måndag 14 januari 2013

Tema - NPF i media - Sånt som säljer


Den senaste tiden har det skrivits en del om npf i media, så Neurobloggarna har flyttat fram temat om förebilder till v. 5 och har istället tema om "NPF i media" den här veckan. Jag rekommenderar er att gå in och följa, gilla och sprida, vår Facebook-sida för att ta del av andra fina inlägg i ämnet.


Via media sprids det en del fördomar och när osanningar skrivs resulterar det i att folk som inte är insatta får en felaktig bild av verkligheten. Och det känns ju inget vidare för oss som antingen har diagnos själva eller är anhöriga till personer med någon form av npf-diagnos.

Journalister måste så klart skriva mest om sånt som säljer bra, men jag önskar att det skulle skrivas fakta och inte felaktigheter. Och att man inte blandar ihop enstaka händelser med alla inom samma ”grupp” Varför måste man gruppera folk överhuvudtaget? Man glömmer bort att alla människor är individer. Får man ens, som journalist, peka ut grupper och ”anta” saker som inte är bekräftade?

Som när det har hänt ett mord och man genast måste undra om mördaren har autism ”för nåt fel måste det ju vara när man mördar”

Ja, inte är man helt okay om man mördar nån, och visst finns det personer inom npf som är rötägg. Det betyder ju faktiskt inte att personer med npf är farliga mördare! Jag är urdålig på faktauppgifter och siffror, men jag vet att mördare är en minoritet i alla grupper och att personer med diagnoser är som alla andra. Några är rötägg, dom allra flesta är hur fina människor som helst!

Men medias sätt att binda ihop en mördare med eventuell diagnos leder till att allmänheten (personer som inte är insatta och inte vet att dom säkert har en hel del ”vanligt folk” med diagnoser inom npf i sin närhet) blir rädda för människor med nån form av psykiska funktionshinder, och det är ju förskräckligt!


Personligen har jag en del vänner med diagnos och alla är superfina människor, som alla mina vänner är. Och helt säkert finns det fler i min närhet som har någon form av npf än vad jag vet om.

Personer med npf behöver nämligen inte ha så stora och tydliga hjälpbehov som Sandra har. Väldigt många fungerar som majoriteten av befolkningen och dom flesta är väldigt pålitliga och (h)ärliga människor! Alltså inga som helst rötägg!

Att som granne bli rädd om det byggs ett boende där det ska flytta in rötägg och mördare, det kan jag förstå, men ett boende med vanligt hederligt folk som behöver extra hjälp med att passa tider, laga mat och sköta sin hygien, det är inte samma sak! Mördare får vi hoppas att samhället kan ta hand om på annat sätt oavsett om dom har nån diagnos eller inte..



♥ Kram ♥

2 kommentarer:

Anonym sa...

Bra skrivet. Det är nog jobbigt både för de med diagnos och anhöriga vad gäller att tampas med myndigheter. Det räcker gott och väl med det. Vi skulle inte behöva tampas med medias fördomar om personer med npf och "utnyttjande" jag tänker på div tv-program.

Bellan sa...

Jättebra skrivet - som alltid!

Kramar ♥
//Bellan