onsdag 21 mars 2018

Ljuset återvänder


Tänk vad lite flyt sätter sig på humör och ork. Nu är jag både piggare och gladare igen, även fast inskolningar alltid tar på krafterna. Men med rätt assistenter så kan vi ju slappna av fortare också och jag har redan varit lite överflödig faktiskt. Det fungerar väldigt bra med personer som har rätt bemötande i sig redan från början.

Dessutom är vi hemma både Göran och jag nu, vilket gör att jag hinner visa alla rutiner utan att jag samtidigt måste assistera Sandra. Hon har ju dubbelbemanning för att det behövs, och då har det varit jättesvårt att ha inskolning själv. Iallafall första veckorna.


För Sandras del är det ju nytt igen, att ha folk här, så vi tar det lugnt. Inskolningen känns mycket mer avslappnad nu så jag tror jag kommer orka. Det är inte ”allt på en gång och klart om max två veckor” utan vi tar lite i taget. Först och främst ska ju assistenten och Sandra få lära känna varandra lite.

Jag behöver ta det lugnt om jag ska orka, men oron jag hade innan är borta. Jag tror det kommer gå bra, och jag tror min ork kommer tillbaks bara av att jag märker att det går bra. Sen känner jag ett väldigt bra stöd från assistansbolaget, vilket är viktigt. För det är inte så lätt att veta hur man ska skola in nya i alla svåra arbetsuppgifter. Det ska ju kännas bra för alla.

Nu när regeringen gör livet osäkert för alla med assistans så antar jag att det är ännu svårare att hitta folk som vill jobba, men nu har vi iallafall kommit en bit framåt. Det känns jättebra, och jag tror det blir lättare att hitta fler assistenter om man har en liten början. Sen får vi ju tro att framtiden blir bra!


Nog om det. Det är skönt att komma igång med lite mer vettigt för Sandras del och hon behöver ju det. Nu blir hon så klart väldigt trött av att det kommer hit någon ny, men hon har varit van vid externa assistenter förut så den tröttheten kommer ju gå över. Vi är beredda på en sväng med tröttsjuka inom kort, men det är ju som det är isåfall. Sen kommer det en påsk snart och hjälper tröttheten på traven, men även tröttsjukor är övergående och ofarliga så det löser sig hur det än blir med den saken.

Det börjar ju bli vår (jodå, lite vår börjar det att bli) så det går lättare att köra rullstolen igen och vi har bestämt att vi ska försöka ta en promenad efter maten varje dag när det inte ösregnar. Då får man lite mer av dagen att gå och Sandra får lite frisk luft. Sen när isen är borta blir nästa mål att få henne att gå lite själv på promenaderna.

Men någon större planering kommer vi inte att göra än, även om vi har lite idéer. En sak i taget och Sandra måste hinna med i svängarna så vi kan inte köra på för mycket än. Inskolningarna räcker för både henne och nya (och mig) till att börja med. Men tankar finns det, så Sandra kommer inte behöva sitta och klippa dagarna i ända framöver iallafall.


Det var en liten rapport härifrån. Jag har inte riktigt tid att få ihop så mycket nu, men försöker kika in lite när jag vaknar i ottan. Nu får det vara slut på gnäll och oro som har tagit över den här bloggen på sistone. Jag känner på mig att det är precis nu det vänder. Dags för fler framgångar och tillbaks med glädjen som ger energi.

Det var ju vårdagjämningen igår, och då ska ljuset segra över mörkret.


Må så gott.
.

Inga kommentarer: