torsdag 31 december 2009

Tillgänglighet

Sandra sov gott hela natten till igår, men var inte särskilt pigg när hon vaknade. Lite febrig flyttade hon bara över till soffan där hon ville se film. Trött, skör och gnällig mest hela dan, men så är det ju när man är sjuk. Det är bara att gilla läget å räkna till hundra när tålamodet inte räcker. Och febern steg under dagen, så lilla damen orkade inte så mycket annat än att ligga i soffan tills det var dags att flytta över till sängen igen.

Jo, hon orkade förstås hålla oss föräldrar sysselsatta ;) Vill se film, stäng av film, vill lyssna på musik, vill ha varm choklad, spillde – vill ha rena kläder, vill bli omstoppad, vill ha macka, lakanet är knöligt, vill ha gosedjur, vill se film igen…

Både Göran och jag är lite halvkrassliga, men inte värre än att vi orkar få vardagen att funka. Och inte värre än att vi skulle orka fira nyår. Men Sandra orkar inte. Om det nu inte har skett nåt slags underverk inatt då, förstås. Som att febern är borta och aptiten tillbaks när hon vaknar… Fast det verkar inte vidare värst troligt.

Inatt har hon hostat mer igen och febern har legat runt 39. Det lutar åt att ställa in besök av släktingar på söndag och korttids på måndag. Men det kommer ju fler tillfällen :)

Jag läste i den lokala morrontidningen igår, att vår kommun ska vara tillgängligt för alla imorrn. Ja, från årsskiftet, stod det. Alltså vi pratar handikappanpassning. BRA! Verkligen jättebra! Så självklart att alla ska ha tillgång till allt som samhället erbjuder! Tillgång till ett liv!

Men det gäller fortfarande inte alla. Undrar om det någonsin kommer att gälla personer med autism? Egentligen skulle det också vara självklart! Personer med autism tillhör också samhället! Att anpassa för Sandra, och många med henne, skulle innebära vissa dagar med öppet för bara dom som inte klarar att vara med när alla andra är det, liksom…

Buss, bio, affärer, marknader, tivoli, restauranger, museum, parker, bibliotek, badhus, campingplatser, resor, sjukvård…
Utan en massa folk.
Ni fattar va?!! Det är enklare att skruva upp en ramp, lixom. (Och det vet vi ju hur "lätt" det har varit att anpassa samhället med ramper och sånt... Borde ju gjorts för länge sen!)

Egentligen är det så självklart. Egentligen har Sandra lika stor rätt till vårt samhälle som en rullstolsburen person. Eller som du och jag eller vemsomhelst.

Så nej! Samhället är INTE anpassat för alla!

Men jag tycker att det är toppen, och verkligen på tiden att det krävs ramper, hissar, handikapptoaletter och hörslingor… Och det är bra att åtminstone rörelsehindrade, hörsel- och synskadade får tillgång till vårt gemensamma samhälle! (Ja, det stod iaf så i tidningen, så då är det väl så!!(?)...)

Bara resten kvar nu då…

Gott Nytt År på er allesammans!

7 kommentarer:

Maritha Q sa...

Nej det är inte mycket förståelse vad det innebär med tillgänglighet för alla,men vi kanske är en bit på väg!

Hopaps ni får en bra dag och kryar på er!

GOTT NYTT ÅR till hela familjen!

Kramar Maritha

Tanja, 30+ sa...

Ja, det där med "handikapp-anpassning" har jag också funderat mycket på.. Det sitter några höjdare på ett möte o säger att "nu måste vi handikapp-anpassa" o så gör de som du skrev; sätter upp en ramp eller två. Så känns det genast bättre för dem.. Men det hjälper inte alla handikappade. LÅNGT ifrån! Du funderar inte på o skriva en bok? Som andra kan läsa, o lära sig något av? En av läsarna KAN ju va någon med inflytande, och göra skillnad för åtminstone NÅGRA av de handikappade? o så många FÖRÄLDRAR det hade hjälpt! Men det är klart.. du skriver ju här... Har det samma genomslagskraft, tro?

Hoppas ni får en någorlunda lugn afton, o att hon snart kryar på sig!
Kram!

agneta sa...

Hej Nina! Hoppas att nyårsafton blir bättre än igår, så ni kan mysa lite med varandra! Även här är vi två som går och "kraxar", så det får bli lugnt här med. Önskar ett GOTT NYTT ÅR till hela familjen! Kram Agneta

Ulla sa...

Hallå vännen!
Vad mysigt det var att vakna av att det skramlade till i telefonen och jag hade fått det fina sms:et från dig!
Min nyårsafton blev mycket lättare kan jag meddela så här kommer det en stor NYÅRSKRAM från mig och jag önskar er alla ett Gott Slut 2009 och Ett Gott Nytt 2010!
Ulla

Sussi sa...

Synd att hon mår dåligt och att även du och Göran känner er krassliga.
Du är så klok, så vill jag också vara.
Du tänker på alla andra och vill alla väl, finare än så kan ingen vara.
ha nu ett bra slut på detta år, så hoppas jag att starten på 2010 kommer att bli bra.
Kram vännen.
Du tack för kommentaren!
Sussi

Anonym sa...

Ett och Gott Nytt År och krya på Er.
Kram Agneta W

Nattmia sa...

Ett anpassat samhälle för alla finns inte och går inte att genomföra men de kan ju göra mycket mer än vad som är gjort idag.. Fast jag kan tycka att det är bra mycket mer tänk nu i kommunerna än vad det var för 20 år sedan då jag började jobba med funktionshindrade, det var ju då en annan fick upp ögonen på hur det låg till i samhället vad det gäller hjälpmedel och anpassning..

Hoppas nu att Sandra är mycket bättre..

Kramar från ett raketsprakande Olofström..

Kram Mia