söndag 7 februari 2016

Planeringar och målsättningar

Jag läste igenom vår senaste genomförandeplan, där det står vad Sandra klarar själv och vad hon behöver hjälp med. Det slog mig att när vi gick igenom det, så fokuserade jag på själva handlingen. Alltså att Sandra kan t.ex. duka själv. (Som mamma vill man ju gärna lyfta fram sånt) Men det är ju just det som är så svårt att få oinsatta att fatta. Att hon inte kan utan hjälp. För att bereda vägen innan hon gör något är ju lika viktigt som att mata någon som inte kan ”föra skeden till munnen” själv. (Att föra skeden till munnen själv har blivit nån slags förenklad beskrivning på om man behöver assistans eller inte, men så enkelt är det tack och lov inte i utredningarna)

Om vi tar exemplet att duka. Visst kan Sandra det, och tycker det är roligt också. Men! Om det ska räknas som ”kan själv” så ska det ju ske utan hjälp och utan den viktiga förberedelsen. Skulle hon kunna själv så behöver ju ingen ställa fram rätt saker, lite i taget, i rätt ordning och på exakt samma sätt, ihop med samma rutin och samma uppmaning varje gång…

Kan man själv så kan man också räkna ut när det ska dukas, och vad som behövs. Det är ju en enorm skillnad på att vara så självständig som möjligt efter sina förutsättningar, och att vara självgående. Hur tänkte jag? Det är nog läge att skriva om den där genomförandeplanen lite, så den inte misstolkas. För det har vi ju lärt oss, att kommunen hemskt gärna tolkar saker på sitt eget vis om det är till deras egen fördel.

Sen fick jag för mig att det var en verksamhetsberättelse som kommunen ville ha, och inte genomförandeplanen, eller så vill dom ha båda?! Eller vad det nu är för skillnad, och vad nu det ena eller andra heter...


När Sandra gick på den senaste dagliga verksamheten så fanns det en pedagog som skulle vara ett stöd. Men hon hade en massa uppgifter och ansvarsområden, så hon hade inte tid med oss. Hon köpte in material, men resten hann hon inte. På ett möte fick vi ett papper där vi skulle göra en verksamhetsberättelse. Själva! Alltså, vi hade ju ganska fullt upp med att jobba som assistenter, och har faktiskt inget ansvar för den pedagogiska planeringen. Inte den kunskapen heller, för den delen.

Därför tror jag att det är en sån dom vill få in, för den vi skulle göra fick dom aldrig. Sandra blev sjuk och sen dess har hon haft egen verksamhet. Men vi har en plan, och jag har ju så klart skrivit ner den tillsammans med en hel massa andra viktigheter i en ”Sandra-pärm” Så den planen kan dom ju få in på kommunen.

Vad nu syftet med det är. Om dom tror att vi inte jobbar, eller om dom vill veta hur dom skulle jobba?! För Sandra har en mycket bättre verksamhet än vad kommunen erbjuder dom som går på deras dagliga verksamhet. Så kanske att kommunen skulle behöva göra ett bättre jobb istället för att ifrågasätta vårt, kan jag ju tycka.


Bellan undrar om inte Sandras viktiga anpassningar står med i ansökan om Särskild anpassad bostad. Jag vet inte vad som kommer stå med, men på det mötet vi hade, angående ansökan om bostad, kändes det inte som det var intressant vad behoven var riktigt. Det står dock en hel del i ansökan vi skickade in från början. Handläggaren sa att hon bara tittar på om ansökan ska gå igenom eller inte. Sen är det inte hennes ansvar hur det hela ska gå till… Vi får väl se när vi får hem papper om det.

När vi gjorde en IP, veckan efter, kom behoven fram. Så hon har fått dom den vägen också. Behoven är ju förstås avgörande för om det ska beviljas eller inte, men dom exakta behoven och hur det måste anpassas var en senare fråga, tydligen.

Men, som du är inne på, det är ju viktigt att behoven står i beslutet för att göra det svårare för kommunen att sen ”anse sig ha anpassat efter behoven” Vi får ju hem beslutet och kan komma med åsikter innan det klubbas, så vi ska ha det i åtanke då. Tack!


Jaha, det var det om det. Sandra är fortfarande lite skör här hemma, men vi anpassar kraven efter det och klarar oss hyfsat från låsningar och utbrott. Hon längtar i vanlig ordning till vardagen så kanhända är det därför hon är skör nu.

Må så gott!

.

2 kommentarer:

Ingela Hammar Wallentin sa...

Ja, det är som du säger, inte minst för att få rätt till stöd.. Det är också viktigt för framtiden att tänka sig för när man yttrar sig om vad någon kan. Att kunna med stöd är inte att kunna, helt enkelt. Vi är ändå mer benägna att överskatta än att underskatta, kanske särskilt kognitiva förmågor, inom LSSverksamheter. Det leder till överkrav, sådant som "jodå, han vet precis, han kan om han bara vill" vilket ju som regel inte är fallet. Inte för oss som tror på att "personer som kan uppföra sig gör det" När det gäller praktiska färdigheter är vi onödigt benägna att framhäva och berömma att kunna något på egen hand. I verksamheter för vuxna finns hos många en ovilja att ta emot stöd, vilket leder till dåliga förutsättningar att få ett fysiskt välmående. "Ett gott liv som andras" på riktigt, är för många beroende av att vara BEKVÄM med att ta emot stöd i vardagen. Det går att berömma förmåga till samarbete, och förmåga att ta emot hjälp, på ett sätt som barnet "köper"

Anonym sa...

Du kan be handläggaren förtydliga vad hon vill ha för papper.
Genomförandeplaner brukar man ha flera - på mitt jobb är en av dem "hela arbetsbeskrivningen" med alla rutiner mm mm dvs en genomförandeplan för assistansen.
Sedan jobbar vi med genomförandeplaner för t ex gångträning och där sätter man upp mål och delmål och utvärderar eftersom (vid möten).

Antingen vill kommunen veta hur Sandras "jobb" ser ut eller så behöver de veta mer om hela dygnet med tanke på boende.Det kan vara lite svårt att veta hur det blir i förväg innan hon flyttar,hur assistenterna ska göra det som ni föräldrar gör idag.
Det kanske vore bra för Sandra att ha ett hus med två ingångar,gå ut och över till "jobbet" på andra sidan eller i ett uthus på gården eller liknande?I så fall borde kommunen kunna bistå åtminstone med pedagoghjälp som planeras in t ex var tredje månad eller nåt.

Att skriva rätt är viktigt,exemplen är många t ex säger man oftast att X äter även om X får hjälp att äta.Det vore konstigt att säga annat men om man ska beskriva hjälpbehovet måste man tänka annorlunda - tänk på att handläggare och nämnder inget förstår så borde det bli rätt,försök gärna beskriva hur hjälpen inklusive förberedelser går till,det bör räcka med ett exempel eller att du beskriver principen.Principen på mitt jobb är planera,göra saker tydliga och att göra saker i rätt ögonblick.