måndag 18 september 2017

Ett äpple om dan för strukturens skull

Sandra åt det mesta när hon var liten. Det var aldrig några bekymmer dom första åren, men i ca fyra-femårsåldern ungefär blev det problem. Vi hade inte riktigt lärt oss hur vi skulle hantera situationerna och jag tror även det berodde på att Sandra blev mer medveten om smaker och konsistenser.


Ett tag åt hon bara makaroner i stort sett. Så vi började träna. Jag mixade köttfärssås till en början, och blandade i lite nyttigheter i den. Hon fick pyttelite sås dom första gångerna, och så småningom ökade jag det lite, lite i taget. En portion med makaroner och sås, sen en portion med bara makaroner.

Det funkade bra med tålamod. Sakta började Sandra vänja sig vid smakerna och efter ett tag kunde jag mixa lite mindre, eller lägga något o-mixat bredvid på tallriken.

Stekt potatis gick ganska bra och det tränade vi också på, på samma sätt. Jag började mixa annan mat så det blev som en sås att servera till makaronerna eller den stekta potatisen. Med lite klurande fick vi i henne nästan hela kostcirkeln på så vis. Men inte frukt.

Hon vägrade all frukt i alla former. Hon drack inte ens saft (fast det gör hon inte så gärna nu heller). Inte sylt, inte riven frukt, inte i bitar, inte hel, inte i paj, ingen frukt alls.

Eftersom hon vid den här tiden var väldigt (!) smal, blödde näsblod flera gånger om dagen och tappade väldigt mycket hår, så var vi lite oroliga att hon hade nån näringsbrist. Hon var dessutom trött-sjuk väldigt ofta, och då åt hon ju ingenting alls. Så jag kontaktade sjukvården för att kolla om hon behövde nåt tillskott, eftersom hon inte åt frukt, och var väldigt svår att få i annat än makaroner (innan vi hade lärt henne).

Jag pratade med en läkare som vi hade kontakt med iom Sandras problem med magen. Han försäkrade mig om att barn i Sverige inte svälter, och att svensk mat är näringsriktig.

Eh…?

Du kan ju göra en fruktsallad, sa han. Tack för hjälpen, sa jag.

Vi köpte iallafall vitaminer på apoteket, och dom fick vi i Sandra. Sen fortsatte vi träna som vi gjorde, och efter långt tragglande så blev det ju bättre och bättre med maten. Nu äter Sandra i stort sett allt och det hon inte gillar behöver hon ju inte äta.

Frukt äter hon lite, och vi är glada över det. Hon gillar äpple, vindruvor, klementiner och bär. Det får ju duga, tycker vi. Alltså är det inget bekymmer längre, och det är skönt.

Sen var det ju det där med att få henne att äta frukten också. Som med allt annat, så vill hon inte om vi inte har strukturerat upp det ordentligt. Och hon tar kommandot väldigt snabbt, om man inte ser upp. Som jag skrev i det här inlägget, så måste man återgå till rutinerna direkt om Sandra spårar ur. Annars har man snart ett problem.

Så var det ju med frukten också, och det är väl inget livsviktigt iofs, men det är bra om hon äter lite frukt varje dag, tycker vi. Sen blir Sandra stressad av att inte ha strukturen, även om det vi strukturerar i sig inte är så viktigt.

Jag hade inga bilder på äpplen, så det fick bli lite annat höstigt idag 😎

Vi gav frukt vid samma tillfälle varje dag, och det gick bra ganska länge. Sen en dag ville hon inte ha frukt, och slapp förstås. Efter det ville hon inte ha det någon dag.

Så nu har vi fört in det på schemat, helt enkelt. Efter frukten sätter vi upp kvälls-schemat, och äter hon inte frukten så sätter vi inte upp kvälls-schemat. Eftersom hon vill att vi gör det, så vill hon också äta frukten.

Om hon någon enstaka gång inte vill ha frukten, så beror det på att hon inte mår bra och då struntar hon ändå i schemat så det kvittar om det inte blir uppsatt. Kvällsrutinerna kan hon dessutom utantill, för dom har sett likadana ut i alla år. Nästa dag mår hon bättre, och vi återgår till att följa schemats rutiner.

Egentligen är det inte frukten som är viktigast för Sandra här, utan strukturen. Rutinerna och tydligheten. Har vi den, så funkar resten.

.

2 kommentarer:

Annelie L sa...

Som jag sagt så många gånger förr, vilken enorm tur Sandra haft som begåvats med en så klok och fantastisk mamma.
Du borde föreläsa eller skriva en bok, eller ge ut din blogg i bokform, tänk vilket atbetsmatrial det skulle kunna bli ❤️❤️ Kram fina ❤️

Bellan sa...

Fruktsallad.... :D :D :D

Kram bästa du! ❤️
//Bellan