torsdag 14 september 2017

Vägledning

När vi hade en ordentlig verksamhet så dukade Sandra av när hon hade ätit klart. Med tydlig vägledning så kan hon det. Sen försvann det, som så mycket annat, och vi har väl inte riktigt haft den där energin och personaltätheten som krävs för att få ordentlig ordning igen. Men lite försöker vi, annars skulle Sandra inte må bra.

Så jag har börjat så smått med att hon får duka av sin tallrik igen. Då gör jag plats på bänken, och ser till att det inte står något mer på bordet som stör. Sandra äter alltid det sista av sin mat ensam, för att få ro och inte känna krav i brytningen mellan mat och tvätta munnen. (Så som vi alltid måste göra i alla situationer i stort sett).


När jag lämnar bordet, säger jag till Sandra att hon ska ställa tallriken på bänken (visar henne) när hon är klar. Det fixar hon och är jätteduktig! Hon tar besticken och glaset också, på eget initiativ! Men jag måste komma ihåg att säga det varje gång, annars gör hon det inte.

Att tvätta munnen efter maten har blivit rutin för henne, så det behöver man inte säga varje gång, bara påminna ibland. Men när hon skulle duka av sin tallrik, så kom hon av sig i sin rutin och missade att tvätta munnen, eftersom jag bara sa att hon skulle ställa tallriken på bänken.

Så nästa steg blev att jag sa ”När du ätit klart, ställ tallriken här, sen tvätta munnen” och det funkar vissa gånger. Det beror på dagsformen hur mycket information hon klarar. För det har inte blivit rutin att duka av än och då märker man att hon inte kan hålla för många moment i huvudet åt gången.


Eftersom hon fastnar om jag är för nära när hon ska göra nåt, så kan jag inte vara där och säga en sak i taget. För då kan hon inte duka av tallriken. Hon måste lämnas ifred om hon ska klara det, och då får vi tänka ut ett sätt som ger henne tydligheten och ordningsföljden utan att någon är bredvid henne fysiskt.

Ett sätt är ju schemabilder. Men att ge henne hela ordningsföljden vid matbordet skulle fortfarande bli för mycket information på en gång, och dessutom störa hennes matro. Så jag funderar på ett arbetssätt som vi hittills inte har använt på Sandra, och som jag behöver sätta mig in i lite mer innan vi i så fall provar. Man måste ju veta hur saker ska gå till själv innan man visar det för Sandra, och jag har inte riktigt den tiden just nu. Men det gror lite i tankarna iallafall.

Det går ut på att Sandra har en bild på det hon gör ”här och nu” sen tar nästa bild med sig till nästa plats och gör det hon ska där, och sen tar hon nästa bild till nästa steg osv. Men jag måste tänka ut detaljerna bättre, som sagt. Jag vill ju helst hitta enklare metoder, som inte krånglar till vardagen mer än nödvändigt.

Hursomhelst så är det alltid vi runt Sandra som måste hitta ett sätt som får henne att fungera. När hon inte klarar något som vi anser att hon borde klara, så är det vårt jobb att anpassa och förbereda rätt åt henne, så att hon ska klara så mycket som möjligt själv. För utan vår hjälp så kan hon faktiskt i stort sett ingenting. Hon kliver inte ens upp ur sin säng på morgnarna utan rätt vägledning från oss.


Det var en person en gång, som jobbade med Sandra. Hon tyckte att Sandra skulle ha plasthandskar på sig när dom lagade mat, för det var så äckligt att hon inte tvättade händerna innan matlagningen. En sån person har valt fel jobb!

Sandra tvättar händerna om den som jobbar med henne gör det tydligt för henne att hon ska det. Det är alltid (!) personen som jobbar med Sandra som har ansvaret över vad Sandra ska göra och inte. Gör Sandra ”fel” så är det för att vi inte har varit tydliga med vad som är ”rätt”.

Punkt.

.

1 kommentar:

Annelie L sa...

❤️❤️❤️❤️❤️