måndag 25 december 2017

Julefrid i vårt hus

Så har en av dom jobbigaste dagarna passerat. Men, vi sa det för ett par veckor sen, Göran och jag, att vi dom senaste åren haft bra jular. Så vi får nog sluta kalla julafton för en av dom värsta dagarna på året. Vi har hittat rutiner och traditioner som inte stressar Sandra, och då funkar det jättebra.

Sen är vi inte heller såna som jämför, och tänker på hur det kunde ha varit och vad vi hade velat ha. Lite kan jag ju förstås sakna det som hör julen till, adventsljus, stjärnor, gran och julgardiner. Men inte så mycket att jag slutar njuta av att vår egna, Sandra-anpassade jul, fungerar och är mysig som den är. Tonar vi ner alltihop så blir det julefrid i vårt hus.

Som jag nämnde innan jul, så var det inget tjat eller gnäll om julafton alls. Sandra pratade inte om det öht, och det har aldrig hänt förut. När dagen väl kom så flöt den på lugnt och bra, och det har den gjort dom senaste, kanske två, tre åren. Fantastiskt skönt.

Sandra tycker det är roligt, och vi firar ju jul, förstås. Men vi sjåsar inte upp nåt, och håller oss på lite lagom avvikande från den normala vardagen. Schemat ser i stort sett ut som det gör på andra dagar, men aktiviteterna är utbytta mot att förbereda maten på förmiddagen och öppna julklappar efter maten. Och lunchen är julmat. I övrigt är det en helt vanlig dag, och det funkar jättebra.

Eftersom Sandra inte tjatade om julen, så behövde vi inte påminna henne om den. Hon visste ingenting förrän på julaftonens förmiddag, strax innan dukningen. På så vis hann hon inte få förväntningar som stressade upp henne, utan behöll lugnet under förmiddagen.

Aptiten var inte jättestor, men hon fick i sig tillräckligt av julmaten iaf, innan hon ville dela ut paket. Det gick med en fart, som synes…

Med hjälp av bilder klarar Sandra att dela ut paketen,
men först ska dom sorteras på golvet 👍

På drygt en timme var alltihop avklarat.

Sandra fick en hel del nya saker till hennes lek-kök, och jag hade hoppats att vi skulle roa oss där inne ett tag sen, medan Göran röjde undan julfirandet. För tiden när alla paket är öppnade, är den mest kritiska på hela dagen. Då är damen uppe i varv och blir bara stressad om vi börjar städa mitt bland alla papper och nya grejor.

För att minska på röran har vi papperspåsar under paketöppningen, och Sandra klarar att lägga allt papper där medan hon öppnar. Så en vanligt barnfamilj skulle nog inte tycka att det var kaos, men för Sandra blir det rörigt ändå.

Lek-rummet lockade tyvärr inte just då, och det beror nog på att det just var lite kaos i Sandras huvud. Hon satte på sig ett par nya julklapps-strumpor och nya tofflor, smockade i sig en chokladtomte och ville sen klippa i tidningar och se film. Det var väl lagom, med tanke på att orken faktiskt hade tagit slut hos henne. Frid och fröjd, ett tag.

Men sen kom stressen ikapp, med allt på en gång snurrandes i huvudet. Då ville hon leka, och stormade in i lekrummet och dukade fram allt hon hade i en faslig fart. Jag behövde inte sudda bilderna från gårdagen iaf, det fixade Sandra på egen hand 😅



Den gälla rösten skar lite i öronen och det gör den ju när damen behöver hjälp med att varva ner. Samtidigt kan vi inte neka henne att leka med det nya, för det hade det bara blivit utbrott av. Göran och Sandra lekte en liten stund, och sen lockade Göran tillbaks henne till tv-soffan och klipp-tidningarna. Vi bestämde att leka mer när vi är piggare, och det gick hon med på. Göran satt med Sandra när hon klippte, och efter ungefär en kvart var hon lugn igen.

Vi har ett roligt ”spel” att testa också, men det var inte läge igår, så det gömde vi snabbt undan. Sandra var sugen att prova det, så vi ska ta fram det idag, tänkte jag. Det var en julklapp från en kär vän, tack snälla! Jag tror vi kommer ha mycket roligt med det, ett perfekt ”Sandra-spel” är jag ganska säker på.


Om nån undrar så är det magnet och man ska bygga olika ansikten. Jättefint!

Vi fick tidigarelägga kvällsrutinerna med en halvtimma efter julfirandet, för att inte utmana tröttheten i onödan. Ögonen var svarta och tankarna ett enda virr-varr. Men efter klipp-stunden med Göran blev det hanterbart resten av kvällen. En mycket bra dag i det stora hela.

Nu en helt annan lek. Några veckor före jul kom det jättefina klossar på posten, från en annan kär vän. Jag hittade bilder på nätet och klistrade på några av klossarna, så man kan bygga figurer med olika kroppar och huvuden.

När jag visade det för Sandra började hon bygga torn, och var inte jätteintresserad av figurerna som jag lagt ner onödigt jobb på 😂 Men att hon skulle gilla att bygga med klossar hade vi ingen aning om, så det blev ju en lyckträff. Och det gjorde inget att det var figurer på några av klossarna, dom lekte Sandra med så det blev jättebra ändå.


För att förstå det fantastiska måste man förstå svårigheterna, men att oförutsedda saker händer har alltid varit jobbigt för Sandra. Om hon (eller någon annan för den delen) tappar nåt, spiller eller att nåt går sönder, brukar det i regel skapa utbrott och stor oro.

Så kanhända är det en av orsakerna till att vi inte riktigt har provat klossar tidigare (förutom när hon var liten). Men när hennes torn rasade log hon bara nöjt, samlade ihop alla klossar och började om igen. Helt otroligt, fantastiskt!

Här har hon byggt ”Stockholm”


Jag önskar er en fin fortsättning på julhelgen 🎇

.

1 kommentar:

Annelie L sa...

Det känns som om ni har haft en fin jul ❤️
Att hon byggt Stockholm är helt fantastiskt tycket jag, man kan faktiskt skönja att det faktiskt är Stockholm 😉
Kram och god fortsättning på er ❤️