lördag 28 maj 2016

Korttids är stängt

Oj vad jag har sovit! Nio timmar på raken och ville helst somna om när jag väl vaknade igen. Men jag har migränkänningar så det är nog orsaken. Bryter den ut så sover jag ju i ett par dygn, men tabletterna håller den i schack än så länge.

Sandra har sovit hon med, som tur är :) och hon har tagit informationen om ”stängt korttids” bra. Hon säger då och då ”Tråkigt korttids stängt” och vi bekräftar det och svarar med att hon får ha roligt på jobbet med sina assistenter istället. Jag passade också på att berätta att en assistent ska sova här på onsdagar, och då vändes Sandras fokus till det istället. ”Alla onsdagar” sa Sandra glatt :)

Hon har ju inte förstått det än, eftersom vi inte har satt upp det på schemat. Men vi hade tänkt att det skulle sättas upp nästa gång, så det var en bra sak att ta till nu. Efter det har Sandra pratat mer om onsdagens roligheter än måndagens saknad.

Vi har också en reservplan för måndagen då det säkert kommer komma en hel del oro när schemat är ändrat. Att inte åka till korttids som det alltid har varit kommer så klart påverka henne. Men hon älskar att åka bil, så blir det ingen biltur till korttids så kan det ju bli en biltur till nåt annat roligt. En liten utflykt till en assistent som är hemma t.ex. Men det tar assistenterna till om det behövs, och det gör det troligtvis. Sandra får veta det om och när det blir isåfall.


Stort tack till ann möller för din kommentar. Du undrar om det kanske var en ny situation på korttids, som behövde en akut lösning. Nej, då hade jag inte blivit arg. Sånt händer titt som tätt och är man proffsig (som Sandras assistenter) så gör man en utvärdering, med åtgärd och diskuterar det tillsammans med övriga i efterhand. Det gör dom inte på korttids, iallafall inte med åtgärd och inte tillsammans med oss.

Den här gången (som fick bägaren att rinna över efter alla andra gånger) handlade det om att inte kunna hantera Sandras oro i en situation. Oron uppkom med all säkerhet för att Sandra inte visste klart och tydligt vad som gällde. Istället för att vara konsekvent och förtydliga situationen valde personalen att låta Sandra bestämma genom att ta bort det som oroade (vilket i förlängningen bara skapar mer oro nästa gång).

Det hade man kunnat göra som en akut lösning om det inte var viktigt. Den här gången var det viktigt att följa det som var sagt, eftersom det dels var ett grundläggande behov och dels var förberett åt Sandra. (Och återkommande, så det var inget nytt). Hon visste precis när och hur. Jag skrev det i kontaktboken innan, att Sandra hade stenkoll på situationen men säkert skulle fråga ändå, för att få det bekräftat från fler inblandade. Hon brukar stämma av allt med alla innan hon är helt lugn, nämligen.

När sen Sandra kom till jobbet väldigt stressad och orolig över att personalen hade ändrat det som var sagt så tog det hela dagen innan hon var lugn över det igen. Då blev jag förbannad, för vi har haft möten och gått igenom vad som är viktigt och varför. Inte i detalj, men grunden. Det som man bör fatta om man förstår sig på autism. Att det är viktigt med struktur och rutiner. Och tydlighet! Och att kontaktboken är viktig just därför.


Så jag skrev ju till korttids direkt. Jag har alltid tagit upp saker rakt och ärligt direkt när det händer. Proffsig personal tar till sig och sen är saken ur världen. Oproffsig personal tar det personligt och blir tjuriga. Oproffsig personal ska inte jobba med Sandra!

Jag frågade rent ut varför man inte läst det jag skrivit i boken och om det hade varit en vikarie som hanterat situationen. Eftersom jag anser att all ordinarie personal borde veta bättre. Efter det fick jag mailet jag berättade om igår. Jag ska inte kritisera för dom vet minsann hur man anpassar åt personer som har autism. Bara i det mailet lyste okunskapen mer än det otrevliga han skrev.

ann hoppas att jag svarade på mailet. Ja, jag skrev att jag tyckte det var sorgligt att dom inte kunde ta kritik på ett proffsigt sätt. Han avslutade sitt mail med att önska en trevlig kväll, jag avslutade mitt med orden Trevlig kväll själv, vi har fortfarande oro här.

Sen skrev jag ett långt argt mail till chefen om att Sandra inte kan gå kvar på korttids när personalen motarbetar. Jag skrev att personalen saknar grunderna i autismkunskap och att ingen kan anpassa efter en individ utan att först ta reda på individens behov. Sen tackade jag för oförståelse, okunskap och ingen mer avlastning.


Allt vi har tagit upp för att det är viktigt och skapar oro hos Sandra, har personalen förvärrat, hur proffsigt är det?!

När vi sa att Sandra inte får ha saker som inte är hennes med sig från korttids (och förklarade varför) så har hon saker med sig varje gång. När vi sa att hon var betydligt lugnare efter att ha varit på korttids utan andra gäster börjar personalen genast skriva i boken hur tråkigt Sandra tycker det är när dom andra inte är där. När vi säger att Sandra en period var väldigt stressad vid matsituationen och behövde sitta ensam för att kunna äta (på jobbet alltså) så skrev personalen varje gång att Sandra älskade att sitta med alla vid bordet. Osv. Osv.

Det är som att dom vill visa att dom gör på sitt sätt och inte tänker göra som den jobbiga morsan säger. Då har man ju liksom missat att det inte är för morsans skull, utan för Sandras. Hela situationen är märklig, men det är uppenbart att dom har pratat ihop sig, personalen och cheferna på kommunen. Jag tycker inte att dom är ett dugg proffsiga faktiskt.


Vi saknar den personal som varit. Då fungerade det jättebra. Det är bara en kvar sen den tiden, och hon är väl överkörd för länge sen. Om nån från korttids läser det här så hälsa till den personen som har varit med från början, och som är den enda av er som känner till Sandra ordentligt. Tack till G för alla fina år!

Vi saknar också några andra guldklimpar som varit med från start. A som var den som skolade in Sandra. J.J som var tryggheten själv. B som har hoppat in som vikarie några gånger och som brukar ha mysiga sångstunder med Sandra. S som var den man vände sig till i början och som jag fortfarande har kontakt med. Och sist, men verkligen inte minst, bästa M som hade koll och ordning men nog fick för stor belastning när han förväntades sköta två jobb utan extra resurser då kommunen fick för sig att korttids var ett bra ställe att ha daglig verksamhet för Sandra på.

Ni vet vilka ni är och min kritik mot korttidspersonalen gäller inte er. Tack för allt ni har gjort för oss och Sandra ♥


Jag ska tillägga att Sandra tycker om all personal. För henne räcker det att personalen tycker om henne, och det vet vi att alla gör. Ännu mer tycker hon om personer som gör roliga saker med henne, och hon förknippar inte hennes mående efteråt med det roliga och o-anpassade som gjorts. Hon förstår inte att hon mår bättre av att slippa oro och o-struktur. Och det förstår ju inte dom personer som skapar det heller…

.

1 kommentar:

Bellan sa...

❤️❤️❤️❤️❤️

//Bellan