Så
har en av dom jobbigaste dagarna passerat. Men, vi sa det för ett par veckor
sen, Göran och jag, att vi dom senaste åren haft bra jular. Så vi får nog sluta
kalla julafton för en av dom värsta dagarna på året. Vi har hittat rutiner och
traditioner som inte stressar Sandra, och då funkar det jättebra.
Sen
är vi inte heller såna som jämför, och tänker på hur det kunde ha varit och vad
vi hade velat ha. Lite kan jag ju förstås sakna det som hör julen till,
adventsljus, stjärnor, gran och julgardiner. Men inte så mycket att jag slutar
njuta av att vår egna, Sandra-anpassade jul, fungerar och är mysig som den är. Tonar
vi ner alltihop så blir det julefrid i vårt hus.
Som
jag nämnde innan jul, så var det inget tjat eller gnäll om julafton alls.
Sandra pratade inte om det öht, och det har aldrig hänt förut. När dagen väl
kom så flöt den på lugnt och bra, och det har den gjort dom senaste, kanske två, tre
åren. Fantastiskt skönt.
Sandra
tycker det är roligt, och vi firar ju jul, förstås. Men vi sjåsar inte upp nåt,
och håller oss på lite lagom avvikande från den normala vardagen. Schemat ser i
stort sett ut som det gör på andra dagar, men aktiviteterna är utbytta mot att
förbereda maten på förmiddagen och öppna julklappar efter maten. Och lunchen är
julmat. I övrigt är det en helt vanlig dag, och det funkar jättebra.
Eftersom
Sandra inte tjatade om julen, så behövde vi inte påminna henne om den. Hon
visste ingenting förrän på julaftonens förmiddag, strax innan dukningen. På så
vis hann hon inte få förväntningar som stressade upp henne, utan behöll lugnet
under förmiddagen.
Aptiten
var inte jättestor, men hon fick i sig tillräckligt av julmaten iaf, innan hon ville
dela ut paket. Det gick med en fart, som synes…
Med hjälp av bilder klarar Sandra att dela ut paketen, men först ska dom sorteras på golvet 👍 |
På
drygt en timme var alltihop avklarat.
Sandra
fick en hel del nya saker till hennes lek-kök, och jag hade hoppats att vi
skulle roa oss där inne ett tag sen, medan Göran röjde undan julfirandet. För
tiden när alla paket är öppnade, är den mest kritiska på hela dagen. Då är damen
uppe i varv och blir bara stressad om vi börjar städa mitt bland alla papper
och nya grejor.
För att minska på röran har vi papperspåsar under paketöppningen, och Sandra klarar att lägga allt papper där medan hon öppnar. Så en vanligt barnfamilj skulle nog inte tycka att det var kaos, men för Sandra blir det rörigt ändå.
Lek-rummet lockade tyvärr inte just då, och det beror nog på att det just var lite kaos i Sandras huvud. Hon satte på sig ett par nya
julklapps-strumpor och nya tofflor, smockade i sig en chokladtomte och ville
sen klippa i tidningar och se film. Det var väl lagom, med tanke på att orken
faktiskt hade tagit slut hos henne. Frid och fröjd, ett tag.
Men
sen kom stressen ikapp, med allt på en gång snurrandes i huvudet. Då ville hon
leka, och stormade in i lekrummet och dukade fram allt hon hade i en faslig
fart. Jag behövde inte sudda bilderna från gårdagen iaf, det fixade Sandra på
egen hand 😅
Den
gälla rösten skar lite i öronen och det gör den ju när damen behöver hjälp med
att varva ner. Samtidigt kan vi inte neka henne att leka med det nya, för det
hade det bara blivit utbrott av. Göran och Sandra lekte en liten stund, och sen
lockade Göran tillbaks henne till tv-soffan och klipp-tidningarna. Vi bestämde
att leka mer när vi är piggare, och det gick hon med på. Göran satt med Sandra
när hon klippte, och efter ungefär en kvart var hon lugn igen.
Vi
har ett roligt ”spel” att testa också, men det var inte läge igår, så det gömde
vi snabbt undan. Sandra var sugen att prova det, så vi ska ta fram det idag,
tänkte jag. Det var en julklapp från en kär vän, tack snälla! Jag tror vi
kommer ha mycket roligt med det, ett perfekt ”Sandra-spel” är jag ganska säker
på.
Om
nån undrar så är det magnet och man ska bygga olika ansikten. Jättefint!
Vi
fick tidigarelägga kvällsrutinerna med en halvtimma efter julfirandet, för att
inte utmana tröttheten i onödan. Ögonen var svarta och tankarna ett enda
virr-varr. Men efter klipp-stunden med Göran blev det hanterbart resten av kvällen.
En mycket bra dag i det stora hela.
Nu
en helt annan lek. Några veckor före jul kom det jättefina klossar på posten,
från en annan kär vän. Jag hittade bilder på nätet och klistrade på några av
klossarna, så man kan bygga figurer med olika kroppar och huvuden.
När
jag visade det för Sandra började hon bygga torn, och var inte jätteintresserad
av figurerna som jag lagt ner onödigt jobb på 😂 Men att hon skulle gilla
att bygga med klossar hade vi ingen aning om, så det blev ju en lyckträff. Och
det gjorde inget att det var figurer på några av klossarna, dom lekte Sandra
med så det blev jättebra ändå.
För
att förstå det fantastiska måste man förstå svårigheterna, men att oförutsedda
saker händer har alltid varit jobbigt för Sandra. Om hon (eller någon annan för
den delen) tappar nåt, spiller eller att nåt går sönder, brukar det i regel skapa
utbrott och stor oro.
Så
kanhända är det en av orsakerna till att vi inte riktigt har provat klossar
tidigare (förutom när hon var liten). Men när hennes torn rasade log hon bara
nöjt, samlade ihop alla klossar och började om igen. Helt otroligt,
fantastiskt!
Här
har hon byggt ”Stockholm”
Jag
önskar er en fin fortsättning på julhelgen 🎇
.
1 kommentar:
Det känns som om ni har haft en fin jul ❤️
Att hon byggt Stockholm är helt fantastiskt tycket jag, man kan faktiskt skönja att det faktiskt är Stockholm 😉
Kram och god fortsättning på er ❤️
Skicka en kommentar