Vi fick
avslag på vår överklagan om att Sandra ska få flytta till en annan kommun. Så
var det med det. Vem som helst får inte flytta vart som helst! (Motivering - hon har inga vänner där). Men det kvittar
för det blir nog lika lång väg att stångas oavsett vart Sandra bor nånstans.
Jag hade väl kanske önskat lite mer vettiga människor att stångas mot, dock.
Sen vet jag ju att det finns bra kommuner också och alla kan ju inte flytta
till dom, det är väl därför personer i behov av mycket stöd inte får flytta…
Vi bor i
en för liten håla där det mest är inavel i kommunhuset. Vem man än vänder sig
till så får man inget svar förrän dom har haft krismöte om hur dom ska kunna
slingra sig från allt ansvar. Det låter inte klokt, men är tyvärr ingen
överdrift. Dom använder t.o.m. samma mening och kopierar den när dom svarar. T.o.m.
avslag vi fått när vi sökt något är kopierat med samma ord som tidigare avslag. På frågan
”vem har ansvar” svarar dom inte alls och det som är mest skrämmande är ju att
dom även har socialnämnden på sina kafferep. Så när man anmäler så håller dom
varandra bakom ryggen och går fria utan att vi får försvara vår anmälan. Helt
jävla otroligt! Men vi väntar ju på nytt svar från IVO närsomhelst, och får kommunen rätt
igen så är det en riktig gröt av lögner i det huset.
Vi kommer
ju tyvärr att bli tvungna att ha med kommunen att göra, för den situation vi
har nu är inte hållbar. Jag har kontaktat LSS-handläggaren och bett om en
ny Individuell Plan enligt LSS. Där måste hela Sandras situation vara med och vem
som har ansvar för vilken bit. Assistans, boende, verksamhet och
sysselsättning. Och anpassning... Så nu har dom väl krismöte om hur det ska hanteras innan vi får
något svar.
Kommunen
hävdar ju att allt ansvar är assistenternas, men det stämmer ju liksom inte.
Alltså måste jag ta allt som inte är assistans-ansvar och som kommunen inte
gör. För Sandras skull gör jag vadsomhelst och skulle hellre tälta i skogen än
att hon inte har ett anpassat liv med boende och sysselsättning. Men hur vi än
vänder oss så finns det en massa ansvarsområden och kostnader som måste lösas
innan vi föräldrar dör. Sandra kan ju ingenting själv, hennes liv måste bara fungera.
Allt ifrån mat på bordet och pedagogiskt upplagda dagar, till stopp i avloppet
och underhåll av huset. Så det är ju inte ”bara” att se till att lånet blir
betalt innan vi dör.
Jag vet
att Sandra skulle brytas ner helt om kommunen tog över ansvaret utan att vi
föräldrar ser till att det blir anpassat. Efter att ha fått mail från två
chefer där dom skriver att dom anser att den dagliga verksamheten är anpassad
efter Sandras behov, så blir man ju inte precis lugn inför framtiden. Kommunen
anser med andra ord att det är helt i sin ordning att Sandra går bakåt i
utvecklingen, får dagliga utbrott, kräks och blir tröttsjuk varje vecka, inte
klarar att gå på toaletten och kryper istället för att gå. För det är
resultatet efter tre månader i den sk anpassade verksamheten. Då blir man fan
mörkrädd! Men det är klart, kommunen lyckas väl bäst om dom slipper ansvar, och
det skulle dom ju om Sandra bröts ner ordentligt för då blir hon landstingets
ansvar på psykakuten.
Det är en
enorm skillnad på att anpassa Sandras liv och att inte göra det. Den som orkar
kan ju läsa det HÄR. Inte blir det billigare att inte anpassa heller, om nu
pengar är viktigare än Sandra. Det behövs egentligen så lite och det är det som
är så frustrerande.
Tänk den
dagen då kommunen ska utse en godman också. Från samma inavel som resten i
kommunhuset?... Hujedamej, då kan vi lika gärna skriva in henne på psykakuten
direkt.
När Sandra
mår bra, då är det rätt anpassat. Och nu mår hon bra. Men fråga inte hur jag
mår. Vi är inte ute efter några som helst orimligheter, men jag fattar ju att
Sandra är dyr. Det kan dock inte hon rå för, eller göra något åt. Så länge hon
finns här på jorden så måste hon ju få ha en plats, liksom. Hon är precis lika
mycket värd som cheferna i kommunen, men kräver inte hälften av välfärd. Hon
måste bara få det anpassat så hon orkar leva ett värdigt liv.
Om det var
så att hon klarade att bo i gruppbostad eller lägenhet så var det ju inga
bekymmer. Om vi ändå ville att hon skulle få bo i villa, för att det liksom är
mysigt, så är det ju självklart vårt ansvar. Aldrig i livet att vi skulle
begära nåt annat om det inte var så att det är enda möjligheten. Vi hade heller
aldrig lagt energi på den här kommunen om vi hade haft råd att ta hand om allt själva.
Det
handlar inte om att Sandra ska ha nåt lyx-boende på andras bekostnad, det
handlar bara om att det inte finns några andra alternativ än en anpassad villa
i en anpassad miljö. Hon klarar inget annat. Hon skiter fullständigt i välfärd,
lyx och tillgångar och hon har inget begrepp om pengars värde över huvud taget.
Hon behöver bara anpassningar som gör att hon mår bra. Eller att hon inte går
under, om man vill uttrycka sig riktigt. För det är precis dom två alternativen
som finns, nämligen.
.
2 kommentarer:
Usch, vad trist för er att behöva ha det så här med kommunen! :( Blir riktigt ledsen av er situation. Men nu hoppas jag IVO gör sitt! Det måste väl finnas något sätt att få kommunen att följa lagarna så Sandra får ha det bra, även när ni är borta?!? Blir frustrerad....
Styrke- och saknarkramar till dig! <3
//Bellan
Millan i skåne:Kolla med handikappombudsmannen om vad som gäller att flytta till annan kommun. Jag har för mig att det finns någon lag om att medborgare inte ska vara kommunbundna pga handikapp. Jag hittar dock inte var man kan läsa om det.
Skicka en kommentar