lördag 21 juli 2012

Curling

Det behövs så lite för att det ska bli fel. Är Sandra skör så får man tassa på tårna och tänka sig för hela tiden. Det kan räcka med att man kommer för nära vid fel tidpunkt för att utlösa utbrott.

Ibland är det svårt att göra rätt avvägning. Ska man gå dit och hjälpa, eller avvakta. Oftast hör vi på Sandras röst när det är dags att gå dit eller gå därifrån, men det händer förstås att det blir fel ibland. Inte hela världen, kanske, men det blir ofta stora konsekvenser för Sandra. Så man gör bäst i att försöka göra rätt hela tiden.

Ett litet, litet felsteg kan orsaka ett stort utbrott med näsblod och skörhet som sitter i länge. Fast nuförtiden brukar såna felsteg gå över rätt fort ändå, om Sandra mår bra i övrigt. När hon var liten kunde det förstöra resten av dagen.


En del utomstående som inte är så insatta i vårt liv, tycker ju förstås att vi tassar för mycket på tårna ibland och låter Sandras behov gå före oss själva lite för mycket. Att hon är väldigt bortskämt med all hänsyn vi tar mest hela tiden. Att vi curlar, liksom. Men det finns en orsak till det.

Jag har ju kontakt med fler föräldrar som har barn med npf-diagnoser, och som ofta får höra att dom curlar sina barn för mycket, men jag tror nog att det förekommer även vid andra tillfällen då man har barn som behöver mer stöttning än vad som anses ”normalt”

Att vara curlingförälder tycker jag nog mer betyder att man finns till hands för sitt barn trots att det inte behövs. Att man hjälper när barnet faktiskt kan själv. Och att man inte låter barnet ta ansvar för sina egna handlingar om barnet klarar det. Men inte när man anpassar, stöttar och bereder vägen för sitt barn som behöver den hjälpen för att klara sin vardag.


Ja, det var lite funderingar från mig mitt i sköra utbrott och anpassning ;)
Vill ni läsa dagens vanliga inlägg så är det bara att scrolla vidare.

♥ Kram ♥

6 kommentarer:

Unknown sa...

Det är nog svårt att sätta sig in i er situation men det är klart ni ska anpassa så det är bra för Sandra!

Kram Maritha

Johannes mamma sa...

Dagens sanning!
Jag kallar det definitivt inte att vara curlingförälder när man som du säger hjälper ett barn att klara sin vardag. Vilket kaos det kan bli om man inte bereder rätt!

Birgitta sa...

jag tycker att din definition på en curlingförälder är helt korrekt. Det som kan vara svårt för någon som inte är insatt i er situation kan vara att förstå att det ni gör är något ni behöver göra och som Sandra inte klarar sig utan, vilket ett "normalstört" barn skulle ha gjort. Försöker själv att inte ha några sådana synpunkter på barn/föräldrar jag inte känner, lyckas säkert inte alltid ändå tyvärr!
Kram Birgitta

Tina sa...

Så sant vännen, kram

Bellan sa...

Så bra beskrivet, det är precis så det är med curling! Vi som har barn med npf och anpassar livet för dem så de ska må så bra som möjligt - det är INTE curling! Precis som du beskrev.

Ni är så duktiga på att anpassa för Sandra och som jag skrivit förut - du har lärt mig oerhört mycket som vi har nytta av i vårt liv med npf.

Kram på dig ♥
//Bellan

Photo by Maria sa...

Måste bara fråga.. Vet du att folk tycker så om er eller antar du att de tycker så??

Som du vet jobbar ju jag hos en kille som är ganska lik Sandra fast jag tror han ligger snäppet lägre än henne, men han har en hel del utbrott (nästan bara hemma som inga andra ser) och man måste avväga och läsa honom hela tiden.. När jag möter folk som vet vem jag jobbar med så tror de att han klarar mindre än vad han gör, så det nästan blir tvärtom mot vad du skriver.. Säkert finns det folk som tycker så runt om här med men de frågar ju aldrig och ger sig aldrig till känna, de tycker och "vet" i tysta i så fall..

Är det så att folk verkligen tycker och säger så som du skriver så behöver de läsa din blogg =)

Massor av kramar till er alla tre,... Menar ju fyra.. Får ju inte glömma Sune-pysen..

//Mia