lördag 3 mars 2018

Darrigt


Nej, Sandra mår inte så bra just nu. Vi hoppas att det inte tänker gå så långt som dom två gånger tidigare som börjat likadant som symptomen hon visar nu. Dom gångerna utreddes hon ordentligt, men dom hittade inte orsaken. Fast allvarliga sjukdomar är uteslutna, och det är ju huvudsaken, trots allt.

Om det nu är det som är på gång, så blir det ett par jobbiga månader där Sandra behöver fysisk hjälp i allt. Även om vi inte blir oroliga, så är det ju jobbigt att se henne bli så dålig. Men vi ska inte ta ut något i förskott.


Igår morse kom iallafall första signalen då Sandra ville att jag skulle ta bort det konstiga i hennes händer. Vid lunch blev hon ledsen för att händerna var konstiga och hon inte kunde äta. Jag såg att hon skakade så det var bara att mata henne. Göran kastade i sig sin mat, sen bytte vi plats så jag hann äta. Då råkade jag välta mitt mjölkglas… Suck. Det blev ju stort utbrott med näsblod istället för matro.

Göran tog hand om köket medan jag lugnade Sandra i ett annat rum, och efter ungefär en halvtimma kunde vi fortsätta där vi slutade. Med kall mat då, förstås, det är smällar man får ta. Vi var glada att damen fick i sig lite mat öht, faktiskt.

Sen funkade det bra ett tag, men Sandra var orolig över att gå i trappan, och att hon skulle vara yr i sängen. Hon behövde hjälp med vissa saker som hon i vanliga fall klarar själv, och vid middagen ville hon bli matad igen.


Nu håller vi lite extra koll på henne för att se om förmågorna försvinner eller om symptomen gör det. Några av symptomen som skiljer sig lite från vanliga svackor är förvirring, att hon verkar tappa känseln, och att omvärlden inte tycks vara ”rak” för henne. Vissa gånger då hon fått lindrigare symptom har vi trott att det beror på överbelastning. Det var så tydligt när Sandra gick på daglig verksamhet, och då tror vi att det var orsaken också.

Den här gången vet vi inte, det kan vara att vi är trötta och inte orkar ha så mycket aktiviteter som hon behöver. Men dom två gånger det har blivit allvarligare så har Sandra varit sjuk innan. Vi har ju misstänkt att hon har haft nån sjuka nu, hon verkar lite nedsatt överlag och vi är lite småkrassliga hela familjen.

Det är ju så med Sandra, att hon liksom kör på tills hon stupar. Hon säger inte att hon känner sig lite sjuk, precis. Men vi märker för det mesta när hon inte mår bra, främst på humör, aptit och ork. Senast, innan hon fick allvarliga symptom, så visade det sig att hon hade halsfluss när vi kom till sjukhuset. Då hade vi haft henne på korttids och ingen märkte att hon var sjuk, vilket hon måste varit redan innan korttids. Då känner man sig inte som världens supermorsa direkt, och efter det är vi lite noggrannare att kolla tempen när vi blir misstänksamma.

Då hon utreddes pratade dom iaf om nåt som jag inte riktigt minns nu, men att balansnerven kunde ha påverkats efter en infektion. Det är ingen idé att spekulera, utan vi lär ju se vad som händer under dom närmaste veckorna nu. Det kommer i skov, så det är svårt att få en bild av situationen innan. För sådana svackor kan vara tillfälliga också och det har hon lite då och då, men inte så allvarligt och långdraget som dom två gångerna. Intresserade kan läsa om det i bloggen under perioderna April-Maj 2011 och Mars-April 2012.


Men, som sagt, vi tar inte ut något i förskott, även om symptomen nu visar det. Jag avslutar med en länk särskilt till en vän som inte har facebook (du vet vem du är). Vi får inte tappa hoppet, då tappar vi orken också.
.

Inga kommentarer: