lördag 16 september 2017

Bearbetning i färg

När Sandra var liten målade hon bara med svart penna i sina målarböcker. När hon sen hade fyllt i alla fält, ett i taget, så blev ju hela sidan svart, förstås… Det där hade en del ”förståsigpåare” lite huvudbry över, och trodde att hon nog var lite deprimerad.

Men jag vet att det fanns en annan orsak. Svart på vitt är tydligt. Sen förstod hon inte att bilden inte syntes om hon målade alla fält svarta. Det kanske hon inte riktigt förstår nu heller, men vi övade på det där, och nu använder hon olika färger. Och hon gillar färgglatt. Häromdagen såg jag att hon hade sorterat pennorna i sina penn-burkar.


Den enda färg jag vet att hon inte är så förtjust i, iaf när det gäller kläder, är grå. Annars tror jag hon gillar alla färger, faktiskt. Helst glada. Brunt vet jag att hon gillar på sina kläder, så jag tror inte att hon har sorterat bort färger hon inte gillar i burkarna. Jag vet ju inte hur hon har tänkt, förstås, men sorterat är det ju, och färgglatt blev det i den ena burken.

Häromdagen fick Sandra syn på en svamp utanför fönstret. I vanliga fall blir hon väldigt stressad då, och vi måste helt enkelt gå ut och ta bort svampen innan hon kan koppla av igen. Men den här gången sa hon ”Titta, en flugsvamp” och det var ju helt rätt av henne. Jag lät det vara så länge jag inte märkte någon stress hos henne.

Sen tog hon fram papper och pennor, och ritade den här helt fantastiska teckningen, som jag kommer rama in och göra en tavla av.


Det är inte så ofta hon ritar så här noggrant, så dom teckningarna vill man ju gärna spara. Jag vet att hon kan, så jag brukar påminna henne om att rita lite ordentligt när hon sätter igång att göra en liten krumelur eller ett streck på varje papper, typ 50 stycken. För det känns lite slöseri, tycker jag.

Hon brukar rita en svamp när hon ser en utanför fönstret som stör. Men då är det bara en svamp på bilden, och ofta lite slarvigt ritad. Det är som att hon behöver få det oroliga på pränt, på nåt sätt. (En gång var det tre svampar utanför fönstret, och då ritade hon tre svampar på pappret, det var lite coolt, faktiskt). Den här teckningen verkar inte bara vara att hon behövde rita svampen, hon gjorde ju en jättefin tavla, och har t.o.m. ritat två nyckelpigor!

Det blir ganska många teckningar i perioder, både ”slarviga” med nåt streck på, och en del ordentliga, så vi kan inte spara och rama in alla, förstås. Men jag kom på att vi kan använda en del av alstren till ännu ett skapande-jobb. Så jag har börjat klippa ut lite av figurerna hon ritar, när hon ritar ordentligt.


Jag tänkte att hon ska få klistra dom på ett stort papper sen, så blir det ju en ny fin tavla och vi återskapar lite istället för att bara slänga.

Det är kanske bäst att tillägga här att Sandra inte bryr sig om det hon har skapat eller ritat mer än när hon just har gjort det. Så att spara på allt är inget hon är intresserad av. Och eftersom hon producerar mängder så är det inte möjligt att spara en massa på hög.

Att rita är iallafall ett bra sätt att kommunicera när orden fastnar. Ibland är det ett jättebra hjälpmedel om Sandra vill nåt, men inte kan säga det. Får hon papper och penna då, så ritar hon det hon vill, och när hon har ritat så kan hon säga det också.


Ibland gör hon ett helt seriesamtal, och vad den här teckningen talar om kan ni nog se. Men för att förtydliga så är det bil till Arlanda, buss på Benstocken och sen flygplan till Marbella. Det är ju inte alltid vi kan uppfylla önskningarna, precis 😉

Hon brukar även bearbeta upplevelser genom teckningar, så på morgnarna kan man hitta en hög som hon ritat under natten. Att fråga i efterhand vad dom föreställer brukar inte funka, för hon svarar nästan alltid det hon tänker på just när man frågar, och verkar inte alls kunna se det hon tänkte när hon ritade. Men oftast kan man tolka teckningarna ganska bra ändå, om man själv har varit med i situationen hon har ritat av. Det är ganska spännande att gå igenom hennes teckningar efter en upplevelse, faktiskt. En del sådana teckningar sparar vi i en pärm.

Ibland, när hon är arg och vi lämnar henne lite ifred för att hon lättare ska kunna lugna sig, så hämtar hon papper och penna och gör en egen liten uppmaning.


När hon sen har lugnat sig så brukar hon säga ”Sätt kryss över arghumöret”

.

2 kommentarer:

Annelie L sa...

Fantastisk tavla, den borde du göra en canavastavla av. Så somrig och fin med sona blommor och färger. Eller varför inte kopiera den och göra det till ett mönster och brodera en tavla, eller en kudde eller något sånt.
Hon är duktig Sandra. Undrar vad det kom sig att hon gjorde något så fint, av något som brukar irritera och störa ? Kram till er alla ❤️

Bellan sa...

Håller med Annelie här! Vilken härlig tavla!! Bra om du kan göra något av den så den syns och så den kan sprida glädje för er varje dag.

Kramar! ❤️
//Bellan