Det är inte klart förrän det är färdigt

Sandra har utvecklat sitt klippande, vilket är jättebra med tanke på alla klipptidningar som vi inte hinner samla i den takt hon klipper. Häromdagen kom hon på att hon ville klistra bilderna till en tavla, och på den vägen är det.

Eftersom hon hinner få ihop ganska många bilder på en dag, så fick hon börja med att sortera dom i olika högar. Det blev lite gratis-träning och ännu en rolig aktivitet, som tog lite längre tid, vilket är bra. Annars går allt väldigt fort här, nämligen, och vi har ett sjå att hålla damen sysselsatt.

Hon är väldigt duktig på att sortera måste jag säga. Det blir högar med djur, människor, mat, ord, bilar och blommor. Ja, och lite annat smått och gott.

Sen blir det tavlor av bilderna och Sandra är nöjd när pappret är fyllt.

Igår hade hon vääääldigt många bilder (trots att jag i smyg hade rensat och slängt en hel del). Det tog nog en timme för henne att sortera alla bilder, och sen när det var dags att limma så var det bara ungefär en kvart kvar innan det började bli dags för frukt och kvällsschema.

Så jag sa att hon kunde göra en tavla (limma bilder på båda sidorna av ett papper) så kunde vi spara resten av bilderna till nästa dag. Det gick Sandra med på. Fast hon var lite svårstartad och satt mest och babblade om ditten och datten, så jag gick undan och sa att jag skulle komma tillbaks när hon var klar.

Sen var det tyst både länge och väl, och jag tänkte att hon får väl hållas så länge hon är nöjd. Det är ju dumt att väcka den björn som sover och jag hör ju om jag behövs. Tiden gick… Efter ungefär 40 minuter hördes ett ”Sådärja, nu färdigt”

Goa unge! Så klart att hon inte kunde lämna något halvfärdigt, det borde jag ha fattat. Men alla bilder fick plats på samma papper iallafall 😂😍

Nu syns det inte riktigt på fotot, men det är ett tjockt lager av bilder på Sandras tavla och hon var jättenöjd. Så kul när hon hittar egna lösningar och klarar det utan att bli stressad eller arg 👍

På tal om att inget är klart förrän det är färdigt så måste vi alltid se till att ha lagom av allt innan Sandra ska göra något själv. Pysslar vi så kan vi bara lägga fram det som går åt till ett alster i taget, t.ex. Och det går inte att ställa fram en form mat åt hela familjen och tro att hon kan ta en lagom portion till sig själv. Det har hänt att vi glömt en skål med sås eller nåt när Sandra lämnas själv mot slutet av måltiden (för att hon blir stressad om vi är nära när hon är klar). Ja, det blir mycket sås på maten då...

Nu måste det till stora anpassningar om hon ska ta mat "själv" så vi lägger oftast upp maten åt henne, men ni fattar vad jag menar. Ska Sandra ta själv så måste hon ha egna skålar med lagom portioner i, för hon tar ju allt som finns. (Sen krävs det en del andra anpassningar som vi inte orkar ta tag i för tillfället). Det här med att "lagom" är svårt förstår man ju när man kan autism någorlunda, men för andra är det ju inte så självklart. (Och det gäller inte alla med autism, är väl bäst att tillägga).

Må så gott och trevlig helg.

.