Ledsna saknader blir fina minnen

Vi är trötta alla nu och det har varit en ganska jobbig period hela vintern, av olika anledningar. Men det finns inte så mycket annat att göra än att köra på och vänta på att allt ska falla på plats. Orken återvänder säkert för oss alla när allt börjar fungera ordentligt. Det behövs lite mer än ett par funkar-dagar i sträck för att komma ikapp på, och det har vi inte haft på länge nu.

Men nu har iallafall Sandra kommit så långt att hon kan tänka på skolan och lärarna utan att bli ledsen. För det är klart att det har varit en sorg och saknad för henne att sluta i skolan, som ju har betytt så mycket i många år. Skolan uppfyllde faktiskt mer än halva hennes liv, eftersom hon inte hade så mycket mer än den och korttids, förutom oss här hemma.

När Sandra slutade i skolan i höstas så gjorde jag iordning ett memory-spel och ett lotto-spel med bilder från skolan åt henne. Jane har haft det undangömt på DV tills nu, eftersom vi ville vänta med att ta fram det tills Sandra kändes stabilare. Meningen med spelen är ju fina minnen, och inte sorg. Nu var det dags och dom hade spelat i fredags.

Hemma sen, berättade Sandra glatt om alla bilder på alla lärare och hon kändes så glad över att ha fått spelen. Vad roligt! J

Jag hade inga foton kvar på spelen, men HÄR är ett inlägg om det om nån är intresserad.

Gårdagen i övrigt gick ganska bra, men trötta är vi, som sagt. Morgonen var seg och frukosten tog en hel evighet, men sen blev det en lugn morgon/förmiddag innan det var dags att åka till frissan. Tack vare vår duktiga frissa så gick det bra även fast Sandra var både trött och uppe i varv.

Efter det gjorde vi ju inga större kraftansträngningar. Det räckte gott med våra vanliga lördagsrutiner innan dagen var slut. Idag ska vi fortsätta att ta det lugnt så damen orkar med vardagen sen.

Ha det fint!

.