Men nu då

Efter det avtalsförslag vi fick från kommunen sist gav vi upp hoppet om att slippa lite ansvar när det gäller Sandras verksamhet. Men så igår, utan att jag behövde tjata eller ens påminna en enda gång, kom ett nytt förslag. För er som missat det så handlar det om att kommunen hyr lokalen där Sandras verksamhet hålls i vår källare.

Nu ligger summan på det som dom flesta gissade, dvs betydligt högre än första skambudet. Men summan i sig är inte så viktig, även om vi såklart behöver den hjälp vi får så vi förhoppningsvis kan få ordning åt Sandra med lån och kostnader som hon inte kan betala i framtiden.

Men det vi först och främst ville med avtalet var ju att vi föräldrar inte ska behöva driva allt, stå med pedagogiskt ansvar och se till att det finns material. Sen har jag retat mig väldigt mycket på att Sandra gick miste om sin hab-ersättning på 50:- om dagen, för att kommunen inte har erbjudit något anpassat, trots att hon alltid har haft ett stort behov av en verksamhet. Det är ju skillnad om individen själv inte kan eller vill, anser jag. Men med det här avtalet får hon sin ersättning igen.

När det gäller bostadsanpassningen så ser det mörkt ut fortfarande. Vi kommer antagligen få överklaga och står återigen i den sits som vi inte kommer ur. Vilken väg ska vi kämpa mot som blir rätt i framtiden? Allra bäst för Sandra är ju den väg vi är inne på just nu, men får vi ingen hjälp så kommer vi inte ha möjlighet att få huset i det skick vi måste innan enbart Sandras inkomst ska räcka. Tyvärr är dom flesta åtgärder mer renovering och går inte under anpassning, men får vi hjälp med anpassningen så har vi ju lite mer över till att renovera.

Några andra boende-alternativ har vi egentligen inte om det ska vara tryggt för Sandra i framtiden. Övriga alternativ innebär nämligen mer inblandning av kommunen. Och dom kommer ju inte satsa mer den dagen vi inte ser till att dom satsar alls…

Dom som var här och tittade i veckan anser ju att det finns boendeformer som är bättre för Sandra, och då får man inga anpassningar. Jag fick ett samtal om det igår och blev så j-a arg så jag skakade efteråt. Hur är det möjligt att så många ”förståsigpåare som inte förstår att dom inte förstår” tror att dom är experter på en individ dom knappt har träffat?

Nåja, nog om det just nu. Det är ju ingen idé att gå och reta sig innan vi vet hur det går.

Jag önskar en fortsatt skön helg!

.