Anpassning, schemafix och familjeliv

Det är en fortsatt pigg tjej här hemma och igår orkade hon med lite aktiviteter också, vilket känns bra. För att ”inte göra nånting” gör henne uttråkad och i viss mån även stressad. Är Sandra pigg så är det bäst att ha en plan för lagom och anpassad sysselsättning.

Igår blev det en biltur och Göran och jag fick lite ärenden gjorda som vi nu slipper avsätta tid för på måndag då vi är lediga.

Bl.a. åkte vi förbi habiliteringen och hämtade ett schema åt Sandra, så hon kan ha ett likadant på jobbet som hon har hemma.

Schemat hemma

Förhoppningsvis hinner vi få upp det nu i helgen, så det är klart att använda när Sandra ska till jobbet på måndag. Men det är ju inte bara att sätta upp tavlan på väggen. Största jobbet är att få ordning på alla bilder hon behöver, och göra klart en låda att förvara dom i. Men det är förberett så långt det går, så det är egentligen bara att byta ut kardborrar mot magneter.

Om nån har missat hur vi jobbar med schemat kan ni läsa om när vi bytte schema hemma HÄR. Det har blivit några finjusteringar sen dess, men i stort sett så ser det ut så hemma, och även snart på jobbet.

Assistenterna är förstås informerade och förberedda, vilket är viktigare än att Sandra är det om det ska bli bra. Fast Sandra är också förberedd, så klart. Iallafall så pass att jag berättade att hon ska få ett likadant schema på jobbet, som hon har hemma. Vi ska visa henne sen när det är uppe, eftersom hon inte riktigt kan föreställa sig saker hon inte varit med om. Det räcker inte att säga hur något nytt kommer bli, det måste upplevas, men förbereda måste vi förstås.

Jobb-schemat som det ser ut nu, utan bilder

Idag har vi inga stora planer, men eftersom Sandra är pigg så får vi nog ha lite reservplaner som vi kan ta till när vi ser hur dagen avlöper. Sandra vill ju ut och blåsa såpbubblor, men just nu verkar det inte bli väder för det.

Helgerna är inte så himla bra, egentligen. Det beror på att vi föräldrar inte orkar ha den struktur som Sandra behöver. Det kommer bli lättare för henne, och alla oss assistenter sen när vi får en helhet på hela veckan. Men just nu är det ju fortfarande Göran och jag som bor här och även om vi jobbar som assistenter så är vi ju en familj.

Vi anpassar ju allt efter Sandra, förstås, men vi har inte det fasta schemat för henne som hon behöver. Lite svårt att förklara, för vi har ett fast schema, men det är inte tillräckligt anpassat om det ska vara riktigt bra helger för Sandra.

Den här biten har jag svårt att förklara för cheferna också, för den diskussionen har vi haft många gånger då kommunen skulle ansvara för Sandras verksamhet. Dom förstår helt enkelt inte hur Sandras schema måste fungera om det ska vara bra dagar för henne. Jag vet ju hur vi skulle få helgerna bra, men det kräver att vi inte har något familjeliv alls. Det är svårt, faktiskt. Vi kan se det som ett misslyckande om vi ska utgå från Sandras behov, vilket vi ju ska… Samtidigt är vi inga robotar så vi gör så gott vi orkar, och försöker kombinera assisterande, anpassning och familjeliv lite. Helt bra kommer det, som sagt, bli när Sandra bor här och har assistans hela tiden.

Jag önskar er en fin lördag!

.