måndag 30 maj 2016

När orken räcker

Vi har haft en helt fantastisk helg. Även om det är för tidigt att säga, så ligger det ju nära till hands att se kopplingarna. Inget korttids – ingen oro. Vi vet förstås inte än, men söndagarna har varit extra sköra sen ganska länge tillbaks, och helgerna över lag har ju varit trötta. Vi har mest fått vila ikapp för att fylla på Sandras energi inför nya veckor med korttids.

Den här helgen har Sandra orkat göra lite utöver att vila. Så härligt att se hennes glittrande glimt i ögonen och strålande glädje i hela ansiktet. Det var ett tag sen, även om vi har skymtat den där bus-blicken lite då och då.

Igår bakade vi t.o.m. och Sandra klarade det jättebra. Med min hjälp i bakgrunden så smörade hon formen, blandade mjöl med bakpulver, vispade ägg och socker med elvispen och blandade sen ihop allt till en smet.


Alltså den stolta blicken ♥ ♥ ♥ Den syns inte på bilden men den kändes i hela köket.


Och visst blev den fin?!

Såna här helger kunde vi ha förr, under skolåren då allt var anpassat efter Sandra. På den tiden hade hon energi över till saker hemma, trots att hon gick både i skolan och var på korttids i veckorna. (Då fungerade anpassningarna på korttids).

Det senaste halvåret har orken knappt räckt till jobbet för Sandra, utan tagit slut efter korttids varje vecka. Sen vila onsdag till söndag för att orka till korttids igen. Så himla trist att dom inte ville fatta det. Och sen LSS-handläggaren tog in felaktiga uppgifter från korttids (eller varifrån hon nu fick dom?) så har vi märkt en enorm skillnad på deras arbetssätt. Som om dom ska bevisa att uppgifterna stämmer. Det är så konstigt alltihop och jag undrar hur det ens är möjligt att dom kan göra så här. Undrar om dom är nöjda med sin arbetsdag sen? För det skulle vara väldigt märkligt om den personal som jobbade innan det kom en ny chef inte ser skillnaden. Men, men, det är som det är och nu gör vi det bästa av hur det blev.

När Sandra har energi över till lite roligheter efter det att alla grundläggande behov är tillgodosedda så är det ju toppen på alla sätt och vis! Det uppväger ju faktiskt att vi inte har nån mer avlastning. För det är då Sandra kan få en stimulerande vardag på hennes villkor. Det är då hon hinner utvecklas, och det är då det här jobbet är som roligast.

Efter lite fika med nybakad sockerkaka behövde damen vara ifred lite. Jag undrade om jag kört på för mycket, det är så lätt hänt. Men det är ju svårt att baka halvvägs, liksom. Resten av kvällen gjorde vi inget annat än dom vanliga rutinerna och det gick bra iallafall. Bus i blicken fanns det fortfarande, och inga låsningar.

Hur veckan blir återstår att se. Det är ju trots allt en stor förändring för henne att inte åka till korttids efter jobbet på måndagar, så det tar väl ett tag innan hon förstår hur nya schemat ser ut. Eftersom hon inte kan föreställa sig saker hon inte upplevt, så är det bästa sättet att ta sig igenom det med extra tydligt schema, tills det blir rutin, för då kommer lugnet på köpet.

Jag önskar er en fin-fin vecka!



.

2 kommentarer:

Annelie L sa...

Sockerkakan ser underbart god ut, så härligt att Sandra har så mycket ork att till och med busblicken skymtar fram. Det måste kännas underbart ❤️ Saknarkram ❤️

Anonym sa...

Tänk vilken tur Sandra har som har er som föräldrar! <3 (och ni som har er fina solstråle såklart!)