söndag 18 mars 2018

På G


Efter alla bakslag och folk som svek, kom och gick här förut så har jag inte vågat hoppas för mycket, men imorgon börjar en extern assistent hos oss. Vi önskar dig varmt välkommen!

Det känns bra att komma igång igen, och vi behövde nog det här breaket det senaste året. Vi behövde landa och komma ifatt lite i alla känslor, helt enkelt. (Och Sandra behövde börja lita på folk igen). Nu blir det omstart och det blir nog bra. Om vi bara får ihop en bra personalgrupp (och om regeringen inte förstör något) så finns alla förutsättningar.

Hade den här assistenten inte själv hört av sig, så hade vi inte tänkt satsa än, eftersom läget är så osäkert nu. Då hade vi nog satsat mer på vår reservplan, faktiskt. Men så bara dök den här möjligheten upp och då tänkte vi om. Igen.

Att flytta, som vi har försökt göra under ett helt år nu, måste vi avvakta med hursomhelst. Vi måste först se vad regeringen tänker ställa till med, så vi inte står med husbyte som bara kostar extra till ingen nytta. Så i höst, när vi vet hur framtidsplanerna ser ut för dom individer som behöver mest stöd av alla och som inte kan anpassa sig alls… då får vi ta beslut om vilken väg vi måste välja.

Antingen köper vi då ett hus till Sandra häromkring (om vi har assistenter som funkar här så flyttar vi ju inte, fast vi byter nog kommun). Eller så köper vi ett hus vartsomhelst där det finns personal (om vi inte har assistenter här). Eller så ber vi Sandras läkare att skicka en remiss till neuro-psyk och hoppas på en ordentlig utredning för att sen hitta en gruppbostad som Sandra klarar att bo i (om regeringen gör framtiden med assistans osäker, eller rent av omöjlig).

Men här och nu fokuserar vi på här och nu, och sen får vi hoppas att samhället kommer finnas för dom som behöver individuell anpassning i framtiden. Ska alla ”behövande” in i gruppbostäder, och om det ska tas hänsyn till alla dom som inte kan anpassa sig så lär alternativa lösningar inte bli billigare än assistans iallafall. Men det ska väl regeringens expertutredare känna till… 😬

För att orka med inskolningar och vardag så koncentrerar vi oss på det vi har, och just nu är det ju bra. I dom bästa av världar så får Sandra behålla den assistans hon behöver livet ut och då kan vi nog dö i frid sen. Alltså kör vi på efter dom förutsättningar vi har i dagsläget, för att göra ingenting är iallafall ingen lösning. Vi blir inte precis piggare av att bara vänta…

Nu ser vi fram emot att börja om, och att en assistent som har varit här tidigare ska börja hos Sandra. Det känns faktiskt jättebra! Än en gång Välkommen!


.

2 kommentarer:

Annelie L sa...

Stort lycka till ❤️ Hoppas av hela mitt hjärta att det kommer bli bra ❤️

Marie sa...

Önskar er alla lycka till ❤Hoppas att det löser sig ❤