måndag 16 juli 2012

Skört och utbrottigt

Shit vad trött jag var igår! Så kan det gå när man lyssnar på festfolk om nätterna ;) Alltså, jag är ganska tolerant och tycker ju att folk ska få vara glada och ha fest, men lite irriterad måste jag erkänna att jag blev igår natt. Man måste ju inte spela musik för ett helt kvarter bara för att man har roligt, liksom. Det lät som om det var i vår källare det spelade… Till halv tre på natten??


Sen är det ju lite extra känsligt med Sandra som påverkas av att bli störd på nätterna, men det är ju inget som jag kräver att andra ska ta hänsyn till på det viset. Sånt får vi ju bara ta oss igenom, och det gick ju rätt bra. Hon sov till åtta och dagen gick hyfsat bra. Vi bor ju i ett väldigt lugnt område och det är inte ofta vi störs på nätterna. Men jag föredrar ju om det händer när Sandra är på korttids…

Nåja, nu ska hon ju dit och jag hoppas det går bra. Själv ska jag njuta av ledighet med Göran, inga rutiner och inga tider i hela fem dagar! Jag vet inte om det ens har hänt sen Sandra föddes (?) Vi hade ju långledigt ett par gånger, förra sommaren, men då passade jag på att sjuka mig på båda ledigheterna så jag hoppas att jag bara kan njuta ledigt den här gången :)


Det var ju lite skört igår så det blev några utbrott, säkert inte bara för att Sandra var skör och trött, utan lika mycket för att jag var trött och inte hade tillräckligt med tålamod.

Damen ville hjälpa mig att skrapa potatis, bestämde hon redan på lördagen. Så jag förberedde allt och såg till att hon hade gott om tid. Det är ju lätt att tro annars, att det är en bra hjälp jag får. Men det är bara för Sandras skull som hon får hjälpa till. Det tar mycket längre tid och kräver en massa förberedelser, tålamod och flyt om det ska fungera. Ska jag vara ärlig så gör jag det hellre själv.

Igår hade jag inte förberett tillräckligt bra så det slutade med utbrott och jag fick ta över innan det gick åt skogen helt. Potatisen funkade, men när jag tog fram kantareller från frysen så ville Sandra förstås steka dom. Och det var inte förberett. Och Sandra kan inte vänta. Så kan det gå om jag inte gör mitt jobb ordentligt. Stora konsekvenser för Sandra och låsningen satt i hela förmiddagen.


Efter maten hade Sandra fått för sig att hon skulle rensa ogräs. Då bryr hon sig inte så mycket om ifall det ösregnar, liksom… Men som tur är så älskar hon att åka bil, så det kan man alltid ta till i alla väder. Medan Göran och hon tog en biltur så tog jag en tupplur.

Resten av eftermiddagen och kvällen försökte vi mest undvika fler utbrott och det gick väl ganska bra. Nu tar vi som sagt lite ledigt! Jag ska försöka hinna med lite bloggande också, men tänker prioritera annat i första hand, så kanske återkommer jag inte förrän ledigheten är slut, det märker ni. Må så gott, hursomhelst!

♥ Kram ♥

6 kommentarer:

jeannette sa...

Hej vännen
I detta läget skyller vi på grannarna. Jag kan också bli så jäkla irriterad av folk som inte tänker med hjärnan. Vi kan också spela men då bara för oss. Nu önskar jag er riktiga sköna dagar av njutning och förhoppningsvis sol. kramar

agneta sa...

Hej! Fina bilder Nina! Hoppas ni får en riktigt skön och lugn ledighet tillsammans! Jag tänker ofta på Sandras glada min, när hon "provkörde" bilarna hos Mona, så nöjd hon såg ut!

Kram till er båda <3 Agneta

Photo by Maria sa...

Grannarna hörde ju säkert inte hur högt det var.. Vet när vi hade fest (för massor av år sedan) så tyckte vi att vi var tysta och städade till en granne kom över och frågade om vi inte kunde sänka lite.. Hoppsan, spelar vi högt?? Hmm.. Jo det hörs nog över hela byn var svaret.. Men vi sänkte och jag hoppas grannarna kunde somna =)

Och jag hoppas att det funkar bra på Kortis nu så ni får er härliga oplanerade ledighet =)

Kram kram
Mia

Tina sa...

Önskar er en fin ledighet, lugn, frisk och skön ! Kramar

Annika N sa...

Var väl bra att hon gillar att åka bil i stället :-) Hoppas ni får en riktigt mysig ledighet <3

Många kramar !!! Annika

mariellejohnsson sa...

Åh vad jobbigt det är det där sköra utbrottiga! Jag känner liksom inuti när du berättar. Massa kramar om det! Sen tänker jag på det där att "få hjälp"... jag älskar ju att scrapbooka men när Gabriella är här hinns det ju inte. Men sen är det så att hon också tycker om att göra det och då kan vi inte sitta tillsammans och göra varsina alster utan min tid går liksom åt till att hjälpa och stötta henne. Samma när man ska shoppa kläder; folk tror att vi kan shoppa bägge två men det går ju inte utan om hon är med så är det bara henne som gäller.
Massa kramar! Känner som vanligt igen så mycket!