onsdag 7 april 2010

För mycket saker på för få dagar

Eftersom vi inte kan göra så mycket annat än att ta hand om Sandra när hon är hemma, så kommer man ju efter med både handling, städning, motion och allt annat man både måste och vill göra.

Nu har det ju blivit en period med ingenting gjort här ett bra tag. Först var jag ju sjuk och sen var det ju påsk… Så det första vi gjorde när Sandra hade åkt igår morse var att ge oss ut på en långprommis. Och lång blev den! Stegräknaren stod på över 30.000 steg innan kvällen. Så nu är man bra mör i benen och har skavsår lite här och där :)

Efter långprommisen var vi förstås jättehungriga så vi käkade lite rester som gick snabbt att fixa och sen var det dags att städa. Å så ett ärende till apoteket som jag sköt upp förra veckan när jag blev sjuk. Tur vi bor nära apoteket för jag kunde knappt gå!

Idag ska Göran åka och handla, och det är för att vi skulle slippa offra vår lediga dag igår. Så han tar det nödvändigaste själv idag medan jag är hemma och tar emot Sandra när hon kommer. Annars brukar vi ju passa på att storhandla när vi har korttids, eftersom det är lättare att hjälpas åt.

Det är ju så när man bara har korttidsdygnen på sig, att det är mycket man måste och en hel del man vill. Så dygnen räcker ju inte till allt och särskilt inte när det har varit ledigheter eller sjukdomar. Man kommer efter direkt.

Så nästa korttids, om en vecka, är det nu planerat en långprommis för mig och en kompis. Med picknick som jag ska ordna (eftersom hon ordnade den förra gången). Vi har försökt komma iväg på den här prommisen i två år!

Förra gången blev jag sjuk och det är ju inte bara att ta en ny dag då, liksom. Det finns ju inte så många dagar att välja på. Som nu, först var det meningen att vi sulle gå i maj, vilket känns som ett trevligare alternativ med tanke på vädret… Men så dök det upp en föreläsning som Göran och jag vill gå på, genom assistansbolaget, och vi bytte korttidsdygn. Så då blev prommisen flyttad till ett annat korttidsdygn, dvs på måndag. För det är den enda dagen vi har ett korttidsdygn ledigt…

Kommer vi inte iväg på måndag så måste vi vänta tills vi får nästa korttidsplanering som gäller från juni… Och hoppas att det finns nåt dygn då där vi kan ta vår prommis innan det blir sommar. Annars får vi skjuta fram det till i höst…

Ja, så är det iaf ofta, tycker jag. Dagarna räcker inte till allt man vill, och måste, göra. För vi måste också storhandla och köpa en vårjacka och ett par skor till Sandra. Men vi har bara en dag att hinna det på…

Nåja, det är inget världsproblem, det ordnar sig. Prommisen är ändå prio ett nu och det andra får vi lösa på nåt sätt. Göran kan handla det nödvändigaste själv och bara en jacka hinner vi köpa när Sandra är i skolan. Skor är inte lika bråttom så det kan vi ta en annan dag.

Men så var det ju vädret. För vi ska promenera i skogen och det är ju frågan om det går. Ska man gå långprommis vill man inte gå med gummistövlar, precis… Så jag ska höra med min vän vad hon tycker. Det är kanske trevligare att vänta tills det har hunnit bli gå-vänligt, liksom. Bara det att det är så himla svårt att hitta en dag att kunna på…

Nåja, nog om det. Mia undrade hur gammal Sandra är på bilden i förra inlägget. Det är första sommaren och hon fyllde ett i oktober, så ca 10 månader sisådär. Alltså på den bilden där hon står mot en bänk.. Den där hon sitter i skottkärran är hon nog två år på, gissar jag.

Och på den här bilden är hon 1,5 ungefär.


Ser ni att hon fattar vad man ska göra? Hon leker att hon pratar i telefonen!!! Jag blir så stolt när jag tittar på den här bilden, för det är inte självklart att man kan göra så när man har autism. Iaf inte när man är 1,5 och inte har lärt sig det än… Fast hon hade kanske en bra förebild här hemma… ;)

Önskar er en härlig, alldeles vanlig, onsdag!

3 kommentarer:

Unknown sa...

Åh jag känner så väl igen det där med att få tid till annat än just det nödvändigaste.
Har inte blivit så mycket då jag jobbar de helger han är hos sin pappa....
Men nu hoppas jag på lite avlastning.

Hur många dygn i månaden har Sandra fått?
Jag vet att på mitt jobb försöker vi sätta ihop dygnen två och två, om möjligt för att det ska bli mer kvaliteé.

Sen är hon helt bedårande på denna bild!

Ha en skön onsdag!

Photo by Maria sa...

Ni får träffas ocj ha en långprommis utan skogen om det skulle vara för sunkit där :-) Picknicka i en park eller ngt, kanske mitt på torget.. Ha ha..

Så söt hon är på bilden och är det mamma som var den telefonsnacksaliga tro ;-)

Ha nu en bra em/kväll..

Kram Mia

Personlig assistent sa...

Hej, vilken underbart fin bild. Jag som själv arbetar med autism och förstår vilket komplicerat funktionshinder det är tror jag förstår hur glad du blev när det hände, "snappat upp" och själv talar i telefon. Härligt med utvekling... Mvh Tord