Gårdagen
gick bra och Sandra orkade t.o.m. vara ute en sväng på förmiddagen och blåsa
såpbubblor med Göran. Skönt för då hann jag duscha undertiden J
Hon är
inte sådär akut-trött längre, utan tyckte att helgen började bli lite
långtråkig. Så det passar ju bra med vardag nu igen. Dessutom mår Göran och jag inget
vidare så det passar oss utmärkt också, med lite ledigt.
Göran och
jag har haft en hel del planer för året, men ändrat på dom flesta vid det här
laget, tror jag. Vi hade bl.a. tänkt åka till Stockholm och boka in en
långledighet, men insåg ganska snart att vi hade lite för bråttom. Det är många
saker som måste funka så det är inte bara viljan som styr.
Tur det
kommer fler vårar att åka och fota träden i Kungsan på. Och sen är vi så
nyfikna på att titta om vi känner igen oss. Det är ju lite ombyggt sen vi växte
upp, kan man säga. Så vi har tänkt ta cyklarna med oss och cykla runt lite i
Görans gamla hemtrakter ena dagen, och i mina andra dagen. Ingen av oss är
visserligen uppväxt i Kungsan, men kommer vi till Stockholm på en vår, så ingår
det liksom ändå.
En annan
sak som vi hade planerat, och ordnat korttids och besparingar inför, var ju en
resa till Kroatien. Men, det får bli en annan höst av olika anledningar där jag
inte vill skriva om alla här. En är väl att det har varit lite för mycket annat
en tid och vi känner att vi inte riktigt har orken att njuta, vilket liksom
skulle vara målet med den resan. Men som tur är kommer det ju fler höstar
också.
Nu tycker
ju en del att man inte ska skjuta fram roligheter, för man vet aldrig om man
hinner med dom då. Så tycker ju jag med, till viss del, men det beror ju alltid
på orsaken till att man avstår. Ska man göra roligheter så ska det ju vara värt
det också.
Nåja, vi
hoppas att vi får uppleva många vårar och höstar att hinna på framöver, och gör
vi inte det så har vi iallafall drömmarna med oss.
Nu är det
väl först och främst att komma ifatt oss, få en bra sommarledighet med Sandra
och hinna vila mellan varven som är prio 1 ett tag. Ja, och att fixa vardagen
kommande veckor med operation och assistans och så. För vi har inte så många
som kan rycka in utifall varken Göran och jag kan hjälpa Sandra. Det skulle
krisa ihop sig lite då, kan man säga.
Jag tror
nog jag kommer kunna sköta mitt jobb ganska direkt efter operationen, för det
är ju inte så stort ingrepp. Men Sandra behöver hjälp varje dag så det behövs
inte så mycket för att det ska bli problem iallafall, så vi måste ha
reservplaner mest hela tiden.
Ett par
dagar nu har Göran inte fixat att hjälpa Sandra med allt hon behöver
handgriplig hjälp med, och så är det ju ibland men blir inte problem förrän det
händer oss båda nåt samtidigt. Vi får hoppas att ”vad det nu är han har
drabbats av” hinner gå över tillräckligt mycket på en vecka att han fixar
assistansen fullt ut sen, tills jag är återställd igen.
Nu ska vi
inte ta ut nåt i förskott, det leder ingen vart, men vi måste ha det i tankarna
så vi hinner tänka ut akuta reservplaner. Just nu har vi inga såna alls,
faktiskt. Vi har ju inga släktingar som någonsin har brytt sig, så nån hjälp
kan vi inte räkna med om vi inte kan pussla med Jane och korttids på nåt sätt.
Ja, det är ju enda lösningen.
Det är
väldigt sårbart när det händer oss nåt. Jag sa det till mamma en gång för flera
år sen, när det var nåt som gjorde att vi kom att prata om det. Om det var den
gången vi hade haft influensan och varit sängliggande både Göran, Sandra och
jag, men som tur var med nån dag mellan värsta däckningarna, eller om det var
den gången jag hade ryggskott och precis kom upp ur sängen när Göran fick
ischias och inte kom upp… Jag vet inte, men hittills har vi haft marginalerna
med oss…
Hursomhelst
så pratade vi om det vid ett tillfälle, och jag ville väl påpeka hur sårbart
vårt liv var när vi inte fick hjälp av mormor och morfar... Svaret blev ”Det är
väl inga föräldrar som kan bli sjuka” Jomenvisst. Tack för ingen förståelse och
ingen hjälp, liksom! Nu har vi ingen släkt kvar men det är ju ingen skillnad.
Nåja, det
är ju som det är. Vi får väl helt enkelt hoppas att vi blir liggande en i taget
även i fortsättningen.
Jag önskar
er en fin vecka!
.
1 kommentar:
Er tid kommer, eller hur?! Då ni får åka på den där semestern igen. Förstår att ni längtar, men förstår också att det inte är möjligt för er just nu. Ni har verkligen haft det kämpigt länge nu! Hoppas allt löser sig snart.
Jag tänkte på en sak när jag läste ett tidigare inlägg. Ni har svårt att göra saker när Sandra är hemma för att det oroar henne om ni sysslar med något som hon märker. Skulle det funka att göra ett bildschema där ni visar vad den ena av er ska göra under dagen? T ex en helgdag då ni är hemma allihop. Visa en bild på att du tar en promenad (Göran hos Sandra), efter det finns en bild på att Göran fixar med husbilen (Nina hos Sandra) osv. Skulle det lugna henne om hon hade ett schema för er också?
Jag gjorde så med Turbo och det visade sig vara en stor hit. Fortfarande kör vi med det på helgerna så han vet vad den ena av oss föräldrar gör. Det lugnar betydligt! Bara en tanke...
Stor varm saknarkram till dig ♥
//Bellan
Skicka en kommentar