lördag 18 juni 2016

Lite mycket

Dom utlovade materialtipsen får vackert vänta ett tag till för här blev det plötsligt en hel del nya anpassningar med andra planeringar att ta hänsyn till.

Vi har haft fullt upp med att akut-ändra schemat för Sandra, då hon har tröttnat på sitt gamla. Eller, egentligen har hon nog inte tröttnat, utan det är väl snarare så att det har blivit ett bakslag p.g.a. alla förändringar vi har varit mer eller mindre tvingade att göra på sistone. Samtidigt har våra uppsatta mål stått still lite eftersom vi inte har vetat åt vilket håll vi ska jobba. Det vet vi fortfarande inte, men klart är iallafall att det inte kommer bli någon lösning inom snar framtid så nu måste vi hitta ett vettigt schema för Sandra medan vi står här och stampar. För hon kan inte vänta på lösningar, utan det måste bara funka, liksom.

Precis allt måste gås igenom in i minsta detalj innan vi ändrar nåt. När vi nu fick ändra hela förmiddagarna ganska rejält, så krävdes det en hel del planeringar och funderingar för att det skulle bli så bra som möjligt. Dessutom var ändringen akut, så vi hann inte ha möte innan, som egentligen hade behövts.

Förutom alla genomgångar så måste det ju funka för Sandra också, så det har varit en hel del schemafixande och nya rutinlappar att få ihop och tillverka.



En ny magnettavla är också fixad. På den kan Sandra se vilken assistent som gör vad av sånt som är viktigt för henne att ha koll på. En sån tavla har hon haft på jobbet, men nu kommer assistenterna vara mer uppe i huset och då behövs det en sån även här hemma.


Sen innebär ju allt det här att vi förändrar ännu mer för Sandra. Och även om förändringar är till det bättre (för annars förändras ju inget) så tar det av hennes energi innan hon vet hur det nya går till.

Vi går också underbemannade, och för tillfället saknas det två assistenter för att det ska gå runt. Det innebär ju att vi som jobbar, jobbar betydligt mer än vi ska och orkar. Det är inte lätt att hitta rätt personer som både ska passa och brinna för den här typen av jobb.

Samtidigt är det ju ett jätteroligt jobb, om man gillar det. Men det tar tid att hitta rätt folk och vi måste sålla genom den finmaskigaste silen och kan inte ta in nån som inte verkligen vill, eller passar.

Det jag skulle skriva var att vi är ganska trötta, allihop. Jag hoppas bara att dom som jobbar orkar tills det kommer in rätt folk. Och att vi föräldrar orkar tills resten löser sig. Jag hoppas det löser sig snart.

Ha det fint!

.

1 kommentar:

Bellan sa...

Styrkekramar ❤️

//Bellan