Dom
utlovade materialtipsen får vackert vänta ett tag till för här blev det
plötsligt en hel del nya anpassningar med andra planeringar att ta hänsyn till.
Vi
har haft fullt upp med att akut-ändra schemat för Sandra, då hon har tröttnat
på sitt gamla. Eller, egentligen har hon nog inte tröttnat, utan det är väl
snarare så att det har blivit ett bakslag p.g.a. alla förändringar vi har varit
mer eller mindre tvingade att göra på sistone. Samtidigt har våra uppsatta mål stått
still lite eftersom vi inte har vetat åt vilket håll vi ska jobba. Det vet vi
fortfarande inte, men klart är iallafall att det inte kommer bli någon lösning
inom snar framtid så nu måste vi hitta ett vettigt schema för Sandra medan vi
står här och stampar. För hon kan inte vänta på lösningar, utan det måste bara
funka, liksom.
Precis
allt måste gås igenom in i minsta detalj innan vi ändrar nåt. När vi nu fick
ändra hela förmiddagarna ganska rejält, så krävdes det en hel del planeringar
och funderingar för att det skulle bli så bra som möjligt. Dessutom var
ändringen akut, så vi hann inte ha möte innan, som egentligen hade behövts.
Förutom
alla genomgångar så måste det ju funka för Sandra också, så det har varit en
hel del schemafixande och nya rutinlappar att få ihop och tillverka.
En
ny magnettavla är också fixad. På den kan Sandra se vilken assistent som gör
vad av sånt som är viktigt för henne att ha koll på. En sån tavla har hon haft
på jobbet, men nu kommer assistenterna vara mer uppe i huset och då behövs det
en sån även här hemma.
Sen
innebär ju allt det här att vi förändrar ännu mer för Sandra. Och även om
förändringar är till det bättre (för annars förändras ju inget) så tar det av
hennes energi innan hon vet hur det nya går till.
Vi
går också underbemannade, och för tillfället saknas det två assistenter för att
det ska gå runt. Det innebär ju att vi som jobbar, jobbar betydligt mer än vi
ska och orkar. Det är inte lätt att hitta rätt personer som både ska passa och
brinna för den här typen av jobb.
Samtidigt
är det ju ett jätteroligt jobb, om man gillar det. Men det tar tid att hitta
rätt folk och vi måste sålla genom den finmaskigaste silen och kan inte ta in
nån som inte verkligen vill, eller passar.
Det
jag skulle skriva var att vi är ganska trötta, allihop. Jag hoppas bara att dom
som jobbar orkar tills det kommer in rätt folk. Och att vi föräldrar orkar
tills resten löser sig. Jag hoppas det löser sig snart.
Ha
det fint!
.
1 kommentar:
Styrkekramar ❤️
//Bellan
Skicka en kommentar