Eftersom
jag redan innan hade massor att hinna på vår ledighet, och den sen blev
avbruten så blev det lite kortare tid att hinna på så då fick bloggen vackert
vänta. Men igår var jag ledig några timmar så då hann jag ikapp lite.
Jag har ju
aldrig tid att skriva ett helt inlägg på en gång, utan går till datorn på alla
små stunder som blir över, eller när jag måste ”sitta på pass” utan att Sandra
ser mig. Så det blir en hel del fram o tillbaka om dagarna. Sen sammanställer
jag det när jag är ledig, eller när Sandra sover, och publicerar när jag hunnit
klart. Så ett inlägg brukar ta ett dygn att få klart.
I måndags
var vi lediga iallafall och det var ju tur att vi fick alla viktiga inköp
gjorda. Vi hade nämligen tänkt spara hälften till dagen efter, eftersom
affärerna ligger på olika orter. Men när vi hade varit hemma och käkat så var
inte klockan så mycket så vi drog iväg och fortsatte våra ärenden på en gång.
Efter det
har jag jobbat några dagar, och det är ju faktiskt jätteroligt, för det mesta.
Nu hade jag ju saker att hinna fortfarande så det blev lite fullt upp ett tag,
som sagt. Dessutom mådde inte Sandra något vidare så dagarna blev inga vanliga
jobbardagar. Vi lyckades få damen att vila med film ett par förmiddagar
och på eftermiddagarna mådde hon så pass bra att gnäll och kräkattacker
övergick i svammel. I torsdags var hon lite piggare och behövde inte vila, men
orkade inte jobba som hon brukar.
Det vänder
iallafall mycket fortare nu när vi kan anpassa efter Sandras ork, och det finns
möjlighet för henne att vila ordentligt. Det känns fantastiskt bra! För Sandras
skull känns det hur bra som helst och det är ju viktigast även om Göran och jag
hade föredragit att kommunen tog sitt ansvar.
Nåja, det
är färdigtjatat om dom idioterna! En orsak till veckans svacka tror vi är
personaländringarna som blev när jag vikarierade. Vi märkte en större oro hos
Sandra än vi har förstått tidigare. Vi är väldigt tydliga och sätter upp den
viktiga informationen på Sandras schema, eller personal-tavla, och vi går
igenom det flera gånger om dagen. Så efter ett par dagar lägger sig oron, men
oro är det.
Nu kan man
ju inte göra så mycket åt att det blir personaländringar ibland, så vi får
försöka hitta bra tydlighet för Sandra och sen är det ju bara att ta sig igenom
såna dagar så gott det går. Det vi kan göra, och gör, är att undvika
förändringar när det går.
En del
tror att man kan öva sig på det. Att vi skulle hjälpa Sandra om hon vande sig
vid att inte ha så mycket rutiner. Men det är precis tvärtom. Har vi fasta
rutiner så blir Sandra trygg, är hon trygg så klarar hon förändringar lättare.
Just nu är
hon faktiskt inte återställd efter vårens nerbrytning, och dessutom har vi
börjat med lite andra förändringar som vi måste igenom, inför vuxenlivet utan
oss föräldrar. Sandra hade redan ett bakslag för att vi gick för fort fram. Då
blir reaktionen av personaländringar större än om hon hade varit stabil från
början.
Vi märkte
nya viktiga tydligheter igår, och det är ju så häftigt när man kommer på en
detalj som förändrar så mycket. Under veckan har Sandra blivit väldigt upprörd
när vi har ställt in timstocken (tidshjälpmedel) till henne och berättat vem
som kommer med uppgift när den piper (kort förklarat). Så igår sa Sandra
plötsligt att den andra assistenten skulle berätta.
Den andra
assistenten gick förstås in och berättade samma sak för Sandra, och då blev hon
lugn. Vi funderade en
stund för vi insåg att det var nåt som hade blivit fel för henne. Så kom vi på
att det var den andra assistenten som skulle komma med uppgiften. Sandra ville
få bekräftat att det var rätt person som hade samma information. Visst är det
coolt?! Hon har ju koll, damen :)
Sånt där
gör ju jobbet så spännande. Det blir en reaktion vid samma tillfälle flera
gånger och man klurar på vad det kan bero på, sen när man hittar rätt så bara
försvinner oron, och det känns så självklart vad som är rätt.
Nåja, det
var inte bara oro, kräkattacker och utbrott på jobbet i veckan, utan ganska lugnt mellan
varven med rätt anpassningar. Jag gillar att vara där så jag trivdes bra med
veckans lösning, även om jag hade en hel del annat att greja med. Tyvärr får vi
inte plats med nån dator på jobbet, så jag måste än så länge göra allt datajobb
på min ledighet. Eller på nätterna. Den här veckan hade jag (och har
fortfarande) massa såna datajobb att göra varpå jag har vaknat om nätterna och
inte kunnat somna om. Men jag får ju lite viktigheter skrivna på det viset
iallafall ;)
Nu är det helg
och Sandra ska få vila upp sig inför kommande veckas förändringar. Det är
mycket för henne nu och frågan är hur hon kommer klara det. Vi har
personaländringar tre av fem dagar nästa vecka, samt lite oönskad ledighet för
Sandras del. Vi har inte satt upp alla ändringar på hennes schema än, utan får
lov att ta lite i taget om hon ska ha en chans att hänga med.
Först och
främst får vi se om föregående vecka orsakar en trött-sjuk helg eller inte.
Risken finns ju. Vi kommer ta det så lugnt vi bara kan och hoppas att det
räcker så.
Jag önskar
er en fin helg!
.
1 kommentar:
Oj, oj! Det är mycket för Sandra nu. Hoppas hon kan vila under helgen och att hon orkar med alla ändringar nästa vecka. Och att ni runt henne också orkar.
Megastyrkesaknarkramar! ❤️
//Bellan
Skicka en kommentar