis" av regeringen eller vad fasen som helst som har mandatet att dela vidare. Vid alla sportsändningar har man expertkommentatorer. Du har kvalat in där för länge sen! Keep on fighting! But don't forget to breath/live! :-) /Annika

Anonym sa...

Det är fanimig (ursäkta mitt språk, men har läst din blogg i många år och sett allt ni varit med om och som ni inte får hjälp med) SJUKT att ni inte får den minsta hjälp och är fast i ett limbo utan att komma någon vart. Jag delar dina inlägg på FB och det är flera som reagerar över det. Hoppas det slutligen kan bli att fler får upp ögonen hur det går att göra saker bättre för er... Kram från en assistent från Dalarna