Här
är det ganska lugnt och Sandra mår okay. Igår var det lite skört, men det beror
troligtvis på värmen. Att Sandra sen vill ha både strumpor och morgonrock efter
den svalkande kvällsduschen gör ju inte humöret bättre, precis. Allt sånt där
som bryter rutinerna utan att ha ett mönster som är tydligt för Sandra är ju
svårt. Saker som ändrar sig efter omständigheter tar bara energi. Och när vi
ändrat så ändras omständigheterna så vi får ändra tillbaks igen, om ni förstår
hur jag menar.
Så
ibland är det bättre att bara låta saker vara som det oftast brukar vara, och
stå ut dom gånger omständigheterna ändras. Men vi har en regel som Sandra vet,
nämligen att alltid vara barfota till shorts. Det blir tydligt för Sandra att
förstå, och då blir det inga bekymmer att ta av strumporna när det är 30 grader
varmt. Men det skulle ta väldigt mycket energi och ge en hel massa förvirring
om vi glömmer att informera om det, så någon tar fram både strumpor och shorts.
Det
är just det tänket, att vara tydlig så Sandra förstår vad hon ska göra, som är
så viktigt om Sandra ska orka. Det var just det tänket dom saknade på korttids.
Chefen där frågade mig på ett möte hur vi (dom på korttids) skulle få Sandra
mer självständig. Han sa ”Man styr en 2-åring, men man styr inte en 22-åring”
Att
Sandra dessutom är två år i huvudet gör det ju än mer viktigt att förstå innan
man anpassar. Vi kom inte längre, för det går inte att förklara den biten för
någon som verkligen inte har det rätta tänket. När vi ska göra Sandra mer
självständig så krävs det helt andra metoder och då måste vi styra upp hennes
tillvaro först.
Nåja,
det blev visst ett sidospår :) Åter till vår vardag. Göran och Sandra blåste
såpbubblor i skuggan, medan jag fortsatte att torka ur och markera upp hyllor
och lådor i kökets värme.
Assistenterna
får väl känna in sig sen, och se om det är något som behöver ändras. Jag har
försökt samla dom saker som används mest i samma skåp och lådor, så det ska
vara enkelt att hitta. Märkningarna är ju inte till för att hitta sakerna, utan
för att veta vart man ska lägga/ställa tillbaks dom så nästa person också hittar.
Imorrn
är det måndag igen och det går så fort så man blir nästan rädd. Hursomhaver så
kan jag nog vara lite ledig ett par dagar igen. Vår plan är att turas om, Göran
och jag, så jag är ledig och åker till husvagnen med Sune måndag till onsdag.
Sen lämnar jag Sune kvar och löser av Göran här hemma så han får ledigt onsdag
till fredag.
På
så vis får vi båda lite ledigt dom veckor det fungerar att göra så, och Sune
behöver inte vara hemma när assistenterna är här. För det blir ett extra
passande med honom, och vi tycker väl att det räcker med anpassningar ändå att
tänka på.
Bara
en sån sak som att det ibland tar en väldig tid för Sandra att förflytta sig,
och hon kan då bli störd om katten kommer för nära. När det är dags att gå ner
i källaren så måste först Sune stängas in, annars smiter han också ner bland
Sandras saker och då blir hon stressad. Så det är betydligt lugnare att han är
i husvagnen med Göran eller mig i veckorna.
Solkatt |
Det
får vara allt för idag. Jag önskar er en skön söndag!
.
1 kommentar:
Allt du skriver känner jag igen även om detaljerna inte är exakt desamma.
Jag brukar dra parallellen med småbarn,hur självständiga är de och hur klarar de sig utan stöd.Precis där är Hanna dvs hon kan få en viss valfrihet utifrån givna ramar.De ramarna måste omgivningen sätta eftersom hon saknar förmågan att se och förstå helheten.
Därför har Hanna t ex matschema och hon kan såklart välja på det men hon har inte gjort sitt eget matschema (jag brukar göra det tillsammans med henne och hon kan välja en del när jag frågar t ex "vill du äta korv på lördagar").
Självständig är man aldrig när man är helt beroende av andra,allra mest osjälvständig är man när man inte kan kommunicera med andra.
Har ibland tänkt att de som pratar om självständighet inte förstår vad det innebär på djupet.
Tror de tänker något i stil med att alla måste kunna välja om man frågar t ex "vill du ha mat" men de förstår inte att personer med autism svarar lite hursomhelst,antingen ekolali som upprepa det senaste ordet eller så svarar de alltid nej (vanligt när de inte förstår)eller så svarar de nåt de lärt sig (härmar) som kan låta rätt men inte är personens vilja och då är det såklart ingen mening med att fråga på det sättet.
Jag säger till nya assistenter - du måste alltid erbjuda mat och om Hanna inte vill ha kan hon säga ifrån.Bäst är om Hanna valt innan men det händer att det inte hinns med om hon har väldigt många anfall.
Hos Hanna har jag märkt upp mycket,det är ju ett måste när man är många som både ska hitta och lägga tillbaka rätt.
Jag säger till Hanna att jag skriver så alla assistenter ska hitta sakerna,annars vill hon helst "leka" med dymo-apparaten för hon älskar bokstäver och (än mer) siffror och manicker med siffror på.
Förstår precis problemet med katten,det finns en katt hos en släkting Hanna besöker ibland som måste stängas in på samma sätt.
Skönt att ni kan vara lite lediga på veckorna!
Annette
Skicka en kommentar