lördag 19 december 2009

Än så länge flyter livet bra

Ja, det är väl otroligt, men det flyter på bra här! Trots december! Trots skolavslutning! Trots tandläkarbesök! Trots julstress! Trots tomtar, paket, julmat, julgran, och lussekatter! Eller, lussekatter och lussekatter…


Igår morse väckte jag Sandra tillslut, för hon sov och sov och sov, så jag tänkte att nu är hon nog tröttsjuk iaf. Var ju tvungen att titta till henne när klockan började närma sig halv nio! Alltså, hon brukar vara vaken när jag går upp för att väcka henne på skoldagarna, kl. sex! Och för henne spelar det ju ingen roll om hon får sova längre eller inte, hon vaknar samma tid när hon är ledig med. Fast igår tog hon sig allt en rejäl sovmorgon, vi får väl se hur länge damen sover idag.

Men hon behövde sova! Och tänk så skönt att kunna sova bort tröttheten, istället för att bara rusa på i livet tills man kräks! (Som hon gjorde förut) Visst blir hon tröttsjuk ibland, det kommer hon kanske alltid att bli då och då. Men det är ju skillnad! Jag menar, blir man sjuk några gånger på ett år så är det ju inget bekymmer. Det fanns ju en tid då hon låg däckad i stort sett varje vecka! För att inte tala om december…

Nåja, eftersom vi hade skolavslutning och tandläkarbesök i torsdags, så skippade vi medicin och dusch. Inte för att vi inte hann det, utan för att det hade blivit på tok för mycket för lilla damen. Alltså fixade vi det redan på morgonen igår, och sen hade vi hela dagen på oss att göra roligare saker på :)

Göran och Sandra hann t.o.m. ut en sväng i snön, medan jag lagade Chili con carne. Efter maten rullade Sandra köttbullar!


Visst är hon duktig?!! Väl medveten om att dom var till julbordet på torsdag! Ja, nån har försagt sig om att självaste julafton är på torsdag, ”den bruna dagen” på Sandras schema. Vi brukar ju berätta det tidigast samma morgon… För att få en så lugn och mysig julafton som möjligt. Så nu har vi bara att hoppas att den blir lugn och mysig ändå… Det blir som det blir med den saken och det är ju ingen större idé att ta ut varken oro eller glädje i förväg!

Fast lite synd är det, för vi har jämt å göra att tona ner julen här, så det blir ju extra jobbigt om nån råkar försäga sig. Igår kväll ville Sandra sätta upp julafton på schemat, så jag lovade henne att vi skulle göra det som idag. Det är första gången vi sätter det på schemat i förväg, så vi får se hur det går. Men nu vet hon ju ändå, så att det kommer på schemat gör det nog bara tydligt nu när skadan ändå är skedd, liksom.

Det har tagit tid att hitta en bra rutin, med lagom jul, och det är egentligen inte förrän förra julen som vi kände att det var riktigt mysigt och funkade bra. En julafton gallskrek hon, och blev inte lugn förrän julklapparna var öppnade frampå eftermiddagen, och livet började bli sig likt igen. Så året efter öppnade vi paketen före frukost! Då blev ju resten av dagen lugn, men inte så julig och mysig, precis. Å andra sidan, jämfört med året innan var det ju mysigt!...

Men nu har ju Sandra blivit äldre och lärt sig lite vad julen innebär, så nu blir hon inte fullt lika stressad av den, om vi bara tonar ner den ordentligt… Vi har t.ex. tagit bort julgranen, för den stressade henne väldigt. Hon gillade den, men fixade den inte. Vi provade att ha den bara på julafton, men det blev ju mer jobb än mys och stressad blev hon ändå, över både julgranspyntning och julgransplundring… För att inte tala om klapparna som skulle ligga under den…

Så nu ligger klapparna i en säck i garderoben ända tills vi har ätit klart och det är dags att dela ut dom. Då får Sandra en tomteluva på sig (tomten tog vi bort för länge sen…) och hon delar ut paketen med hjälp av foton som vi har satt fast istället för etiketter.

Vi har en noga planering, och hela dagens rutiner och händelser sitter på hennes schema, så hon vet exakt hur dagen ser ut. (Det har vi iofs alla dagar, men extra noga på julafton) Och vi ser till att ha aktiviteter som går i varandra så det inte blir någon dötid. Det blir en väldigt intensiv dag, men Sandra är ganska lugn hela vägen och det är huvudsaken. Det är ju så att ju mer vi jobbar, desto mindre märks svårigheterna.

Om nån undrar… Nej, vi träffar inte släkten på julafton! Det skulle aldrig funka. Ingen skulle må bra av det…

Ja, det är mycket vi får ta bort och ändra på, men hittar vi bara andra vägar och egna traditioner så blir det en mysig och fin julafton för oss med. Det gäller ju att tänka om lite ibland. När Sandra var liten, och folk pratade om att ”tomten kommer på julafton” sa jag alltid typ ”och vem får klä ut sig till tomten?” och Sandra sa ”Sandra” Folk tyckte att vi var taskiga som tog bort spänningen med tomte för Sandra. Men det passade liksom inte henne, hon tyckte inte att det var ”roligt-spännande” utan blev bara förvirrad och stressad. Till Sandra måste man säga som det är och inte att det finns en tomte som inte finns…

Det är så mycket man tycker hör till julen och som man tror att man måste göra för att det ska bli jul. Men det blir jul även utan gran och tomte! Och vet ni vad som är så skönt? Man släpper på en hel massa måsten, stressar mindre och njuter av livet istället. Hinner man inte så hinner man inte och jul blir det ju ändå :)

Var rädda om varandra!


6 kommentarer:

Tanja, 30+ sa...

TÄNK Nina, vad vi kunde LÄRT oss av dig o din familj!!
JAG tar in det du skriver och försöker se till min egen situation.. MÅSTE man ha alla MÅSTEN? Tänker med lite skratt i magen på de där bilderna du har till Sandra...att först på julafton ska vi göra det, sen det, o sen nåt annat UTAN dötid emellan.. Tror faktiskt att vi alla har ett "inbyggt" pictogram om julafton..och rubbas den... ja då... (FÖRST Kalle ANka, o SEN det kalla på julbordet, o SEN...)

Kram på dig vännen!

jeannette sa...

Hej Nina
Jag sitter här med tårar i ögonen!! snyft, snyft.
Vad fint du skriver och mycket du är jätte duktig på att skriva. Ja livet blir ju inte alltid som man tänkt sig och ni har hittat ett sätt och det verka funka ( men samtidigt kan jag tycka vad tråkigt att ni inte träffar någon på julafton) Men efter jag läst här detta så förstår jag, man måste få det att funka och att Sandra framförallt mår bra och jag önskar er en riktig mysig jul av hela mitt hjärta.
God JUL och Gtt Nytt År

Maritha Q sa...

Jag missade ju igår så jag hade mycket att läsa idag.
Säger just till min man när jag läser att jag blir så imponerad av dig när jag läser dina bloggar. Vad vi får lära oss av dig och så lite man egentligen har att klaga på.
Om alla skulle skriva upp alla måsten vi lägger oss till med och sedan stryka det vi egentligen inser att vi INTE måste. Du är såååå klok Nina och jag tackar än en gång för att du delger oss ditt liv så kanske vi tänker om vi andra och drar i handbromsen i våra egna liv!

Kram Maritha Q

Photo by Maria sa...

Vad bra med bilder på julklapparna så Sandra kan dela ut dem..

Hoppas att Sandra klarar ut att veta att julen är på den bruna dagen nu så långt i förväg, men det kanske går riktigt bra nu :-) Hoppas på det så ni får en mysig jul..

Kramar i snön..

Mia

Britt-Marie sa...

Så kloka ni är, och vilka bra traditioner ni har hittat som passar er och rutiner! Det är så intressant att läsa om hur er väg har varit och hur ni idag kan se att Sandra klara en hel del mer än tidigare. Ha en riktigt god jul och var rädda om er med! Kram

Mona sa...

åhhhh vad jag saknar dej! KRAM