Den
23 november skrev vi till vår LSS-handläggare och bad om en Individuell Plan
enl. LSS. Vi sa att den skulle innehålla planer för Sandras framtid, boende,
sysselsättning och assistans. Vi skrev att assistanssamordnaren och vi
föräldrar ska vara med och dom berörda personerna från kommunen som behöver
vara med. För det vet ju inte vi riktigt, vilka ansvarsområden dom har (eller
ska ha) på kommunen.
Hade
vi inte legat på ordentligt så hade det inte blivit någon IP åt Sandra, men
eftersom vi är som vi är så släppte vi inte det förrän vi fick ett datum. Igår
var det dags.
Är
det då inte lite märkligt att det bara var LSS-handläggaren med från kommunens
sida?! Chefen för daglig verksamhet var inbjuden, men kom inte och gav inget
giltigt skäl för det heller. Hon struntade helt enkelt i att svara när vi inte
godtog att hon ville skjuta upp mötet för att hon ville ha svar från IVO först.
Men,
mötet kändes ändå okay så långt. Vi har dock varit med tillräckligt länge för
att veta att det inte räcker med att ett möte känns ok om det ändå inte blir en
vettig fortsättning. Och fortsättningen får vi ju se nu… Det känns bra just nu,
och det skrevs en IP med Sandras framtida behov av anpassning.
Det
står också att det måste vara ett samarbete mellan assistansbolag och kommun, vilket
kommunen vägrat tidigare, och att vi föräldrar inte ska ta kommunens ansvar. Jag
tror jag stannar där. Eftersom jag inte gillar att spekulera för mycket så återkommer
jag om det när vi vet lite mer om fortsättningen.
Efter
mötet åkte vi hem och kände oss ganska tillfreds. Vi njöt av ledigheten och
varandra och gjorde just inget särskilt.
Idag
ska vi börja med nästa steg mot framtidsmålen och ännu en assistent ska
introduceras på kvällsduschen. Den här gången tror vi att vi har en lite bättre
plan, efter lärdomar från förra gången då vi gick lite för fort fram. Sandra
måste få bestämma takten och introduktionen är inte klar samma dag som Sandra
vill att assistenten ska hjälpa henne. Det brukar hon nämligen vilja i början,
sen kommer osäkerheten då Sandra behöver se att assistenten kan, och först
efter det kan jag dra mig undan lite försiktigt. Ett litet myrsteg i taget. Det
blir nog bra, tids nog :)
Men
först är jag ledig hela dagen och har inga planer, så det blir nog Spotify och
bara slappa. Må så gott!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar