Nej, Sandra
mår inte så bra just nu. Vi hoppas att det inte tänker gå så långt som dom två
gånger tidigare som börjat likadant som symptomen hon visar nu. Dom gångerna
utreddes hon ordentligt, men dom hittade inte orsaken. Fast allvarliga sjukdomar
är uteslutna, och det är ju huvudsaken, trots allt.
Om det nu är
det som är på gång, så blir det ett par jobbiga månader där Sandra behöver
fysisk hjälp i allt. Även om vi inte blir oroliga, så är det ju jobbigt att se henne bli så dålig. Men vi ska inte ta ut något i förskott.
Igår morse
kom iallafall första signalen då Sandra ville att jag skulle ta bort det konstiga i
hennes händer. Vid lunch blev hon ledsen för att händerna var konstiga och hon
inte kunde äta. Jag såg att hon skakade så det var bara att mata henne. Göran
kastade i sig sin mat, sen bytte vi plats så jag hann äta. Då råkade jag välta
mitt mjölkglas… Suck. Det blev ju stort utbrott med näsblod istället för matro.
Göran tog
hand om köket medan jag lugnade Sandra i ett annat rum, och efter ungefär en
halvtimma kunde vi fortsätta där vi slutade. Med kall mat då, förstås, det är
smällar man får ta. Vi var glada att damen fick i sig lite mat öht, faktiskt.
Sen funkade
det bra ett tag, men Sandra var orolig över att gå i trappan, och att hon
skulle vara yr i sängen. Hon behövde hjälp med vissa saker som hon i vanliga
fall klarar själv, och vid middagen ville hon bli matad igen.
Nu håller vi
lite extra koll på henne för att se om förmågorna försvinner eller om symptomen
gör det. Några av symptomen som skiljer sig lite från vanliga svackor är
förvirring, att hon verkar tappa känseln, och att omvärlden inte tycks vara ”rak”
för henne. Vissa gånger då hon fått lindrigare symptom har vi trott att det
beror på överbelastning. Det var så tydligt när Sandra gick på daglig
verksamhet, och då tror vi att det var orsaken också.
Den här
gången vet vi inte, det kan vara att vi är trötta och inte orkar ha så mycket
aktiviteter som hon behöver. Men dom två gånger det har blivit allvarligare så
har Sandra varit sjuk innan. Vi har ju misstänkt att hon har haft nån sjuka nu,
hon verkar lite nedsatt överlag och vi är lite småkrassliga hela familjen.
Det är ju så
med Sandra, att hon liksom kör på tills hon stupar. Hon säger inte att hon
känner sig lite sjuk, precis. Men vi märker för det mesta när hon inte mår bra,
främst på humör, aptit och ork. Senast, innan hon fick allvarliga symptom, så
visade det sig att hon hade halsfluss när vi kom till sjukhuset. Då hade vi haft
henne på korttids och ingen märkte att hon var sjuk, vilket hon måste varit
redan innan korttids. Då känner man sig inte som världens supermorsa direkt,
och efter det är vi lite noggrannare att kolla tempen när vi blir misstänksamma.
Då hon utreddes
pratade dom iaf om nåt som jag inte riktigt minns nu, men att balansnerven kunde ha påverkats efter en infektion. Det är ingen idé att spekulera, utan vi lär ju se
vad som händer under dom närmaste veckorna nu. Det kommer i skov, så det är
svårt att få en bild av situationen innan. För sådana svackor kan vara
tillfälliga också och det har hon lite då och då, men inte så allvarligt och
långdraget som dom två gångerna. Intresserade kan läsa om det i bloggen under
perioderna April-Maj 2011 och Mars-April 2012.
Men, som
sagt, vi tar inte ut något i förskott, även om symptomen nu visar det. Jag
avslutar med en länk särskilt till en vän som inte har facebook (du vet vem du
är). Vi får inte tappa hoppet, då tappar vi orken också.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar