För er som jobbar med personer som har autism

Tro aldrig, aldrig att ni förstår och kan autism fullt ut. Var alltid, alltid öppna för mer kunskap och förståelse.

En person som säger ”Jag har träffat många med autism och jag har jobbat med det här i såå många år, så det här kan jag” är inte en lämplig person att jobba med personer som har autism! Fattar man inte att det är extremt viktigt att ha personkännedom, och lyssna på anhöriga (eller andra som känner individen väl) så har man valt fel jobb. Sorry!

Dom flesta av ”dom som tror att dom är fullärda” som jag har träffat säger dessutom inte ”person med autism” utan ”autister” och redan där visar man på okunskap, även om jag inte hakar upp mig på sånt när det gäller ”vanligt folk” som inte kallar sig experter. Är man expert, eller har man grundkunskaper inom autism, så vet man att man inte har individanpassat bara för att man buntar ihop alla som har autism under samma tak och sen säger att man har en verksamhet för autister. Och man vet att alla individer är unika och behöver egna anpassningar.

Experter bör också veta att man inte kan ändra på en person, eller kräva mer av någon än vad den personen har förmåga att klara av. Att man inte alls har individanpassat om det är individen som måste anpassa sig.

Man vet också att för att kunna anpassa så måste man ta reda på behoven, och för att få reda på behoven måste man fråga dom som känner individen väl (om individen inte har förmågan att tala om det själv).

Därför kan man aldrig, om man har kunskap om autism, säga ”Jag har jobbat så länge med andra, så jag vet hur det ska vara för alla”

Och därför kan inte Sandra gå kvar på korttids. För där är det för många nya personer med just den här inställningen. Den som är allra nyast påstår dessutom att han vet Sandras behov och att han har kunskaper om autism som jag inte får ifrågasätta. I samma mail talar han om för mig hur dom har löst situationer ”så bra” för att undvika konflikter med Sandra, och tror på fullt allvar att det är bättre att låta Sandra bestämma, än att strukturera upp tillvaron så hon förstår den och blir trygg. Istället för att vara tydlig, så Sandra vet vad som förväntas av henne, så struntar man i hennes grundläggande behov för att slippa konflikter när hon inte förstår.

Men han vet ju… så jag ska inte tala om hur man måste göra istället, för att undvika konflikter som han skapar genom otydlig pedagogik. Han har faktiskt träffat Sandra typ tre gånger och vet ju hur ”autister” fungerar! Ja… när man inte når fram och när folk inte fattar att dom inte fattar, då är det liksom ingen idé att försöka förklara mer.

HÄR finns information om en kommande webb-utbildning som är gratis. Alla bör ju bara ta tillfället i akt, helt enkelt. Vilket kanonerbjudande att få utvecklas!

Nu har jag iallafall varit och hämtat Sandras saker på korttids. Jag har väl väntat på att dom skulle höra av sig, eller åtminstone försöka reda ut orsaken till att Sandra inte kan vara där mer. Kanske att jag hoppades att dom tycker det är tråkigt att hon inte kommer tillbaks... Men det har varit tyst därifrån och tillslut meddelade jag bara att jag kommer. Sakerna som Sandra har plockat med sig hem, för att personalen inte har klarat att visa henne hur hon ska lämna kvar det som inte är hennes, får dom väl hämta om dom vill ha det. Tack och hej, leverpastej. Nu jobbar vi upp tryggheten igen och ser framåt.

.