Så
skönt det är att komma tillbaks till jobbet efter en ledighet och mötas av en
pigg och nöjd tjej. Det hade gått bra här hemma och verkar ha gått bra även på
korttids.
Lite
oro hade det varit och många frågor om ”vad kommer sen” med en del
schema-genomgångar som följd. Göran kom på att en orsak till oron kan vara vårt
nya schema hemma. Inte alls omöjligt att hon reagerar på den förändringen, även
om schemat är tydligare och bättre nu. Sen har det också tillkommit en bild på
jobb-schemat, vilket även det kan stöka till det lite för Sandra. Men beror det
på det så lägger det sig så snart det nya blir invant, och det enda vi kan göra
är att vara extra tydliga tills oron försvinner.
Igår
kväll satte Sandra upp sitt schema för idag helt själv för första gången. Hon
har velat att jag följer med och visar, men nu klarade hon det galant, med rätt förberedelser :)
Vår
ledighet gick lite för fort och jag fick mersmak. Jag längtar nog mest tills vi
får mer ordning, men att lämna hemmet när assistenterna tar över känns så
otroligt skönt. Då är det avkoppling på riktigt.
Visserligen
har vi en bit kvar innan vi kan släppa taget, och det saknas tillräcklig
bemanning ett tag till, så jag måste vara beredd att rycka in. Men när jag inte
behöver det så njuter jag fullt ut av ledigheten, och det är såå gott.
En till som njuter i husvagnen :) |
En annan fördel, och den egentliga orsaken till att vi har ordnat någonstans att ta
vägen, är ju att kunna jobba framåt med Sandra. Så länge vi är hemma, så klarar
hon inte att andra tar över i hemmet.
För
att kunna ta bort korttids så småningom, så måste externa assistenter ersätta
dom dygnen. Med tanke på hur alla förändringar tröttar Sandra, så är vi beredda
på en period som nog blir lite jobbig. Men vi måste igenom det, och det blir inte
mindre jobbigt av att skjuta det på framtiden. Snarare tvärtom, eftersom
Sandras dagar inte kan få den riktigt genomtänkta strukturen förrän hon har assistenter
dygnet runt i ett eget hem.
Vi
måste dock ta det i Sandras takt, för att minimera riskerna för bakslag. Så det
känns kanon att vi nu kan åka iväg, så Sandra får mer träning i att det är
andra här, även utanför jobb-lokalerna i källaren.
Idag
ska Sandra till frissan, och jag följer med. Sen har alla assistenter varit med på det varsin gång och sett hur det går till. Nästa gång testar vi att dom åker
dit utan mig, och det går säkert jättebra :)
Slutligen.
Jag la ut en efterlysning på fb förra veckan och bad om hjälp att samla
mjölk-korkar. Tack alla gulliga vänner och assistenter som bidrog, jag vet att
ytterligare några är på väg också, vilket är välkommet för det kommer gå åt en
del. Vad det ska bli har jag bara ett litet hum om än, men återkommer när det
är klart. Två varianter av nya jobb kommer det minst bli iallafall.
Ha
det så gott!
.
1 kommentar:
Läst ikapp igen...
Det känns som vi är inne i lite samma fas i livet för våra barn. Att jobba mot hemifrånflytten. Något av det svåraste här blir nog att få Turbo att acceptera att någon annan än jag följer med t ex till tandläkaren och dyl. Inte så lätt att slussa ut mamma, men vi får som ni jobba sakta men säkert framåt. Ni är så duktiga och har så bra planering.
Saknarkramar!
//Bellan
Skicka en kommentar